Inte så barnfattigt
Årjäng. Debatten om den så kallade barnfattigdomen har på många sett spårat ur. Det största problemet är att den mest handlar om relativ fattigdom. Ett barn behöver alltså inte växa upp i ett genuint fattigt hem för att räknas som fattig om vederbörande har oturen att andra hem i fått det lite bättre än det egna hemmet. Man har inte blivit fattigare, man kan till och med ha fått det bättre, men andra har kanske fått det ännu lite bättre.
Ett annat fel visas av exemplet Årjäng, som NWT skrev om häromdagen. Enligt Rädda barnens statistik placerar sig kommunen i statistikens botten – 40 av 100 barn tillhör en fattig familj. Men det är värt att tänka på vad Mark Twain sade om statistik. Vad man nämligen inte tagit hänsyn till är att många Årjängsbor arbetar i Norge, men de räknas inte in i förvärvsfrekvensen. Gör man dock det så visar det sig att Årjäng har en av Värmlands lägsta arbetslöshetssiffror.
Så det finns all anledning att ta siffrorna med rejäla nävar salt. Bättre vore om man koncentrerade sig på de barn som verkligen växer upp i genuint fattiga hem. Fast då kan man ju inte gnälla över ”ökade klyftor” lika mycket.
