I byskolevalet och kvalet
Foto: Bengt Krönström/FB arkiv [Förstora]
Nu är det framför allt den framtvingade folkomröstningen i Sunne kommun den 23 september som orsakat rabalder. Kommunledningen har delvis sig själva att skylla. Den borde inte ha försökt att få med ett informationsbrev som kan tolkas som en partsinlaga i samma utskick som valsedlar och röstkort. Vid ett extra kommunstyrelsemöte i måndags beslöt man också efter protester att nöja sig med ett förkortat brev.
Men även kritiken har varit överdriven, där det hotades med JO-anmälningar och rättsliga åtgärder. Det visar på hur uppskruvat och oförsonligt tonläget blivit. Icke desto mindre borde det vara parterna i målet – i det här fallet partierna respektive de som arbetar för byskolornas bevarande – som själva ombesörjer politiska utskick, om inte annat för att slippa kritik och misstänkliggöranden. Huruvida det begåtts, eller riskerade att begås, ett formellt fel är då inte lika intressant.
Båda sidor har goda argument. Centralisering är alls inte alltid av godo, men det finns inga patentlösningar. Någonstans går också en gräns där elevantal, kostnad och utbildningskvalitet måste vägas in. Vad är egentligen rimligt? Vad kostar det alla kommunens skattebetalare att driva riktigt små skolor, som bara ett fåtal är berörda av, vidare? Hur bra blir undervisningen och hur bra är det med långtgående åldersblandning? Det är sådana frågor som man som skolpolitiker i Sunne fått fundera över när framtiden för skolorna i Stöpafors, Bäckalund och Rottneros avgjordes.
Visst kan nedläggningen av byskolor ses som ännu ett tecken på hur glesbygden sätts på undantag. Men konsultföretaget Kontigo har i sin oberoende skolutredning visat att det saknas empiriskt stöd för att en nedläggning av skolornas påverkar in- och utflyttningen till landsbygden. Samtidigt säger de att en del barn kommer att få väldigt lång resväg till den nya skolan om den gamla byskolan läggs ned. Det är sådant som också får tas med i en sammanvägning.
Sunne är nu inte ensamt om att hålla folkomröstning. Också i Grums kommun kommer det att bli en folkomröstning sedan föräldrar till barn på Skruvstads och Slottsbrons skolor inte vill att deras mellanstadiebarn flyttas till Jättestenskolan. Och i Årjängs kommun är många oroade över framtiden för skolorna i Blomskog och Östervallskog samt högstadiet i Töcksfors.
Folkomröstningar är dock ett trubbigt instrument som inte heller ger särskilt bra vägledning. De är rådgivande och kommunen kan högaktningsfullt strunta i resultatet och gör så också ofta, särskilt i sådana här frågor. De tenderar att engagera de närmast sörjande som mangrant går och röstar medan de kommuninvånare som inte är direkt berörda stannar hemma. Ett sådant resultat med ett lågt valdeltagande kan inte kallas särskilt legitimt. Det är därför kommunledningarna sällan brukar följa dem.
Då vore det bättre om de som värnar om sin byskola tar eget initiativ och ansvar genom att bilda en friskola. Så har man gjort i Torsby kommun när Transtrands och Sörmarks friskolor bildades. Nu kommer man bara att skapa bitterhet och en svekdebatt när folkomröstningsresultaten förmodligen ställs åt sidan.









































































