Gungor och karuseller
Sedan han blev partiordförande efter Juholts snöpliga sorti har Löfven mest lekt tysta leken med svenska folket, och inledningsvis har det också gett viss utdelning i opinionen, även om det nog mer beror på den skarpa kontrasten med föregångaren. Nu kan frånvaron om besked också ge utdelning – så var det också för Mona Sahlin den första tiden. Då kan väljarna projicera sina drömmar och önskningar på en.
Men så fort det börjar ges konkreta besked så ser folk att det kanske inte riktigt var vad de hade hoppats på. I Sahlins fall så handlade det om det rödgröna samarbetet och den politik det innebar som inte föll i god väljarjord. Å andra sidan kan du inte dra ut på att ge besked hur länge som helst. Månne har väljarna redan tröttnat på Löfvens tystnad? Fler opinionsmätningar krävs för att fastställa en trend, men helgens Sifo gav ändå ett ras med 3,5 procentenheter ned till 34,3 procent för Socialdemokraterna.
Löfven hade chansen att ge några besked i hällregnet i Vasaparken i söndags, men den tog han inte. Det mest konkreta var att han vill ta bort den andra sjuklöneveckan, något som alliansen borde ha gjort för länge sedan. Han har helt rätt i att den lägger en börda på framför allt mindre företag och dessutom gör det svårare för dem med högre sjukfrånvaro att få jobb.
Vad S-ledaren gör är att fortsätta hamra in bilden av sig som en som, i egenskap av gammal fackbas, förstår företagens villkor. Gott så, men det hela förtas av den övriga socialdemokratiska politiken. Det man förlorar på gungorna tar man igen, ofta med råge, på karusellen. I fallet med den andra sjuklöneveckan så äts det upp av att S vill ta bort sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga. Sedan kan Löfven orda hur mycket som helst om att regeringen är ointresserad av näringspolitik (även om det förstås ligger en del sanning i det också).
Han har också problemet att han har stora delar av det egna partiet, för att inte tala om de tilltänkta koalitionspartnerna i Vänstern och Miljöpartiet, emot sig. Det märktes inte minst i hur han slingrade sig som en orm i SVT:s Agendastudio senare på söndagskvällen när han fick frågan om vad han står om vinster i välfärden. Besked om S-ståndpunkten kommer senare var beskedet.
Nu är det pinsamt tydligt att Löfven har en nykter syn i den här frågan, men han vågar inte utmana socialdemokratins vinstfobiker, i alla fall inte ännu. Det är personer som säger att de är motståndare till vinster i privata företag som driver skolor, barnomsorg och sjukvård eftersom de vet att det effektivt skulle ta död på dessa. De vill i praktiken återsocialisera välfärden, men det vill inte Löfven. Frågan är hur kan skall få ihop den cirkelns kvadratur.
Det är också sådant som presumtiva väljare måste tänka på när de bedömer Löfven. Han må ha en medelklassig musiksmak men det är ingen garant för någonting eftersom han, oavsett vad han egentligen tycker om företag och vinster, kommer att vara tvungen att luta sig mot partier och personer som vill göra betydligt hårdare vänstersvängar.


































































