Välförtjänt dom mot Breivik
LEDARE
Tingsrätten i Oslo kunde knappast ha dömt honom till något annat än vad som i praktiken kommer att bli ett livstidsstraff – 21 års så kallad förvaring med möjlighet till förlängning fem år i taget. Med tanke på gärningarnas art lär det aldrig finnas en domstol i Norge som inte kommer att bevilja de där förlängningarna.
Bäst hade förstås varit om Breivik fått ett regelrätt livstidsstraff, men något sådant existerar inte i Norge. Här i Sverige har det ibland diskuterats om vi inte skulle avskaffa vårt livstidsstraff och istället införa längre tidsbestämda straff. Nu behöver det ena inte utesluta det andra. Breivik är ett prefekt exempel på en brottsling som verkligen förtjänar ett bokstavligt livstidsstraff. De är inte så många men de finns.
Sedan är det ett annat problem att vi under lång tid haft ett stort gap mellan vårt längsta tidsbestämda straff och livstid, vilket lett till fler livstidsdömda som sedan fått sina straff tidsbestämda vid benådning. Låt oss få en stigande skala av längre och längre fängelsestraff, men ta inte bort livstidsstraffet. Det behövs för de, förvisso inte så många, massmördare, landsförrädare och liknande som måste hållas inlåsta hela sitt liv.
Men norrmännen gjorde det bästa av situationen och dömde Breivik till förvaring. Åklagarna hade velat döma honom till rättspsykiatrisk vård och det har under hela processen varit en debatt om detta i Norge, bland annat efter två motstridiga rättspsykiatriska utlåtanden. Men rätten fann alltså att Breivik är straffrättsligt tillräknelig och det var den enda rimliga slutsatsen.
Vi kan tycka hur illa vi vill om Breiviks åsikter och hans förvridna världsbild, men det gör honom inte galen i klinisk mening. Många människor har genom historien omfattat konstiga och rent vedervärdiga uppfattningar utan att vi skulle kalla dem galningar i behov av vård. Hitler, Stalin, Lenin och Mao och alla deras hantlangare begick avskyvärda brott mot mänskligheten men de var fullt medvetna om vad de gjorde och varför. De var ansvariga för sina handlingar, och så är också Anders Behring Breivik. Och i normala fall sätter vi inte meningsmotståndare på sinnesjukhus, hur snedvridna uppfattningar de än må ge uttryck för. Att sedan Breivik själv inte velat dömas till psykisk vård har ingen betydelse i sammanhanget.
Eftersom varken Breivik eller åklagarna tänker överklaga domen så kan nu Norge och de överlevande och anhöriga till offren för hans terrordåd få sig ett välbehövligt avslut. Sedan kan Breivik själv få försvinna i obemärkthet på anstalt så länge han lever. Det vore ett välförtjänt öde.
