En frihetskämpes död
LEDARE
;)
Bröderna Castros grepp om det kommunistiska Kuba har inte släppt. Om detta blev vi påminda om söndagen den 22 juli när Oswaldo Payá, en av de mest framträdande regimkritikerna på Kuba, och Harold Cepero, ett ungt framtidslöfte inom oppositionsrörelsen, dödades när deras bil for av vägen i närheten av staden Bayamo. Med i bilen fanns Aron Modig, som är ordförande för Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU) och Angel Carromero, från spanska Partido Populars ungdomsförbund, men de klarade sig med mindre blessyrer.
Olyckan verkar misstänkt. Offren är alldeles för lägliga för landets kommunistregim. Ungefär som när Laura Pollan, grundaren av oppositionsgruppen Kvinnor i vitt (där politiska fångars hustrur gör protestmarscher klädda i vitt) i oktober förra året sägs ha dött i denguefeber på ett sjukhus i Havanna. Payás dotter Rosa Maria Payá hävdar att bilen prejades av vägen.
I går kväll så framträdde Modig och Carromero på en presskonferens i Havanna där de båda säger att inget annat fordon var inblandat. Detta efter att ha suttit i förvar hos de kubanska migrationsmyndigheterna i över en vecka, och där svensk ambassadpersonal stundtals har haft svårt att få träffa Modig. Kubanska företrädare säger att de behöver kvarhållas för deras utredning kring bilkraschen, som de annars skyller föraren, spanjoren Carromero, för.
Modig befinner sig i praktiken under arrest och det är tydligt att regimen använder sig av en medveten taktik för att skrämma honom och andra från att komma till Kuba och umgås med motståndare till diktaturen. Nu säger Modig som sagt att det var en olycka, men bekräftelse på det kan vi nog inte få reda på förrän han fått komma hem till Sverige.
Efter gårdagens presskonferens finns det ingen anledning för Kuba att behålla honom och det svenska utrikesdepartementet måste kräva Modigs omedelbara frisläppande så att han kan få resa hem. Särskilt om regimen inte har något att dölja. Vissa uppgifter tydde på måndagskvällen att så håller på att ske.
Annars påminns vi om Kubabeundrarna här i Sverige som ibland haft svårt att dölja sin förtjusning över Modigs öde. Vem som är modig i sammanhanget är tydligt. Castrokramarna har förstås svårt att ta till sig att det ens kan finnas en opposition på Kuba, och än mindre att delar av den är kristdemokratisk och får stöd av svenska kristdemokrater.
Oswaldo Payás död är en svår förlust för den kubanska frihetskampen. Redan som ung hamnade han i arbetsläger för sin kristna tros skull och kastades senare ut från universitetet för att han inte trodde på kommunismen. 1988 grundade han den Kristna Befrielserörelsen (MCL), bara det en modig bedrift i en enpartistat. 2002 satte han i gång Varelaprojektet som bland annat krävde fria val. Samma år fick han Sacharovs frihetspris av Europaparlamentet. Han har också varit nominerad till Nobels fredspris av bland andra Václav Havel.
Hade det inte varit för att Payá varit så internationellt känd så hade han råkat värre ut, likt männen till Kvinnorna i vitt. Ändå var han ständigt övervakad och trakasserad av myndigheterna. Den kubanska frihetskampen kommer dock inte att dö med honom. Den kommer att hitta inspiration från hans livsgärning, och alla vi i omvärlden som värnar om frihet, demokrati och mänskliga rättigheter får inte låta oss avskräckas av Castroregimen. Cuba Libre!
