Slumpmässiga påföljder
LEDARE
Gemensamt för allt på Internet är att alla använder det olika. För en del är Facebook ett arbetsverktyg, ett sätt att hålla kontakt med kollegorna i en spretig och kontaktkrävande bransch eller ett medel att föra fram arbetets frukter i form av exempelvis politiska yttranden. För andra är det en möjlighet att skicka roliga bilder till alla man någonsin har träffat och för somliga är det en förlängning av vardagsrummet och därmed förbehållet den allra närmaste kretsen.
Att det är svårt att hantera allt detta på ett sammanhållet sätt är uppenbart. Det rör sig om väldigt olika aktiviteter. Mer eller mindre allt vi gör på internet finns sedan kvar där. Vem som helst kan med ett visst mått av ihärdighet leta rätt på det. Och vi kan straffas för det. Problemet är att det är svårt att veta för vad.
Janne Gunnarsson, SVT:s expertkommentator på tennisens område, är det senaste i en lång rad fall. Han skrev följande på Facebook ”Pengarna räcker inte när vi ska ge 27000 nyinflyttade somalier socialbidrag !!! Puh.” Statusuppdateringen föranleddes av att idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth uttalat sig negativt om att ge ekonomiskt stöd till svenska ansökningar att arrangera stora internationella mästerskap. Uttalandet i sig är inte rasistiskt. Men eftersom alla pengar staten använder till något innebär att de går till stora idrottsevenemang är det ett något skevt fokus i uttalandet. Det är helt okej att tycka att det är korkat, men vill vi verkligen ha ett samhälle där han blir av med jobbet för det?
Gunnarsson fick i slutändan fortsätta som kommentator. Men han kunde lika gärna ha blivit av med uppdraget. Att i förväg sia om utkomsten vore strikt taget omöjligt. Yttrandefriheten är på väg att degraderas till ett lotteri, en slantsingling, och det är en minst sagt icke önskvärd utveckling.
I stora drag är det här en privat utveckling, även om många myndigheter är delaktiga i det. Det är ett resultat av att allt är tillåtet på nätet och att ingen straffas för någonting. Civilsamhället måste motstå impulsen att straffa var tusende övertramp på Internet och inse att alla begår misstag varav somliga hamnar på nätet samt att en Facebookprofil inte säger allt om en människa.
Kanske viktigast är dock att rättsväsendet blir bättre på att straffa faktiska brott på nätet. Yttrandefriheten är för viktig för att offras på laglöshetens altare.
