Plockning som inte bär sig
;)
Förr om åren var det mest människor från fattiga länder i Sydostasien, som Thailand och Bangladesh, som lurades hit under falska förespeglingar om om inte guld så i alla fall blå och röda skogar dignande av bär. Det finns uppenbarligen många skojare i den här branschen om inte tvekar att utnyttja sina sämre lottade medmänniskor.
Sedan förra året har bestämmelserna emellertid skärpts. Nu måste plockföretag som söker arbetstillstånd för folk utanför EU stå för transporter, kost och logi samt en lön på minst 13 000 kronor i månaden. Effekten har blivit att det nu är mest seriösa företag som anlitar utomeuropeiska bärplockare.
Men för människor från länder inom EU gäller andra regler. Den fria rörligheten gör att en EU-medborgare fritt kan resa, vistas och arbeta i ett annat EU-land i tre månader utan att registrera sig. Det är en rätt vi skall värna om eftersom det gynnar och stärker hela EU och den inre marknaden. Men säg den rätt som inte kan missbrukas.
Det är det vi ser exempel på nu i bland annat norra Uppland där hundratals bärplockare från EU-landet Bulgarien bott i osanitära tältläger i flera veckor. Och detta under en kall och blöt sommar som hittills inte producerat särskilt mycket bär ute i skogarna. Här är det bedragare och exploatörer i farten som nu när de inte kan plocka folk från fjärran länder tar och försöker profitera på fattiga människor från mer närliggande EU-länder.
Vi måste stävja det här missbruket som luktar ren människohandel. Att begränsa den fria rörligheten inom EU är ingen lösning. Den fungerar utmärkt utom i undantagsfall som här. Om något rör vi på oss för lite inom Europa, men det är en annan historia. Däremot borde man se till att sätta åt de oseriösa företagare som driver sin verksamhet med bluff och båg och med oskäliga villkor. Såväl svenska som utländska (i det här fallet bulgariska) myndigheter borde ägna sig åt att spåra upp de skyldiga. De lär säkerligen ha bra mycket mer än oseriös bärplockning i sina syndaregister.
Också branschen måste ta sitt ansvar och inte köpa upp bär som kommer från oseriösa plockare. I längden får de bara själva dåligt rykte. Minskar man efterfrågan på ”ruttna” bär så kommer incitamenten för att bedriva seriös bärplockning att öka och man slår undan benen på bärskojarna.
Ett problem i sammanhanget är att så få svenskar är beredda att säsongsjobba som bärplockare. Vi gillar alla att äta bär, men sällan att plocka dem i större skala än till husbehov. Trots att vi har en hög ungdomsarbetslöshet så verkar knappt några se bärplockning som en möjlighet att under några sommarveckor tjäna lite pengar. Så har det tyvärr gått med många inte särskilt glamorösa eller spännande yrken men som ändå måste utföras av någon. Denne någon blir alltsomoftast inte svensk utan en hitrest fattig säsongsarbetare.
Nu är tydligen många av de bulgariska bärplockarna på väg hem med hjälp av sin ambassad. Men vi får inte låta oss nöja med detta utan förbereda så att inte historien upprepar sig igen, fast denna gång kanske med plockare från något annat mer fattigt EU-land. Vi måste göra vad vi kan för att förekomma problemet innan det uppstår nästa år.
