För tamt i riksdagen
;)
Nu när politikerna gått på semester efter Almedalsveckan, där regeringspolitiken granskats på längden och tvären, finns det anledning att summera hur arbetet i Sveriges riksdag har gått. Här skall ju Sveriges mäktigaste politiker sitta, all makt utgår från dem. Och det är lätt att se att riksdagen vägt för lätt i förhållande till regeringen. Trots att vi har en minoritetsregering har få riksdagspolitiker kunnat blockera beslut i tunga frågor, eftersom oppositionen varit så splittrad. Nu beror det förstås också på att Alliansregeringen just på grund av det parlamentariska läget, och till följd av finanskris i Europa, inte varit offensiv. En viktig reform, det femte jobbskatteavdraget, som den borde ha vågat testa, drogs tillbaka. Och andra djärva utspel har lyst med sin frånvaro.
Reinfeldt och de borgerliga partiledarna har lyckats hålla ihop sina riksdagsgrupper väl. Men det är synd när riksdagen blir ett transportkompani åt regeringen och det är definitivt inte bra för vare sig demokratins utveckling, eller för den delen landsorten. För i riksdagen ligger tyngdpunkten på de beslut som är bra för storstäderna, helt enkelt därför att där finns så många väljare.
Att det varit tamt beror förstås även på turbulensen i det socialdemokratiska partiet och nye ordföranden Stefan Löfvens minst sagt försiktiga start. Han sitter inte ens i riksdagen. Senast när nästa riksmöte öppnas den 18 september måste han kunna krävas på besked även om det blir Mikael Damberg som ger besked för honom i kammaren.
Tyngdpunkten i den politiska processen i riksdagen ligger i utskotten, det är här som regeringens förslag granskas och här görs det upp inför beslut i kammaren. Arbetsmarknadsutskottet borde ha stått mer i blickpunkten för att hjälpa till ett hitta lösningar på problem. Ordförande är Elisabeth Svantesson (M) och vice ordförande den erfarna Ylva Johansson (S), som varit ovanligt tyst. I civilutskottet finns en annan tung socialdemokrat som ordförande, Veronica Palm, aktuell som partiledarkandidat, men även hon har legat lågt. Och majoriteten i finansutskottet har helt gått i Anders Borgs ledband. Konstitutionsutskottets majoritet markerade genom att pricka några ministrar, men då handlade det mer om partipolitiskt käbbel än att riksdagen tog på sig den granskande roll av seriös maktutövning som alltid skall utövas.
Till och med näringsutskottet har varit ovanligt passivt i det läge som rått. Det kan det bero på att ordföranden Mats Odell (KD) är rejält vingklippt efter att ha utmanat sin partiledare om ordförandeskapet och förlorat den matchen på knockout. Trafikutskottet däremot, med ordförande Anders Ygeman (S) och vice ordförande Jan-Evert Rådhström (M) har lyft flera viktiga frågor och markerat betydelsen av bra kommunikationer inte minst för landsorten.
