Ta hänsyn till lokala opinioner
ROVDJURSPOLITIK DEBATT
Valet är beviset på vår demokrati. Utfallet ger majoriteten uppdraget att regera landet. Betyder det att alla beslut blir demokratiska? Ja, enligt den enkla majoritetens makt över minoriteten. Kan det innebära att beslut som fattas enligt denna givna regel, inte alltid är demokratiska? Ja, om klokhet för proportionalitet saknas i besluten. En sådan fråga kan vara rovdjursfrågan. Landsbygden kan aldrig med sin lilla andel av befolkningen, ur detta sätt att mäta demokrati, få sitt berättigade och för mig självklara inflytande i rovdjursfrågan. Man är helt beroende av kloka politiska beslut. Fattade av politiker med kunskap och empati. Den berör enbart landsbygdens människor, näringar och kultur. Storstaden är bara åskådaren och tyckaren.
Politik är maktutövning. Politik är också att premiera värdegrunder. Där den starka lokala värdegrunden finns, som i rovdjursfrågan, är det politikens ansvar att också i beslut och lagstiftning ta motsvarande ansvar. Politik är inte att i varje enskild fråga utnyttja den erhållna majoriteten. Beslut fattade med stöd av erhållen majoritet och som går emot starka lokala uppfattningar och värdegrunder är inte demokratiska.
Centerpartiet har under lång tid arbetat för lokalt inflytande. En Allians i enighet har nu tagit detta demokratiska ansvar med stor hänsyn till en röstsvag landsbygdsbefolkning. För första gången fick vi lokalt inflytande vid vinterns vargjakt. Denna lokala förvaltning kommer att fortgå och utvecklas med Alliansen i regeringsställning.
Vad händer vid ett maktskifte till de rödgröna? Vad man sagt är vägledande. Man ställer inte upp på forskarrön som säkerställer genetiskt sund vargförekomst i Sverige. De rödgrönas syn innebär en färd mot minst 1 000 vargar i Sverige. En nivå långt från proportionalitet och demokratiskt ansvar.
Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Lars Ohly, Vänsterpartiet och Maria Wetterstrand, Miljöpartiet, har alla starkt fördömt vinterns vargjakt. En vargjakt med starkast tänkbara stöd från forskning, myndigheter och för landsbygden viktiga intresseorganisationer.
Maria Wetterstrand, med sitt huvudsakliga stöd i storstäderna, gjorde vid partiledarutfrågningen klart vilken rovdjurspolitik hon representerar. Fördömandet av vinterns vargjakt var total. Med MP på posten som miljöminister och vice statsminister kommer ingen vargjakt under mandatperioden att äga rum. Det innebär att antalet vargar i Sverige kommer att öka till minst 500 efter fyra år. Hon sade sig också inte intellektuellt kunna acceptera jakten på varg. Hon hade dock inga problem med att föra över 1 000 vargar på landsbygdens befolkning! Men denna befolkningsdel saknar väl nödvändigt intellekt.
Hon har heller inga problem med att acceptera att de 1 000 önskade vargarna kräver en avskjutning på minst 300 djur årligen för att behålla nivån på 1000 djur. Hon kritiserade starkt avskjutningen på 27 vargar, men har ingen insikt i att MP:s önskemål innebär tiofalt högre årlig avskjutning. En avskjutning som förväntas genomföras av den frivilligkår som landets jägare är. Bristen på insikt och konsekvenser av MP:s förda rovdjurspolitik är skrämmande.
När samtidens politik starkt hotar den historiskt väl förankrade kulturella identiteten, hotas landsbygdens sociala, kulturella och ekonomiskt viktiga aktiviteter. Den upplevda verkligheten leder till ett samhälleligt utanförskap. En politik som aldrig utgår från människan är i grunden odemokratisk och dömd att misslyckas. En röst på de rödgröna är en röst på fri tillväxt av varg i Sverige. Utan den minsta konsekvensinsikt för landsbygdens människor och näringar.
Bertil Forsberg
Västra Ämtervik
