Politisk stiltje, kommunism och annat
KRÖNIKA
;)
Foto: José Luis Magana/AP [Förstora]
Nog är det skönt med sommaren, då man kan träffa nära och kära! Jag har däremot aldrig haft någon längtan till att ligga i solen, så jag tycker närmast det är skönt när det blivit litet svalare. Solstekning gör mig bara otålig och Jag får huvudvärk. När vi varit på våra resor, bl a till Gambia, har jag alltid förvånat mig över att turister bara kan ligga och steka sig i solen hela dagar. Vi har rest omkring, bl a i Gambiafloden och mött gryningen bland alla fåglar i mangroveträsken. Det är väl tur att vi människor är olika.
När jag tänker på Afrika blir jag så förtvivlad de gånger när tv visar hur skändligt den rika världen beter sig mot befolkningen där med dumpning av farligt material som ofta får omhändertas av barn eller när främst spanska fartyg rovfiskar i bl a Västafrika. EU och FN måste ta sig an dessa frågor på ett mycket effektivare sätt.
Visst kan man bli förtvivlad när man hör om allt elände i världen men desto mer tacksam över att det finns människor och organisationer som gör oändligt mycket gott för sina medmänniskor. Jag tänker närmast på Läkarmissionen som nyligen bjöd på en underbar konsert i Karlstads domkyrka. En representant för den ideella Solistkvartetten berättade inlevelsefullt om organisationens arbete bland världens fattigaste och att man nyligen öppnat en vårdcentral vid ett flyktingläger i Sudan. Människors hjärtan rördes och vi som samlade in kollekten kunde glädja oss åt ett rekordresultat: över 15 000 kronor! Vid sådana tillfällen tror man på människors vilja och förmåga att göra gott för andra.
Här hemma råder ganska politisk stiltje. När detta skrivs befinner sig oppositionsledaren Mona Sahlin i Afghanistan. Hon borde för längesedan ha bildat sig en egen uppfattning i frågan och inte gett Lars Ohly så långa tömmar i utrikespolitiken. Jag tillhör dem som ser den svenska styrkan som fredsbevarande och man kan inte alltför snabbt dra hem trupperna.
Bevare oss för talibanstyre igen! Carl Bildt säger i en artikel i Svenska Dagbladet den 20 juli: Att sluta hjälpa Afghanistan vore inte bara att riskera ökad terrorism. Det skulle också säkra den bas för död mitt inne i våra egna samhällen som den enorma opiumproduktionen utgör. Mer än 90 procent av allt opium i världen kommer från de sydliga provinser i Afghanistan där talibanerna har de starkaste fästena. Vi vet också hur talibaner förtrycker kvinnor och förbjuder flickor att gå i skolan. Här finns en viktig kvinnofråga som vänstern och Fi kunde ägna sig åt – viktigare än att bränna upp pengar!
Nu är det knappt två månader kvar till valet och snart börjar väl valtemperaturen stiga och nya skandaler dyka upp. Det har dock nyligen presenterats olika opinionsundersökningar och utsagor av statsvetare. Sifo uppgav den 19 juli att betydligt fler väljare ansåg sig vara höger (35 procent) än vänster (24 procent). Frågorna hade handlat om mer eller mindre marknadsekonomi, större eller mindre offentlig sektor och mer eller mindre av privata alternativ. Dessutom har fortfarande Fredrik Reinfeldt betydligt större förtroende hos svenska folket än Mona Sahlin. Nu har vi fått höra att Alliansen gått om de rödgröna. Mycket talar för en valseger för Alliansen men vi vet ju inget före valet.
I min önskan att veta mera inför mina krönikor i NWT söker jag mycket på nätet och lyssnar till personer som ger mig tips. Jag fick en vink av en av mina söner att läsa en inlaga av utrikeskorrespondenten och författaren m m Kjell-Albin Abrahamsson i Expressen den 22 juli. Abrahamsson är bosatt i Polen och kan mycket om vårt södra grannland. Han säger att Sverige och Polen ligger mycket nära varandra geografiskt men långt ifrån varandra när det gäller historiska erfarenheter. Polen är idag en stark motståndare till både kommunism och nazism. Den polska rättsapparaten skulle genast slå till mot en person som tillverkar tröjor med Che Guevarasymboler. Glöm T-tröjan med Che Guevarasymbol hemma när du reser till Polen är hans råd.
Ung Vänsters ordförande Ida Gabrielsson har sagt i en intervju: Jag är kommunist för att jag tycker att vi har en stolt historia. I Polen skulle ett sådant uttalande leda till fängelse, säger Abrahamsson. Nog är vi svenskar väldigt enögda? Det dröjde länge tills vi fick den borgerliga Alliansen innan Forum för levande historia riktad mot nazismen även fick i uppdrag att innefatta kommunismens brott mot mänskligheten. Kommunismen har ju skördat hundratals miljoner offer.
Nog är det uppseendeväckande att en person som ända tills för några år sedan kallade sig kommunist kan ingå i en eventuellt blivande rödgrön regering? Det är överhuvudtaget anmärkningsvärt att Socialdemokraterna för första gången sedan Hjalmar Brantings tid inte längre anser sig själva vara ett majoritetsparti utan väljer en rödgrön allians före valet. Inte för att jag har något emot det nu finns det två klara alternativ i svensk politik!
Akademiker flyr till Norge har det stått som rubriker i flera tidningar den 26–27 juli. En läsare uppmärksammade mig på detta, som kan tolkas negativt för regeringen. Frågan är också vad man lägger in i ordet flykt. För de flesta av oss är begreppen flykt och flykting något helt annat än att söka jobb i ett grannland. Norge har ju en helt annan situation på arbetsmarknaden än vi inte minst tack vare oljan – och där tycks vara ganska gott om arbetstillfällen. I Sverige saknar en fjärdedel av de unga mellan 15 och 24 år ett arbete, inte minst unga akademiker. Det är naturligtvis något av en tragedi.
Nu har vår regering gjort en hel del, t ex sänkt arbetsgivaravgifterna för unga och infört en ny lärlingsutbildning. Vi måste också betänka att vi haft en ekonomisk kris, inte minst inom EU. Men det är klart att mer måste göras för att förbättra de ungas arbetssituation. Lyssna på Maud Olofsson! Hon har många goda idéer.
Vad jag saknar i den politiska debatten är familjepolitiken. Det är endast KD-ledaren Göran Hägglund som talar om en familjepolitik med valfrihet. Borde det inte vara föräldrarnas rättighet att bestämma om barnomsorgen för sina barn? Alla barn borde få del av samhällets ekonomiska stöd oavsett barnomsorgsform. Har vi inte glömt barnets bästa, kastat ut barnet med badvattnet, för att föräldrarna ska betraktas som jämställda av politikerna?
Gullan Lindblad
