Det talas ibland om att det är fel att göra vinst på skattemedel eller tjäna pengar på barn, gamla och sjuka. Detta är uttryck för en samhällssyn som hör hemma i ett helt annat samhälle, i en helt annan tid.
Sedan 18 år har vi, tack vare friskolereformen, sett en skola i stark förändring och den kommer att behöva fortsätta förändras. Den värld som ungdomarna om tio år möter när de ska ut i arbetslivet kommer att se helt annorlunda ut mot den som möter ungdomarna som just i dagarna avslutar sin utbildning. Yrken vi inte har hört talas om idag kommer att vara självklara karriärvägar om tio år, teknik som vi ännu inte känner till kommer att vara naturliga inslag i utbildningen.
Det räcker inte med att kommuntjänstemän, statliga ämbetsmän och välmenande politiker slår sina kloka huvuden ihop. För att möta den här framtiden behöver vi många fler starka krafter som är med och utvecklar vår svenska skola. 1992 fick vi ett unikt system i och med friskolereformen. Den ger möjlighet till förnyelse i skolan utan att för den skull tumma på viktiga principer om en allmän och högkvalitativ skola. Alla skolor får lika mycket pengar per elev, kvalitetskraven är de samma men sätten att nå resultaten är olika. Detta gör att både elever och lärare har lättare att hitta en skola som passar just dem, en skola som ger dem möjligheter att på bästa sätt utveckla sina kunskaper.
Den här reformen börjar nu få allt mer internationell uppmärksamhet från länder som upplever att deras eget skolsystem har stagnerat. Vi har i Sverige på ett övertygande sätt visat att det är möjligt att kombinera en skattefinansierad verksamhet med valfrihet och privat företagande.
I dag har friskolorna ett brett stöd men fortfarande finns det en del som inte accepterar att möjligheten att kunna dela ut vinst också är en förutsättning för en vital friskola. Om friskolorna ska kunna finnas kvar måste de också ha rimliga förutsättningar för långsiktig överlevnad. När man argumenterar mot friskolor hotar man det fria val som medarbetarna och eleverna på just de här skolorna har gjort.
Friskolorna har ingen kommun som kan hålla dem under armarna när det är dåliga tider, de problemen måste man lösa själva. Då gäller det att ha ägare som är villiga att ställa upp. Det kommer ägarna bara göra om det finns en rimlig möjlighet att få tillbaka pengarna.
Argumentet att det skulle vara fel att göra vinst på skattepengar saknar i själva verket verklighetsanknytning. I dag köper offentlig sektor varor och tjänster för cirka 500 miljarder kronor varje år från privata företag. Alla dessa 500 miljarder är skattepengar. Vår välfärd skulle helt enkelt inte klara sig utan de privata, vinstdrivande företagen. Det är privata företag som levererar mediciner, it-system, skolbänkar och böcker, ambulanser, blöjor och trygghetslarm. Varför skulle det vara fel att man kan bli framgångsrik om man är duktig på att ge våra barn en bra start i livet?
Urban Svanberg
Regionchef, Svenskt Näringsliv
WEBB-TV: FBK på lyxmiddag hos miljardären
– 
