Bojkotter och vänorter åstadkommer lite
ISRAEL REPLIK
Svar till Lisa Abramowicz (NWT 18/3) och Elof Karlsson och Britt Louise Körninger (NWT 25/3)
Nyligen införda debattartiklar om behandlingen av Israel framhåller att det finns andra länder som också gör sig skyldiga till övergrepp och verkar argumentera för någon sorts lika behandling.
Det är nog sant att antiisraeliska stämningar är vanligare än t ex antiryska. Det kan ha att göra med att vi vill se Israel som en mer västerländsk stat än Kina, Ryssland, Turkiet, Marocko, Burma, Vitryssland, Sudan m fl. Kristna har ju relationer till Israel genom Bibelns berättelser och västvärlden i gemen genom det sätt som Israel tillkom på.
Att en del mer extrema judiska religionsutövare uppfattas vara de som i första hand driver bosättningspolitiken bidrar nog till att åtminstone troende judar i Sverige får en släng av sleven också – därmed inte sagt att det som kallas antisemitism inte har andra orsaker också. Andra som identifierats som tillhörande en särskild grupp har ju ibland också råkat illa ut (färgade, romer, homosexuella, tutsier, m fl).
Men det är förstås troligt att bojkotter mot ett litet exportberoende land som Israel märks mer än t ex motsvarande bojkotter av Kina. Under det senaste Gazakriget argumenterade t o m ett antal israeler för bojkott riktad mot det egna landet så frågan är inte enkel. Tyvärr är nog halvhjärtade apelsinbojkotter inte någon framkomlig väg när EU samtidigt sluter förmånliga handelsavtal och svenska företag samarbetar.
När det gäller t ex Karlstadföretagens samverkan med israeliska företag är det väl bara att konstatera att affärsvärlden sällan håller sig med någon egen moral. Det som är lagligt är rätt så länge ingen folkstorm uppstår och ingen protesterar ju mot att Volvo blir kinesiskt och ryskt kapital skulle nog inte föraktas från svensk sida om det gällde att rädda Saab.
För att någon effekt skulle kunna nås fordras sanktioner av samma snitt som mot apartheidregimen i Sydafrika och sådana lär inte komma till stånd utan att i första hand USA tar ställning för det.
När det gäller vänorter är väl frågan vad ett vänortsutbyte skulle kunna åstadkomma. Jag är litet pessimistisk om att det skulle medföra annat än ytterligare en liten signal till Netanyahus regim att det går bra att fortsätta med den förda politiken. Vad jag kan se på nätet så är det bara enstaka Sverigedemokrater som framfört tanken tidigare (i Malmö).
Att så mycket som 23 procent av de arabiska israelerna vill lämna Israel kan ses som en hög siffra om man ser till var de är födda och vilka försörjningsmöjligheter det finns i Gaza och på Västbanken.
K-E Persson
Karlstad
