Låg medvetenhet om antisemitism
SVERIGE DEBATT
;)
Foto: Stig-Åke Jönsson/Scanpix [Förstora]
Dokusåpan kring Malmös starke man Ilmar Reepalu och hans irrfärder i inrikes- och utrikespolitiken är tankeväckande att ta del av. Det gäller inte bara för Reepalus uttalanden som gjort att han trasslat in sig på nytt och förvärrar situationen efter varje ny debatt, intervju och uttalande. Intresset har också ökats av den metadebatt det har lett till i den svenska medie- och politikervärlden inklusive internationella media som Sunday Telegraph och Wall Street Journal.
För att ändå starta med Reepalus senaste förvecklingar är det fyra uttalanden som varit särskilt problematiska:
1) I Medierna P1 (20/2) svävar Reepalu på målet om Förintelsen i Baltikum (”tydligen har ägt rum”), trots att han själv är från Estland och trots Baltikum var ett av de områden där överlevnadsprocenten för judar var som lägst i hela Europa.
2) I det danska tv-programmet Lorry (1/3) talade han om att det är ”Israel-lobbyn” som medvetet missförstår honom.
3) I TV4 Nyhetsmorgon (8/3) ångrar Reepalu ingenting av det han sagt.
4) I samma program sade han att det är de anhöriga till Gazaborna som det är synd om (underförstått inte judarna i Malmö).
Att skylla på ”Israel-lobbyn” är ett vanligt knep hos många Israel-kritiker. Beteendet är numera legio långt utanför de gängse extremistkretsarna. ”Israel-lobbyn” är ett kodord för judar, Israel-vänner och numera också personer som på något sätt kritiserar användaren. Dessutom tycks lobby-epitetet föra med sig det bekväma förhållandet att den som uttalar ordet Israel-lobby inte behöver bemöta något i sak som personer eller organisationer inom denna lobby yttrar. Något som jag har rejäl erfarenhet av.
Aftonbladets Petter Larsson (God Morgon Världen 7/3) tror att Reepalu-debatten innebär att det kommer att bli ännu svårare att bedriva Israelkritik utan att kallas för antisemit. Stämmer det? Israelkritiska reportage, krönikor, bloggar och kommentarer skrivs varje dag i media – före Reepalus klavertramp och efter. Svenska politiker från Hans Linde (V) till Carl Bildt (M) idkar häftig Israelkritik utan att kallas för antisemiter.
Det bör fastslås att kritik av den israeliska regeringens politik inte är antisemitism. Det är en del av det offentliga samtalet. Vad jag däremot finner problematiskt är att media och debattörer verkar ha en måttstock för Israel och en annan för alla andra av världens länder där krig och konflikter pågår, såväl i täckningen av konflikterna och övergreppen som i rapporteringen.
Med tanke på det mångdubbelt större antal offer för moderna krig och konflikter i Afrika (Sudan, Kongo och Zimbabwe t ex) och Mellanöstern (Irak, Afghanistan) är det därför anmärkningsvärt att Gazakriget – om än fruktansvärt som alla krig – behandlas som det värsta som hänt på årtionden. Detta utan att ta hänsyn till orsakssambandet att södra Israel utsatts för ett förvärrat raketregn efter att Gaza utrymts på varenda bosättare och soldat 2005.
Nästan samtidigt som Gazakriget ägde en liknande konflikt rum på ett avgränsat område i Sri Lanka mot separatistgruppen Tamilska Tigrarna, med civila tamilska dödsoffer uppe i 20 000 enligt FN. Den konflikten fick mindre än en bråkdel av den uppmärksamhet i media och bland politiker och debattörer som Gazakriget fick. Det finns en glöd och intensitet i Israelkritiken som gränsar till hat, och som saknas i behandlingen av andra konflikter, folkrättsbrott, övergrepp och krig. Det gör mig misstänksam.
Som företrädare för Svensk Israel-Information ser jag min uppgift att framför allt påpeka brister i behandlingen i det offentliga rummet av Israel snarare än att i vått och torrt försvara Israels regering.
Det gör mig också misstänksam att många tydligen anser att judiska församlingar borde ha tagit avstånd från Israels krigföring i Gaza. När begärs något liknande från andra folkgrupper i Sverige? Inte alls skulle jag vilja påstå. Detta är en negativ särbehandling av en liten och utsatt folkgrupp.
Att kalla någon antisemit är något som jag anser att man ska vara försiktig med. Det tenderar till att blockera samtalet. Det är bättre att utgå ifrån att övertramp beror på okunnighet, historielöshet och olika typer av negativ särbehandling. Istället kan man begära förklaring om varför detta tillämpas på just judar i Sverige, eller Israel.
I Sverige är medvetenheten om antisemitiska tankemönster är låg och därför är denna diskussion om antisemitismen välkommen – trots allt.
Lisa Abramowicz
Generalsekreterare, Svensk Israel-Information
