Finns det plats för omtanke i vårt samhälle?
FÖRETAGSKLIMAT DEBATT
Det fanns en omtanke på vår arbetsplats förr och den var grunden till ett bra mående. Den blev vidare en grund för gemensamt engagemang och kamratskap. Omtanken stod liksom för tryggheten. Det känns näst intill som en evighet sedan nu. Det räckte med att göra så gott man kunde och sedan fick man de goda kamraterna som en bonus. Omtanken finns synbart inte mycket med i bilden längre i framåtjagandets policy. Det har blivit en ”vision impossible” till slut. Det verkar inte räcka att göra sitt bästa längre. Kan effektivt arbete egentligen bli till en nackdel istället? Och vem bestämmer att det får lov att vara så?
Vem har fått mandat till att underskatta andras civilkurage? Kanske till och med att en ny och större omtanke kan växa fram igen i en annars tilltagande kyla? Kanske omtanken inte har hunnit frysa ihjäl på vägen från förr till nu trots allt, utan kan repa sig? Förutbestämda svar kan väl egentligen aldrig någonsin accepteras. Och värnar vi här om att empatin skall vara en del i en helhet, så borde det vara en ren nödvändighet med ett tillrättaläggande. Det menas, att seriöst övergå till att lyssna helhjärtat från ansvarsställningens håll och, om det så måste till, andra kanter. Det betyder även erkännanden av att det även finns andra svar.
De som ännu visar upp den tillika alltmer borttappade bilden av sympati, har lyckats i bevarandet av egen viljestyrka. Vinningsmässigt borde det fortfarande ge en framöver litet naggad i kanten men sann arbetsglädje. Det är den slags glädje som handlar om att intressera sig och att anse något vara meningsfullt. Och det måste nog åter i en framtid på nytt handla om medkännande, ett samspel. Det vill man tro.
Att tänka bort från det enda rätta blir som att våga avvika lite grand, att inte ge rädslan något fäste. Så kallade annorlunda tankar som omvandlas i ord ger i sin tur möjligheter till ett nyskapande. Men det viktiga samspelet medarbetare emellan bör alltid finnas med och ges stort utrymme och respekteras. Att man som individer är bra på olika saker och gör sitt bästa, att acceptera det och att gemensamt på så sätt bli bättre är styrka och framgång på ett enkelt och naturligt uppkommet sätt.
I ärlighetens namn – det borde finnas plats för omtanken igen. Och helt säkert skulle den goda andan i så fall åter snart upplevas! Och klimatet skulle bli betydligt varmare.
Lizzie Gerd Janson
Arvika
