Vi säger nej till ett nollavtal
AVTALSRÖRELSEN DEBATT
;)
Foto: Linda Lungström [Förstora]
Vi vill ha löneökningen fastlagd i de centrala avtal som vi ska snart ska träffa. En lönehöjning som medarbetarna har gjort sig förtjänta av och som är möjlig för näringslivet att bära. Då ser vi till att de anställda på arbetsplatserna får mer i plånboken att handla för och vi bidrar till ökad fart i samhällsekonomin.
Men arbetsgivarna svarar reflexmässigt noll, de vill inte ha några löneökningar alls i avtalen. De vill låta varje företag själv bestämma hur stora lönehöjningarna ska bli. Den modellen säger vi nej till. Som företrädare för Unionen Värmland ser vi med stor oro att arbetsgivarna fortfarande vidmakthåller sina avtalskrav.
Lönen för varje anställd sätts naturligtvis i det egna företaget. Så har det alltid varit med Unionens avtal och så ska det vara även framöver. Men det behövs centrala avtal som anger nivån på lönehöjningen i företagen. Unionens förtroendevalda i Värmland säger entydigt: Utan en framförhandlad siffra – 2,6 procent som vi föreslår – så kommer många medlemmar att bli helt utan den löneökning som man gjort sig förtjänt av. Sifferlösa avtal skulle leda till helt orimlig obalans i löneförhandlingen och många av Unionens medlemmar i Värmland skulle inte få någon löneökning alls. Arbetsgivaren skulle få alldeles för lätt att bara säga nej.
Vi vill fortsätta med den mångåriga och framgångsrika modellen med centrala löneavtal. Då har klubben och arbetsgivaren samma utgångsläge när de sätter sig vid förhandlingsbordet, deras centrala organisationer har gemensamt bestämt en lägsta nivå. Det behövs inte minst i de allt fler internationella företag som styrs från andra länder. Utan centrala löneavtal skulle allt fler anställda i Sverige i praktiken få sina löner satta i t ex Helsingfors, Detroit eller Shanghai. Risken för att det skulle bli noll är uppenbar – även om ledningen i Sverige skulle vilja något annat.
När arbetsgivarorganisationerna säger att de vill ha nollavtal så handlar det inte bara om 2010. Den modellen vill de naturligtvis ha även fortsättningsvis. Med nollavtal skulle företag som inte tycker att de har råd med lönehöjningar slippa – inte bara i år utan också nästa, och nästa och nästa. Vi kan snabbt få ett näringsliv där produktiva företag konkurreras ut av dem som överlever genom att pressa ned lönerna. Anställda i olika företag med likartade jobb skulle betalas helt olika. Den modellen ger ingen sund utveckling för näringslivet. Den försvagar – inte stärker – svenska företags internationella konkurrenskraft.
Nej, nu måste arbetsgivarna ta sitt förnuft till fånga och släppa sina ogenomtänkta krav på nollavtal. Inse att den modell som fungerat bra så länge är värd att värna om. Då värnar vi också om avtal utan uppslitande och onödiga konflikter.
Kent Westbye
Ordförande, Unionen Värmland
Jonas Falk
Klubbordförande, Uddeholm Tooling Hagfors
Marie-Louise Persson
Sammankallande, Nordic Paper Bäckhammar
Jane Larsson
Klubbordförande, Anovo Nordic Kristinehamn
Magnus Siljerud
Klubbordförande, Metso Fiber Karlstad
Magnus Hildebrand
Regionchef, Unionen Värmland
