Välkomnad av stora grupper på landsbygden
ROVDJURSPOLITIKEN DEBATT
;)
Foto: Hasse Holmberg/Scanpix [Förstora]
Att det skulle bli en het och stundtals kompromisslös debatt om den nyligen genomförda vargjakten kom inte som någon överraskning. Det ligger i frågans natur att värderingar och känslor lätt kan komma till ytan när förändringar sker kring jakten på stora rovdjur. Det kan vi förstå när det handlar om reaktioner från personer och intressen som oftast betraktar rovdjurspolitiken på avstånd och inte själva påverkas av rovdjuren.
För många av våra medlemmar och andra som bor och verkar på landsbygden är emellertid rovdjuren närvarande under årets alla dagar. Och då är det inte lika lätt att enbart se fördelar med större rovdjursstammar. Det är också därför som riksdagens rovdjurspolitik bygger på en avvägning mellan rovdjurens väl och ve och de intressen som påverkas negativt av rovdjursförekomsten.
För oss som företräder breda landsbygdsintressen är det en självklarhet att rovdjurspolitiken och landsbygdspolitiken måste gå hand i hand och vi uppfattar också att det finns ett sådant grundläggande synsätt i riksdagen och hos stora befolkningsgrupper inom rovdjurslänen. Mot detta synsätt står den senaste tidens högljudda vargdebatt, som inte bara handlat om att skydda vargen, utan även om livet på landet och landsbygdens förutsättningar. Gilla vargarna eller flytta var till exempel ett råd på ledarplats i en av våra större morgontidningar.
Vi påstår inte att upplägget och genomförandet av årets vargjakt alltigenom varit lysande, men på det stora hela har jägarkåren skött uppdraget på ett bra sätt. Själva poängen med jakten var ju också att ett antal vargar skulle skjutas. Nu ska jakten utvärderas och det finns argument för att se över detaljer i jaktbesluten inför kommande år. Själva skulle vi helst se en mer riktad jakt, bland annat för att bättre komma åt problemområden och för att minska hetsen i jakten.
Det viktiga för LRF är inte att försvara upplägget av årets jakt i alla delar, utan det viktigaste för LRF är att regeringen och riksdagen håller fast vid en avvägd rovdjurspolitik, som förutom att värna om rovdjuren även tar landsbygdsbefolkningens närings och fritidsintressen på allvar. Vi menar att dagens rovdjurspolitik bygger på ett sådant synsätt och då måste licensjakten och skyddsjakten ingå som en naturlig del i förvaltningen av rovdjuren, vid sidan om att staten tar ekonomiskt ansvar för de skador och olägenheter som följer i rovdjurens spår.
Vi är på det klara med att vargfrågan sticker ut som särskilt svårlöst, främst beroende på vargens benägenhet att angripa jakthundar och tamdjur, men också och inte minst genom att stammen inte anses frisk och långsiktigt tryggad i den svenska faunan. Det är också därför som riksdagens rovdjurspolitik hanterar vargfrågan i två delar.
En del handlar om att bromsa tillväxten inom kärnområdena för att minska konfliktriskerna, en annan del handlar om att förbättra stammens sundhet genom att tillföra nytt blod till en population som är kraftigt inavlad. Vi kan inte se annat än att det är en klok politik för våra medlemmar och andra på landsbygden som hellre ser en frisk och begränsad vargstam, än lyssnar till kraven från vissa forskare och organisationer som vill se en kraftig uppbyggnad av den svenska vargstammen.
Lars-Göran Pettersson
Förbundsordförande LRF
Dag Rogne
Ordförande LRF Värmland
