;)
Det har under lång tid varit en minst sagt hetsig debatt i vargfrågan. Sakligheten har fått vika för överdrifter och känslomässiga utfall från båda sidor. Benämningarna vargälskare och varghatare har varit normala tilltalsord. Jag trodde i min enfald att bara reglerad jakt hade införts på varg så skulle den infekterade debatten lugnas ner. Detta blev inte fallet utan motsättningarna har tilltagit. Rena vansinnesutfall kommer från båda sidor med hot om död och förintelse!
För att en reglerad jakt ska kunna fungera krävs god disciplin från jägarkåren. Ibland tar troféandan över beteendet och resulterar i dåliga skott och fel urval av djur. Att jaga varg i ett så känsligt läge som vi nu har ställer mycket stora krav på jaktens utförande.
Den del av befolkningen som inte har erfarenhet och/eller kunskap om vad jakt innebär, får gärna en missvisande bild av jakten som den skildras i nyhetsmedier. All jakt innebär risker för felaktigt urval och skadskjutning. När inträffade misstag skildras i sensationssyfte blir bilden missvisande och leder ofta till onödiga konflikter.
Den övervägande delen av jägarkåren känner ett stort ansvar för att jakten bedrivs på ett humant och säkert sätt. Under mina många år som både jägare och verksam inom skogsbruket har jag bara träffat på ett fåtal jägare av modell skjut, gräv och tig. Tyvärr har denna lilla del av kåren skadat bilden av vad jakt innebär.
En tredje part i sammanhanget är givetvis de tamdjursägare som känner sin verksamhet hotad av alla sorter av rovdjur. Denna grupp är ganska homogen och har bara sporadiska representanter som gör vansinnesutfall till skillnad från grupperna jägare och jaktmotståndare.
Hur ska man bemästra den eskalerande konflikten? Reglerad jakt på traditionellt vis verkar inte vara någon bra lösning. Eftersom de flesta jägare är resonabla och ser praktiskt på problemet finns nog ett alternativ för att inte förvärra nuvarande konflikt. Många jägare resonerar som så: Vi har inte bett om att få varg i våra jaktmarker men böjer oss för demokratiska beslut. Med denna bakgrund anser vi det vara samhällets ansvar att reglera vargstammen. Att på ideell bas ställa upp och sköta denna reglering ligger egentligen inte i jägarnas intresse.
Hur ska då regleringen av vargstammen ske? Någon form av yrkesjägare för enbart den känsliga vargjakten kan vara en lösning. Det finns ett antal rovdjursspårare som skulle kunna bli kärnan i denna grupp – därutöver förstärkning med utvalda jägare vid speciella insatser. Förutsättningarna för en lugn avskjutning skulle bli gynnsamma med denna konstruktion. Den lokala anslutningen ska fungera på samma sätt som nu med länsstyrelsen som det samordnande organet för både skyddsjakt och underlag för den numerära regleringen av stammen.
Detta kan ses som en lösning tills vidare medan tiden mognar för reglerad jakt på traditionellt vis. Det viktigaste just nu är att få problemet på en nivå där parterna kan resonera med varandra på ett civiliserat sätt.
Ove Persson
Skogsmästare, Mangskog
– 
