;)
Svar till Håkan Eles (NWT 8/1)
Så är den första licensjakten på varg genomförd. De förväntade reaktionerna likaså. Även enskildas och intresseorganisationers rätt till en fri tolkning och synpunkter är väl representerade. Varje dag hittas nya trådar att dra i och som ger bränsle till det egna luftskeppets flygförmåga. Få kommentarer från den tyste enskilde medborgaren, som genom sin röst gav nuvarande regering mandatet att leverera ett av sina vallöften. Tidigare regeringar har under de 30 år som Värmland återigen fått varg i sina marker inte gjort någonting, utan bara passivt låtit en för vissa knepig fråga, tigas ihjäl.
Mest krut har lagts på de jägare som utförde samhällets önskemål. Dessa blodtörstiga, hetsande och skjutgalna personer. Sant eller falskt? Jaktlag i samverkan, som under lång tid spårat och dokumenterat för att kunna slå till i första gryningsljuset. Skrupelfritt och skoningslöst. Sant eller falskt? Som dessutom underrättat sin kommun om de lömska planerna. Sant eller falskt?
Jag vet, som jaktledare och den som rapporterade våra spårningar inom Sunne och Arvika och Mangskogsreviret. Vi spårade och rapporterade till länsstyrelsen, fastställde föryngring, antal vargar och reviromfattning. Jag ville visa stor öppenhet och begärde att min egen kommun skulle diarieföra vårt arbete. Detta som ett första led i den nya lokalt styrda vargförvaltningen, där kommunernas invånare äntligen får inflytande. Spårning för att jaga inleddes först klockan 04.00 den 2 januari. För djur som rör sig två mil per dygn är gårdagens spår ointressanta.
Trivsamhet och förväntningar, som vanligt när jägare möts. Jakten genomfördes även den i lugn och sans. Det är tryggt att vara jaktledare för sunt och klarsynt tänkande människor. Inte det minsta spår av det negativa som sedan kablades ut i media. Länsstyrelsen, som följde den värmländska jakten, gav mycket beröm över insatsen. Självkritik finns dock över delar av skyttet som naturligtvis skall analyseras och förbättras.
I en debattartikel NWT ger svenska Rovdjursföreningen (SR) genom Håkan Eles en svidande uppläxning av allt och alla – grannar, myndigheter, Svenska Jägareförbundet m fl. Han eldar friskt under den uppblåsta ballong som för länge sen kapat sina förtöjningar med verkligheten. Eles, som tidigare ordförande i den insomnade Föreningen Våra Rovdjur, har lång erfarenhet. Vi har följt varandra på olika inslagna föreningsvägar sedan första vargarna i slutet av 1970-talet. Jag fick till och med som representant för mitt jaktlag, ur hans hand ta emot en hedersutmärkelse för gott arbete med gamla vargen Ylva.
Det var 20 år sedan och hans vandring på markplanet har lämnats för högre rymder. Hans en gång relativt medlemsrika förening har krympt till motsvarande mängd som står i korvkön på torget i Sunne efter en lyckad danskväll på Kolsnäs. Trots detta faktum är ljudnivå och svansföring på majestätisk nivå. Med räknesnurran kvar på marken är han frustrerad över att jägarlobbyn är en begränsad minoritet av landets befolkning och att de dessutom säger sig tala för landsbygdens befolkning i stort.
Jag kan nu konstatera att just påståendet att vi talar för landsbygden stämmer. SLU har visat de senaste dagarna att 80 procent av befolkningen i varglänen stöder jakten. Sittande regering, Svenska Jägareförbundet, LRF, Skogsägarrörelsen m fl har bevisligen starkast tänkbara stöd, nämligen folkets. När vi dessutom genom utmärkta forskarrön, både biologisk och socialt, får fullt stöd borde skriet från korvkön anpassas till dess egen längd. Ni som förespråkar tusentals vargar är en lika liten och obetydlig grupp som de som vill utrota vargen!
Eles utnämner sin förening också som ”ledande bevarandeorganisation”. Med god insyn i längden på nämnda korvkö är det uppenbart att Eles, likt don Quijote med draget svärd slåss mot väderkvarnar, eller blivit naturens storebror. Eles anser att andra intresseorganisationer, med mycket stora medlemstal och sympatisörer, har för stort inflytande, men ser inga problem med att utnämna sin lilla skara till ledande och kräva samma inflytande. Detta är en svårsmält anrättning som Svenska Rovdjursföreningens regionansvarige ordförande serverar. Aptiten torde bli därefter.
Eles tes lyder: ju fler vargar ju bättre, kära jägarvänner, det finns väl andra värden här i livet än att jaga! Han har parkerat sin lilla tax i kojan med motiveringen jag vill självfallet inte riskera att en familjemedlem blir vargmat! Men som ordförande i det lokala jaktlaget Nedre Värnäs VVO, Stöllet, har han inga problem med att andra måste släppa sina älghundar, med samma risk för vargangrepp, för att förvalta älgstammen. Älgavskjutning för att undvika att Eles egna tallskogar blir älgmat och att E45 genom marken blir hårt drabbat av älgolyckor.
Jakten är inte bara nöjesrelaterad utan av många skäl helt nödvändig. Älgförvaltning i skogslänen är endast möjlig om hundar finns i nog stor omfattning och av framavlad kvalitet. Det allvarligaste som skulle hända runt vargfrågan är om jägare som håller älghundar tröttnar; Tröttnar på risker för vargangrepp på värdefulla hundar, på onyanserade påhopp, på rovdjursföreningar och politiker som inte förstår frågans kärnpunkt – nämligen att människan aldrig finns med, människan som lever och har sin utkomst på landsbygden.
Att bara prata varg utan att se människan i sammanhanget är förödande för all trovärdighet. När man som Eles dessutom talar om för andra vilken fritidssysselsättning som är lämplig, har man lagt grunden till det slutgiltiga omdömet. Man är egoist och ser sig som förmer än andra! Vill bara uppfylla det egna önskemålet och dessutom utan skrupler på andras bekostnad.
Eles förening vill att vi skall ha minst 1 000 vargar i Sverige, motsvarande en årlig avskjutning på minst 250 vargar! Av vem? Gänget i korvkön eller grannarna som i starka majoriteter är emot? Vansinne är nog bästa omdömet. Med Eles ambitioner skulle dock alla julottebesökare i Norra Ny kyrka, som i forna dagar, kläs upp i varma vargskinnspälsar mot den gnistrande juldagsmorgonens bistra köld. Man skulle bland EU-kraven om chipsmärkning av skinnen även få plats med svanmärkning, som förnyelsebar produkt, närproducerat och utan skadliga utsläpp vid tillverkningen!
Med tack till alla som deltog i årets vargjakt.
Bertil Forsberg
Västra Ämtervik
Medlem i Svenska Jägareförbundet, LRF och Mellanskog
– 
