En ny rovdjursförvaltning kräver en förändrad organisation av länsstyrelsen inom flera län
VARGJAKTEN DEBATT
Den 2 januari börjar vargjakten. Riksdagens beslut om en regional förvaltning av våra stora rovdjur är lika välkommen som nödvändig. En rovdjurspolitik som inte tar hänsyn till de människor som vistas och har sin utkomst i de områden där stora rovdjur finns är dömd att misslyckas. Oavsett om man är renägare, fäbobrukare, bärplockare, jägare eller vanlig boende så måste man ha rätt till inflytande över sin närmiljö vilket är en självklarhet i andra sammanhang.
När nu riksdagen tagit ett beslut i den riktningen så är det också viktigt att förändringen får full genomslagskraft i hela landet. Det är uppenbart att en del tjänstemän ute i länen har svårt att gå från ett strikt bevarandeperspektiv till en viltförvaltning.
Man kan konstatera att Naturvårdsverket, som ibland oförskyllt fått ta kritik för den hittills bedrivna rovdjurspolitiken, har varit bättre på att tolka vad det nya rovdjurbeslutet från riksdag och regering innebär.
Vad som nu krävs är att ledningen inom respektive länsstyrelse med landshövdingarna i spetsen ser över sina organisationer med inriktningen att genomföra den politik som riksdagen beslutat. Det kan i en del fall innebära att hittills ansvariga tjänstemän bör få nya arbetsbeskrivningar eller, om man inte accepterar dessa, få nya arbetsuppgifter.
Målet med att bygga en långsiktig rovdjurspolitik där människor som berörs av rovdjuren medges ett ökat inflytande får inte hindras av en fortsatt tjänstemannastyrning på länsstyrelserna. För att vi ska få väl fungerade viltförvaltningsdelegationer inom varje län så krävs nytänkande, insikt och förändring. Annars så kommer problemen och konflikterna att bestå och inget är vunnet varken för innevånarna i länen eller de viltarter som nu ska förvaltas regionalt.
Torbjörn Lövbom
Ordförande i Svenska Jägareförbundets rovdjursråd
