Vill du att din vardag ska planeras av politiker och byråkrater? Vill du att valresultatet ska avgöra hur dina barns första år i livet ska se ut? Frågorna är kanske något förenklade, men efter förra veckans socialdemokratiska partikongress är det ändå på sin plats att de ställs. Inför kongressen manade nämligen Mona Sahlin de socialdemokratiska kongressombuden att rösta igenom en kvoterad föräldraförsäkring. Hennes åsikt är i sig är inget som överraskar, Sahlin har länge pratat om detta, utan det intressanta var snarare hennes sätt att resonera. När TT frågade ”Är tvångsdelad föräldraförsäkring inte att ge sig in i människors privatliv?” så svarade Sahlin: ”Jo, det är det. Precis som det var att förbjuda barnaga.”
Valfrihet i föräldraförsäkringen kan alltså enligt Sahlin jämföras med frågan om barnaga. Det är ett spännande uttalande, och förtjänar att analyseras. Om vi börjar med barnaga, så tror jag att de allra flesta är överens om att detta är förbjudet eftersom är till skada för barnet. Om föräldrarna ges rätten att aga, så skulle det inskränka barnets frihet. Denna syn går tillbaka till ett synsätt som handlar om att du och jag får leva hur vi vill, så länge vi inte skadar vår omgivning.
Låt oss då kasta oss över till dagens föräldraförsäkring, som med undantag för pappamånaderna ger föräldrarna möjligheten att själva bestämma över hur månaderna med barnet ska fördelas. Är denna valfrihet till skada för någon i familjen? Är det under hot om våld som månaderna fördelas vid köksbordet? Inskränks barnets, mammans eller pappans frihet av att föräldrarna får välja själva? Om svaret är ja, på vilket sätt?
Mona Sahlin skulle sannolikt svara att det faktum att kvinnor stanna hemma fler månader än män, gör att deras lön påverkas negativt på sikt och att deras frihet därmed inskränks. Därmed utgår hon från en sanning som säger att den enda formen av frihet är att ha en egen lön. Men lön borde väl snarare ses som ett verktyg för att uppnå vad man vill i livet, än ett mål i sig självt. Om människor blir lyckliga över att kunna vara hemma under barnets första år, varför ska då politiker gå in och slå fast att de borde betrakta detta som en frihetsinskränkning och inte som lycka?
Striden om föräldraförsäkringen handlar delvis om en konflikt mellan de som bygger sitt synsätt på materialistiska värderingar och oss som menar att det finns saker som inte kan köpas för pengar. Det kan finnas såväl materiella som andra orsaker till att två föräldrar kommer överens om att den ene föräldern ska vara hemma två tredjedelar av tiden. Poängen är att om man tycker att människors egna väg till lycka borde vara utgångspunkten, så låter man bli att gå in och styra och ställa.
Jag tror att de flesta är överens om att föräldraförsäkringen och barnaga är två frågor som överhuvudtaget inte går att jämföra med varandra. Som kristdemokrat tycker jag att politikens roll bör vara att ge människor förutsättningar att söka sina egna vägar till lycka. För några kan detta handla om att den ene föräldern är hemma med barnet längre än den andre, och för andra innebär det att föräldraförsäkringen delas lika. Ytterst så handlar det om att jag och du vet bättre än en kommunstyrelse eller en riksdag vad som passar just i vår vardag. Mona Sahlins förslag om kvoterad föräldraförsäkring kan exempelvis få som konsekvens att färre föräldrar har råd att ta ut alla månader i föräldraförsäkringen. Det är förmodligen varken bra för barnen eller något som gör föräldrar i allmänhet särskilt mycket lyckligare.
Mona Sahlin och Socialdemokraterna har blåst upp till strid mot valfriheten i föräldraförsäkringen. Jag kan lova att vi kristdemokrater kommer göra allt som står i vår makt för att värna familjernas frihet, och föräldrars rätt att få leva sina liv utan att bli tillrättavisade av elitsossar som Mona Sahlin.
Charlie Weimers (KD)
Riksdagskandidat, Hammarö
– 
