;)
Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas sade på krigsoffrens dag i Israel 3 maj, som enligt seden infaller ett dygn före Israels självständighetsdag att han inte kommer att erkänna att Israel är en judisk stat. ”För min del kan israelerna kalla sin stat 'Den hebreiska socialistrepubliken', men jag kommer aldrig erkänna att det rör sig om en judisk stat.”
Abbas är inte ensam om att inte erkänna att Israel är en judisk stat. Han har meningsfränder i såväl arabvärlden som i väst för det. Motivet skulle vara att en stat som kallar sig judisk per definition skulle vara en rasistisk stat som därmed diskriminerar sina icke-judiska medborgare.
Det är lite knepigt att hänga med i det resonemanget med tanke på att landet är omgivet av 22 länder som stolt kallar sig för arabiska. Det inkluderar även den Palestinska Myndigheten. Av dessa arabländer definierar sig 20 stycken som muslimska. Trots att icke-arabiska eller icke-muslimska minoriteter har haft och har det minst sagt besvärligt i dessa länder, är det få som kallar dessa länder för ”rasistiska”. Ett exempel på särbehandling av minoriteter är den förföljelse som ledde till flykten av 860 000 judar (främst 1948–1952) och det faktum att de kristna minoriteterna nu flyr arabländerna. Knappast någon kritik har riktats mot arabvärlden för detta.
Och, om man är emot nationalstater generellt, vilket är helt legitimt, så bör det väl i så fall gälla alla länder, inte bara den judiska staten?
Något som jag finner synnerligen motbjudande är när andra tar sig rätten att definiera vad – ett av världens äldsta fortfarande existerande folk – judar är, och att då fälla domen att judar inte är ett folk utan bara en religiös grupp och därför inte behöver en stat. Med vilken rätt?
De icke-judiska minoriteterna i Israel har rösträtt, kan bilda partier (inklusive antisionistiska sådana) har yttrandefrihet och ibland positiv särbehandling som t ex tillträde till särskilt populära högskoleutbildningar och officiella ämbeten. Arabiska är ett av de officiella språken i Israel. Israel är också det enda landet i Mellanöstern där den kristna befolkningen ökar, inte minskar. Därför luktar det minst sagt särbehandling att på detta vis stigmatisera just den judiska staten.
Något som från vänsterhåll brukar påpekas för att bevisa Israels ”rasistiska” natur är att judar har rätt att invandra till Israel och få medborgarskap ganska omgående, medan andra, som t ex palestinier, inte har denna rätt. Först ska konstateras att icke-judar har visst rätt att invandra till Israel, men efter sedvanlig naturalisation på ca 5 år.
Under 1990-talet invandrade faktiskt ca 100 000-tals palestinier från Västbanken och Gaza för att gifta sig med israeliska medborgare (främst araber) och själva få israeliskt medborgarskap. Att det finns en ”gräddfil” för vissa grupper av personer p g a visst tidigare medborgarskap, etnisk, språklig eller kulturell tillhörighet, är ingen israelisk specialitet. Det existerar i de flesta västländer, inkl Sverige. Det tar två år för en nordbo att bli medborgare i Sverige, medan det tar fem år för alla andra.
Irland, Spanien, Italien, Grekland, Tyskland bland flera länder, prioriterar vissa till landet befryndade etniska grupper i sin invandringslagstiftning. Jag har inte hört att de kallas för rasistiska i den svenska debatten. Man får inte heller glömma anledningen till Lagen om återvändande, som instiftades 1952, nämligen att judar för två generationer sedan inte hade någonstans i hela världen att fly från förföljelse och folkmord. Världens länder kunde indelas i länder där man inte kunde bo i och länder dit man inte fick flytta till. Denna situation få inte upprepas och antisemitismen i delar av världen har beklagligtvis nog inte visat tecken på att avta.
Ett annat skäl som vänstern brukar drämma till med är att palestinierna på Västbanken behandlas annorlunda än de israeliska medborgarna där. Se där – rasism! Men palestinierna är inte israeliska medborgare och området är inte annekterat till Israel. Jag är inte säker på att palestinierna på Västbanken skulle vilja få området annekterat och få israeliskt medborgarskap pådyvlat, som vänstern och Palestinagrupperna tycks kämpa för. I så fall skulle de kunna kyssa ambitioner på självbestämmande i en egen stat Palestina adjöss. (Observera att jag ogillar bosättningarna på Västbanken och det lidande som de har medfört för den palestinska befolkningen där.)
Israel är inget perfekt land och de skulle absolut kunna förbättra sin behandling av sina minoriteter ännu mer, liksom många andra länder i världen. Men att kalla just Israel rasistiskt är inget annat än en medveten demonisering av landet. Varför?
Lisa Abramowicz
generalsekreterare, Svensk Israel-Information
– 
