;)
Föreställ dig att det skulle råda akut brist på vatten i Karlstad. Kommunens slitna och överbelastade vattenledningssystem klarar inte av att leverera den mängd vatten som efterfrågas av invånarna. För att få bukt med problemet krävs omfattande investeringar i ledningar och reningsverk. Men det säger sig kommunen inte ha råd med, istället vill man sänka skatten och prioritera utbyggnaden av det kommunala vägnätet.
Men man måste ändå på något sätt hantera det faktum att kommuninvånarna efterfrågar mer vatten än vad kommunen kan förse dem med. Detta tror man sig kunna lösa genom att tillåta privata bolag att vid sidan av kommunen sköta distributionen av vatten. I ett pressmeddelande skriver då kommunledningen följande:
Genom att låta privata bolag konkurrera med kommunen om distributionen av vatten i Karlstad skiftas fokus direkt till kunden. När vattenmarknaden öppnas upp kan kommuninvånarna räkna med lägre vattentaxa, större tillgång till vatten och högre vattenkvalitet
Vattenledningsnätet och reningsverken väljer kommunen att behålla helt i egen ägo men i gengäld får de privata bolagen betala en avgift till kommunen för att använda nätet. Däremot måste de privata bolagen stå alla kostnader för att installera nya vattenmätare hos kunderna, vilket är en mycket stor investering som blir lönsam först på 20-30 års sikt. Det senare är ett stort problem eftersom kommunen enbart vill skriva ettåriga avtal med de bolag som tar över distributionen.
Efter ett tag går det upp för kommunledningen att det sannolikt kommer att bli en ordentlig huggsexa om att ta över distributionen av vatten, särskilt i de tätbefolkade kommundelarna där vattenbristen är som mest akut. Kommunledningen beslutar sig därför för att fördela rätten att distribuera vatten genom ett auktionsförfarande.
Det kommunägda vattenbolaget behöver inte göra kostsamma investeringar i nya vattenmätare i de områden där man får distributionsrätt och vinner därför nästan alla auktioner. Ett privat bolag går dock in och lyckas erövra den riktiga guldklimpen; distributionsrätten till Karlstads centrala delar alla vardagsmorgnar mellan klockan sju och nio.
Eftersom det kommunala vattenbolaget nu dels tvingas betala höga avgifter till sin egen ägare, dels förlorat intäkterna från distributionen i de centrala delarna av kommunen, där man tidigare hade god lönsamhet i verksamheten, så tvingas man fatta två snabba beslut: För det första måste naturligtvis vattentaxan höjas kraftigt och för det andra måste man helt avveckla den kostsamma vattendistributionen i kommunens utkanter.
Slutet gott, allting gott. Alla Karlstadbor har inte längre tillgång till rinnande vatten, invånarna har fått landets högsta vattentaxa och det ligger en konstant svettdoft över kommunen. Men, och det är ett viktigt men, det råder inte längre någon vattenbrist och det kan alla Karlstadbor tacka den välsignade marknaden för.
Detta är faktisk en sann historia. Fast den sanna historien handlar inte om Karlstads vattendistribution utan om landets järnvägssystem. Den moderatledda regeringen har drivit igenom en total avreglering av tågtrafiken enligt den modell som beskrivs ovan. Detta tror man ska lösa den akuta bristen på spårkapacitet och dessutom ge lägre priser, större trafikutbud och högre kvalitet i trafiken. Fan tro´t.
Lars Mejern Larsson (S)
riksdagsledamot
WEBB-TV: Dejefamilj svårt plågad av mygg
– 
