Det kan låta som en självklarhet att en EU-parlamentariker ska redovisa kvitton för pengar som betalat kostnader för medarbetare, kontorsmateriel och resor. De kraven finns ju på i stort sett alla arbetsplatser. Men så fungerar det inte idag. Det finns nästan inga som helst krav på att kvitton ska visas upp, parlamentarikern måste visa en biljett som bevisar att resan, men det behövs inte redovisas några summor för att erhålla reseersättningen. Systemet håller på att förändras till det bättre, men en fullständig uppgörelse med dagens regler måste ske. Fram tills dess lovar jag att öppet redovisa mina kansliresurser i Bryssel, om jag skulle bli invald i EU-parlamentet.
Det finns många bevis för att dagens system missbrukas. Efter krav på hårdare granskning valde man att granska de som tagit emot kansliersättningarna, granskningen bestod av att mottagaren bekräftade att man tagit emot pengarna och garanterade att de används till att anställa personal. En EU-parlamentariker begärde t ex mer än 1,5 miljoner kronor för att betala ut löner, utan att ha en enda person anställd. Andra EU-parlamentariker har fört över pengar till sina egna företag eller anställt sina fruar till löner som skulle få svenska vd:ar att bli avundsjuka. Att en EU-parlamentariker under en mandatperiod, i teorin, kan föra över mer än 10 miljoner kronor som skulle gå till kansliresurser till det egna hushållet, borde få varje Europavänlig politiker att springa benen av sig för att få en förändring till stånd. För om man menar allvar med att EU ska spela en viktig roll i framtiden är dagens system ett reellt hot. Det undergräver nämligen grovt förtroendet för det europeiska samarbetet bland vanliga människor.
I den svenska riksdagen är reglerna tuffare än de i EU-parlamentet. Partierna, och inte ledamöterna, anställer medarbetare och måste naturligtvis redovisa alla lönekostnader till riksdagen. Riksdagsledamöternas resor beställs genom riksdagens resetjänst. Öppenhet är med andra ord inte på något sätt en omöjlighet.
Europaparlamentet flaggar nu för förändringar av reglerna kring kansliresurserna. Tidigare har EU-parlamentariker fått ett bestämt belopp för sina resekostnader till hemlandet baserat på kilometrar, och kunnat stoppa mellanskillnaden i egen ficka. T ex så ersätts Stockholm-Bryssel-Stockholm med cirka 20 000 kronor/resa. Detta ska nu ändras så att de endast får betalt för den faktiska resekostnaden. Tyvärr innebär det alla kommer att åka på de dyraste affärsklassbiljetterna istället. Medarbetarnas löner ska nu betalas direkt av Europaparlamentet istället för av EU-parlamentarikerna. Det är ju gott och väl. Men fortfarande kommer inga kvitton krävas för övriga kontorskostnader, och dessutom kommer de nya reglerna bara att gälla för nyvalda EU-parlamentariker! Dessutom har en majoritet av EU-parlamentarikerna röstat för att hålla revisionsrapporter om parlamentarikerna hemliga. Egenintresset lägger sig som ett löjets skimmer över Bryssel och Strasbourg.
De flesta är överens om att det finns ett demokratiskt underskott i EU. Lösningen är enligt vissa att ge det direktvalda EU-parlamentet mer makt. Men den diskussionen måste vänta till dess att en majoritet EU-parlamentarikerna visar en verklig vilja att stå för öppenhet. Jag kandiderar till Europaparlamentet för att jag vill att EU ska vila på sunda etiska värderingar, frihandel och för att makten ska ligga på rätt nivå. EU ska syssla med de gränsöverskridande frågorna och inte lägga sig i saker och ting som medlemsländerna kan besluta om själva.
Om jag blir vald till EU-parlamentet lovar jag att driva på stenhårt för öppenhet, effektivitet och respekt för skattebetalarnas pengar. De nya reglerna som planeras kommer att gälla för mig som nyvald, men jag kommer fortfarande att slippa redovisa för mina kontorskostnader. Det kommer jag ändå att göra. Jag kommer att redovisa alla mina kansliresurser årligen. Anständigheten kräver helt enkelt det.
Charlie Weimers (KD)
Hammarö, värmländsk kandidat till EU-parlamentet
– 
