Respektera folkomröstningar
DEBATT EU-fördraget
För EU tycks folkomröstningar och val bara vara något som kan accepteras om de går deras väg. Annars är de ett hinder som skall kringgås, skriver Rola Brentlin och Margit Gennser.
Publicerad: 2008-03-26 09:00 | Uppdaterad: 2008-08-29 17:23
Varför vill inte moderaterna respektera den irländska folkomröstningen? De svenska moderaterna har i Europaparlamentet röstat för att inte respektera utslaget i den kommande irländska folkomröstningen om Lissabonfördraget. Vi frågar oss varför? I alla sammanhang måste de demokratiska spelreglerna respekteras. De moderata Europaparlamentarikernas agerande utgör tyvärr exempel på raka motsatsen.
För några veckor sedan röstade Europaparlamentet om huruvida man bör respektera utslaget i den kommande irländska folkomröstningen om EU-fördraget. Parlamentet avslog kravet att respektera folkomröstningen men samtliga Sveriges ledamöter röstade för, utom moderaternas och centerns. Europaparlamentets beslut är förvisso inte förvånande, men väl anmärkningsvärt ur demokratisk synvinkel.
Det minsta man kan begära är att Christofer Fjellner, Anna Ibrisagic och Charlotte Cederschiöld, från moderaterna, samt Lena Ek från centern, som röstade nej, är skall gå ut berätta för väljarna varför de menar att utslaget i folkomröstningen på Irland inte ska räknas.
Europaparlamentet kan förvisso inte formellt besluta om huruvida utslaget i den irländska folkomröstningen skall räknas eller inte men beslutet sänder ut en tydlig signal om att man inte avser att respektera folkviljan.
För att fördraget skall antas krävs att det ratificeras i samtliga EU- länder. I dagsläget är det endast Irland som bestämt sig för att hålla en folkomröstning och ett nej i den skulle sålunda innebära att fördraget inte kan antas. Om man följer de demokratiska spelreglerna förstås. Men det är just det som Fjellner, Ibrisagic och Cederschiöld vill förhindra.
Irländarna är vana vid att deras röst inte räknas i EU-sammanhang. När man i folkomröstningen om Nice-fördraget röstade ”fel”, det vill säga nej, fick man helt enkelt rösta om. Samma sak inträffade när man i Danmark röstade nej till Maastrichtfördraget. Det har däremot – så klart – inte förekommit att länder som röstat ja till maktöverföring till EU fått ”rösta om”. Att man inte respekterat irländarna tidigare gör det dock inte mindre fel att neka dem chansen att säga sitt denna gång.
För EU tycks folkomröstningar och val bara vara något som kan accepteras om de går deras väg. Annars är de ett hinder som skall kringgås. I Sverige gäller samma linje. Det finns ett starkt stöd i alla politiska läger utom i riksdagen – för att folket skall få säga sitt om EU:s nya fördrag. Mätningar visar att över två tredjedelar av svenska folket vill rösta. En majoritet skulle också enligt samma mätningar rösta nej om de fick chansen.
Om det är något som behövs i den svenska EU-debatten är det en ökad respekt för väljarna och den demokratiska processen. De moderata Europaparlamentarikernas agerande utgör tyvärr exempel på raka motsatsen.
riksdagsledamot (m) 1982–2002,
ordförande Medborgare för Folkomröstning
För några veckor sedan röstade Europaparlamentet om huruvida man bör respektera utslaget i den kommande irländska folkomröstningen om EU-fördraget. Parlamentet avslog kravet att respektera folkomröstningen men samtliga Sveriges ledamöter röstade för, utom moderaternas och centerns. Europaparlamentets beslut är förvisso inte förvånande, men väl anmärkningsvärt ur demokratisk synvinkel.
Det minsta man kan begära är att Christofer Fjellner, Anna Ibrisagic och Charlotte Cederschiöld, från moderaterna, samt Lena Ek från centern, som röstade nej, är skall gå ut berätta för väljarna varför de menar att utslaget i folkomröstningen på Irland inte ska räknas.
Europaparlamentet kan förvisso inte formellt besluta om huruvida utslaget i den irländska folkomröstningen skall räknas eller inte men beslutet sänder ut en tydlig signal om att man inte avser att respektera folkviljan.
För att fördraget skall antas krävs att det ratificeras i samtliga EU- länder. I dagsläget är det endast Irland som bestämt sig för att hålla en folkomröstning och ett nej i den skulle sålunda innebära att fördraget inte kan antas. Om man följer de demokratiska spelreglerna förstås. Men det är just det som Fjellner, Ibrisagic och Cederschiöld vill förhindra.
Irländarna är vana vid att deras röst inte räknas i EU-sammanhang. När man i folkomröstningen om Nice-fördraget röstade ”fel”, det vill säga nej, fick man helt enkelt rösta om. Samma sak inträffade när man i Danmark röstade nej till Maastrichtfördraget. Det har däremot – så klart – inte förekommit att länder som röstat ja till maktöverföring till EU fått ”rösta om”. Att man inte respekterat irländarna tidigare gör det dock inte mindre fel att neka dem chansen att säga sitt denna gång.
För EU tycks folkomröstningar och val bara vara något som kan accepteras om de går deras väg. Annars är de ett hinder som skall kringgås. I Sverige gäller samma linje. Det finns ett starkt stöd i alla politiska läger utom i riksdagen – för att folket skall få säga sitt om EU:s nya fördrag. Mätningar visar att över två tredjedelar av svenska folket vill rösta. En majoritet skulle också enligt samma mätningar rösta nej om de fick chansen.
Om det är något som behövs i den svenska EU-debatten är det en ökad respekt för väljarna och den demokratiska processen. De moderata Europaparlamentarikernas agerande utgör tyvärr exempel på raka motsatsen.
riksdagsledamot (m) 1982–2002,
ordförande Medborgare för Folkomröstning
Rola Brentlin
internationell sekreterare Moderata Ungdomsförbundet.
Margit Gennser
Nöjen & evenemang
