Hopp om en ljusare framtid
DEBATT Kärnkraften
Foto: NWT arkiv [Förstora]
Vårt lands förutsättningar att dra fördelar av den rådande globaliseringen,
för att trygga den svenska välfärden och skapa en hållbar miljö inte bara
för oss själva men också för våra framtida generationer, är beroende av
vilken energipolitik vårt land har. För att svenska företag ska våga
investera och att fler företag ska lockas att komma hit så måste
energiförsörjningen garanteras. Det måste dock ske på ett ansvarsfullt sätt.
All energiproduktion påverkar människor på något sätt, men avsaknaden av den
samma påverkar i regel än värre.
Allians för Sverige
har enats kring energipolitiken. Förbudet mot nybyggnad av kärnkraft hävs, det
innebär att vi tar avgörande steg mot att bryta vårt beroende av det fossila
bränslet och att Sverige nu kommer att ha ett av de mest ambitiösa
klimatmålen i hela världen. Sverige är ett stolt industriland, stora delar
av vår välfärd har byggts upp tack vare vår basindustri. Nu kan de människor
som har basindustrin som sin arbetsplats få hopp om en ljusare framtid, där
varsel i många fall kan förvandlas till jobbmöjligheter. Alliansens
arbetslinje är starkt sammankopplad med den energipolitik som man nu lägger
grunden för.
Alliansens överenskommelse om den nya energipolitiken har tydliga mål. År 2020
ska Sverige ha 50 procent förnybar energi, 10 procent förnybar energi i
transportsektorn, 20 procent effektivare energianvändning och 40 procent
mindre utsläpp av klimatgaser. Målen är ambitiösa. För att nå dem kan det
bli aktuellt med höjd koldioxidskatt. Även drivmedelsskatter och övriga
energiskatter kan bli föremål för höjning av.
För transportsystemet
kommer dagens överenskommelse innebära ett trendbrott. Drömmen om att ingen
bil inom en snar framtid inte behöver köras på bensin kan snart bli
verklighet. För vår industri öppnas nya möjligheter och Sverige kan bli
världsledande i utvecklingen av hybridfordon, elbilar och biodrivmedel.
Allians för Sverige står ännu en gång enade. Mot det står en vänsterkartell
utan verklighetsförankring i energipolitiken. Socialdemokraternas
energipolitik bygger på att kärnkraften ska fasas ut i den takt den kan
ersättas med förnybara alternativ. Problemet är bara att det i praktiken är
omöjligt att föra en sådan politik. Kärnkraften kommer att avveckla sig
själv om inte nybyggnadsförbudet hävs och det i en snabbare takt än vi kan
ersätta den med annan koldioxidfri och stabil energiproduktion.
Från slutet på 2020-talet
och framåt kommer våra reaktorer att falla för åldersstrecket och
elproduktionen från kärnkraft successivt avvecklas. Att helt ersätta den med
annan stabil och konkurrenskraftig elförsörjning som inte genererar några
koldioxidutsläpp kommer inte att vara möjligt.
Vindkraften ska fortsätta att byggas ut, men det finns problem med att göra
den till en bas i energisystemet. Elen genereras bara när det blåser, varför
det behövs ersättningskraft som kan balansera. Biobränslen är en viktig del
i det svenska energisystemet, men inte heller den energikällan kommer att
kunna expandera på ett hållbart sätt så mycket som skulle krävas för att
ersätta kärnkraften.
Mona Sahlin visade
nyligen tydligt upp sin brist på förankring i den energipolitiska verkligheten. ”Jag känner mig säker på att vi ska byta ut befintliga reaktorer mot förnybar el i den takt vi får fram den, precis som vi gjorde med Barsebäck.” (TT den 31/1). Sanningen är dock att den svenska förnybara elproduktionen inte ökat sedan Barsebäck stängdes, det har däremot vår import av el. Det visar ännu en gång att socialdemokraterna i sin energipolitik blundar för verkligheten. Alliansregeringens överenskommelse på energiområdet är, till skillnad från Mona Sahlins hållning väl förankrad i den verklighet vi befinner oss i.
Nina Larsson
Riksdagsledamot (FP)














































































