;)
Karlstads-Tidningens gamla tidningshus har sedan 1870-talet inrymt tidningens redaktion och tryckeri och här har bland annat den ryktbare chefredaktören Mauritz ”Maggan” Hellberg varit verksam, samt under två decennier kring förra sekelskiftet även den unge, flitige skribenten och sedermera riksbekante skalden Gustaf Fröding.
Som pusselbit till det
fria ordets och medias utveckling och framväxt i ett Karlstad som sedermera utvecklats till Värmlands otvivelaktiga mediecentrum är Karlstads-Tidningens gamla tidningshus i mina ögon mycket, mycket värdefull. För att inte säga ovärderlig. Kopplingen till den rikskände skalden Gustav Fröding adderar naturligtvis ytterligare i hög grad till detta värde och en rivning av huset skulle i realiteten innebära ett fysiskt utsläckande av denna kulturhistoriskt mycket intressanta länk. Något som naturligtvis skulle vara djupt, djupt olyckligt.Huset är idag förvisso ingen vacker syn efter flera okänsligt gjorda – och bör tilläggas, av Kommunen märkligt nog godkända tilläggsisoleringar och förfulande fönsterbyten. Men det är emellertid inte alls så illa som det synes vara. Under dessa tilläggsisoleringar, och i mina ögon i fullt återställbart skick, sitter den ursprungliga panelfasaden från 1800-talet. För gissningsvis sisådär 200 000–250 000 kronor skulle husets exteriör kunna återställas i det utseende det hade under Frödings och Hellbergs tid. Med fönster och dörrar nytillverkade enligt originalen. Och en fasad där merparten skulle vara densamma som satt där på Hellbergs och Frödings tid.
Arkitektoniskt sett
skulle ett bevarande av huset skapa ett mycket pittoreskt inslag i den i övrigt sett ganska sterila gatumiljön och på ett positivt sätt bidra till gatans karaktär och mångfald. Genom sin blotta närvaro skulle det fungera som ett synnerligen intressant blad i gatans historiebok och automatiskt väcka intresse kring husets ursprung och platsens kulturhistoriska koppling och funktion.Som representant för de tvåvåniga trähusens epok i Karlstad är det dessutom ett av de allra, allra sista i sitt slag i en innerstad där dessa hus för bara fem decennier sedan var i total dominans. En aspekt som inte får förringas i sammanhanget.
Det finns därför som
synes inte bara en utan flera aspekter som tveklöst talar för ett bevarande av detta mycket kulturhistoriskt intressanta hus. Förslagsvis genom att det förses med den K-märkning som det rimligen borde ha fått för lång tid sedan, och genom att det sedan med pietetsfull hand återställs i sitt originalskick och målas i tidstypiska linoljekulörer.Interiört finns enligt uppgift inte mycket bevarat varför husets användning bör kunna disponeras mera fritt. Bostäder skulle kunna vara en. Kunde man i samband med detta även ge husets interiör en tidstypisk karaktär, men naturligtvis med moderna bekvämligheter, skulle detta naturligtvis på ett mycket positivt sätt ytterligare bidra till husets framtida attraktionskraft.
I Karlstads kommuns
nyligen framtagna, och synnerligen välskrivna Förtätningsstudie läser vi ”Man bör ha som utgångspunkt att inte riva gamla byggnader med kulturhistoriskt värde. Byggnader från olika tidsepoker skapar en önskvärd variation i stadsbilden och gör den mer intressant och spännande. Gamla byggnader skapar frågor, intresse och förståelse för stadens historia. De synliggör stadens historia och skapar en historisk kontinuitet. Bevarande av byggnader visar på respektfullhet och medvetenhet. Det visar att staden bryr sig om och värdesätter sin historia och att det inte bara är exploateringsintressen som styr.”I slutet av mars får vi se vilket alternativ ledamöterna i stadsbyggnadsnämnden väljer.
byggnadsingenjör, civilekonom och egen företagare
debattör i stadsmiljöfrågor via Operation Karlstad
länsombud i Svenska Byggnadsvårdsföreningen
– 
