Naturskyddsföreningen misstror länsstyrelsen
REPLIK Rovdjur
Ensamt står Naturskyddsföreningen som tycker att föråldrade EU-direktiv är långt viktigare än lokal hänsyn och att byråkrater i Bryssel är bäst lämpade att lösa lokala problem, skriver Lennart Johannesson.
Publicerad: 2008-02-18 06:00 | Uppdaterad: 2008-08-29 17:17
Svar till Mikael Karlsson och Lars-Ola Westerlund (NWT 11/1)
Mikael Karlsson och Lars-Ola Westerlund, båda Naturskyddsföreningen, beskriver länsstyrelsen i Värmland som svag. Bakgrunden är att länsstyrelsen i Värmland, till skillnad från Naturskyddsföreningen, inte vill att EU och föråldrade direktiv ensamt skall avgöra hur rovdjuren bäst skall förvaltas i Värmland. Länsstyrelsen tror att vi som lever med rovdjuren är bäst lämpade att sköta förvaltningen av dem.
Vi noterar att EU, rovdjursutredningen och en stor majoritet av organisationer och länsstyrelser stöder tanken på utökat regionalt inflytande. Även Världsnaturfonden delar den grundsynen. Ensamt står Naturskyddsföreningen som tycker att föråldrade EU-direktiv är långt viktigare än lokal hänsyn och att byråkrater i Bryssel är bäst lämpade att lösa lokala problem. Naturskyddsföreningen är dock inte konsekvent, i fråga om utfiskningen av torsk i våra hav, är EU byråkraternas oförmåga att fatta kloka beslut plötsligt ett problem. I den vill Naturskyddsföreningen att vi skall fatta egna kloka beslut i Sverige stället för att följa EU:s kvoter. I torskfrågan vet vi tydligen vårt eget bästa, men inte när det gäller rovdjur.
Svenska Jägareförbundets arbete är främst inriktat på jaktbara arter och förvaltningen av dem. Men vi har genom åren stött och drivit projekt för bl a utter, fjällgås och initierat svensk våtmarksfond. Det var faktiskt Svenska Jägareförbundet som i slutet av 1800-talet verkade för fredning av björnen, innan den blev utrotad. Så Naturskyddsföreningen är långt ifrån ensamt om att bedriva naturvård. Jägareförbundet och Naturskyddsföreningen är de två i särklass största medlemsorganisationerna som arbetar med naturvård inom Sverige. Vi har lite olika inriktning och syn på hur det bäst skall göras, men båda organisationerna värnar naturen. Jägareförbundet har bedrivit lyckosam vilt- och naturvård i över 175 år.
ordförande Jägareförbundet Värmland
Mikael Karlsson och Lars-Ola Westerlund, båda Naturskyddsföreningen, beskriver länsstyrelsen i Värmland som svag. Bakgrunden är att länsstyrelsen i Värmland, till skillnad från Naturskyddsföreningen, inte vill att EU och föråldrade direktiv ensamt skall avgöra hur rovdjuren bäst skall förvaltas i Värmland. Länsstyrelsen tror att vi som lever med rovdjuren är bäst lämpade att sköta förvaltningen av dem.
Jägareförbundet delar
den uppfattningen och noterar samtidigt att även EU kommissionen initierat ett arbete i syfte att ge medlemsländerna större nationellt inflytande och för att rovdjursförvaltningen skall fokusera mera på människor, inte enbart på rovdjur. EU-kommissionens slutsats är att det är viktigare att Europas rovdjursstammar har utbyte med varandra än att maximera antalet i enskilda medlemsländer. Hänsyn till berörda människor är på sikt fördel även för rovdjuren.Vi noterar att EU, rovdjursutredningen och en stor majoritet av organisationer och länsstyrelser stöder tanken på utökat regionalt inflytande. Även Världsnaturfonden delar den grundsynen. Ensamt står Naturskyddsföreningen som tycker att föråldrade EU-direktiv är långt viktigare än lokal hänsyn och att byråkrater i Bryssel är bäst lämpade att lösa lokala problem. Naturskyddsföreningen är dock inte konsekvent, i fråga om utfiskningen av torsk i våra hav, är EU byråkraternas oförmåga att fatta kloka beslut plötsligt ett problem. I den vill Naturskyddsföreningen att vi skall fatta egna kloka beslut i Sverige stället för att följa EU:s kvoter. I torskfrågan vet vi tydligen vårt eget bästa, men inte när det gäller rovdjur.
Alla jägare i Sverige
betalar 300 kronor årligen för att få jaga. Dessa pengar går och bör gå tillbaka till jakt- och viltvårdsarbete. Det tycker debattörerna är fel. De anser att istället att Naturskyddsföreningens arbete skall finansieras av jägarkåren. ”Statskassan” är alltså jägarnas egna pengar, som även Ni (SNF) får bidrag ifrån. Naturskyddsföreningen driver tre faunavårdsprojekt, vitryggig hackspett, pilgrimsfalk och havsörn. Alla synnerligen vällovliga, men knappast något som jägarkåren ensamt skall finansiera.Svenska Jägareförbundets arbete är främst inriktat på jaktbara arter och förvaltningen av dem. Men vi har genom åren stött och drivit projekt för bl a utter, fjällgås och initierat svensk våtmarksfond. Det var faktiskt Svenska Jägareförbundet som i slutet av 1800-talet verkade för fredning av björnen, innan den blev utrotad. Så Naturskyddsföreningen är långt ifrån ensamt om att bedriva naturvård. Jägareförbundet och Naturskyddsföreningen är de två i särklass största medlemsorganisationerna som arbetar med naturvård inom Sverige. Vi har lite olika inriktning och syn på hur det bäst skall göras, men båda organisationerna värnar naturen. Jägareförbundet har bedrivit lyckosam vilt- och naturvård i över 175 år.
Rovdjuren tillhör den
svenska faunan och skall så förbli. Men förvaltningen av dem måste komma närmare de människor som berörs. Rovdjuren är nu fler än på ett par hundra år, därför behövs en ny förvaltning. Jägareförbundet i Värmland vet att länsstyrelsen i Värmland har både kompetens och vilja att tillsammans med berörda parter hitta kloka lösningar på komplicerade frågor. Vi hoppas att Naturskyddsföreningen vill delta i den processen tillsammans med övriga, och inte bara vara en bakåtsträvande part.ordförande Jägareförbundet Värmland
Lennart Johannesson
Nöjen & evenemang
Arvika: Såguddens Friluftsmuseum
Karlstad: Kulturkoftorna och Värmlands Museum
Sunne: Kolsnäs
Torsby: Graneviks Folketspark
Karlstad: Best Western Hotel Gustaf Fröding
Karlstad: Karlstads Brukshundklubb
