Hitler har i takt med
motgångarna under kriget alltmer isolerat sig i sin bunker. Bunkern beskrivs av stabschefen vid överkommandot, generalöverste Alfred Jodl, som ett mellanting av ”nunnekloster och fångläger”. Inte ens en råtta ska oanmäld kunna ta sig in i denna skans enligt SS.Att passera flera säkerhetskontroller och placera en bomb vid fötterna på Hitler verkar därmed vara på gränsen till galenskap. Men Stauffenberg är inte galen, hans strategi är klar. Han ska hålla sig nära chefen för överkommandot, Wilhelm Keitel, Hitlers främste lakej och uppassare.
Vid tolvtiden möter
en för dagen ovanligt irriterad och stram Keitel. Han ber översten snabba sig. Mötet med Hitler är framflyttat då hans vapenbroder Benito Mussolini kommer på besök. Stauffenberg ber att få låna ett rum så han kan byta skjorta inför mötet. I rummet knäcker han syrabehållaren till bomben i sin portfölj. Ingen enkel uppgift för en enarmad man, men översten är envisheten personifierad. Tio minuter tar det för syran att utlösa mekanismen. Klockan visar halv ett.Hitlers bunker har för dagen ersatts med en barack i trä. I den pressande hettan står alla fönster på vid gavel, något Hitler senare kan tacka sin lyckliga stjärna för.
Utanför rummet möter Keitel, som ber översten raska på. De banar sig fram bland vakterna och stiger in i baracken. Stauffenberg placerar portföljen vid ena kortsidan av kartbordet, ett par tre meter från offret. Hitler noterar knappt översten, han är fullt upptagen av att tolka de senaste rapporterna från krigsläget.
Stauffenberg bluffar att
han väntar ett viktigt telefonsamtal från Berlin och lämnar snabbt rummet. Ytterligare en inblandad, signalchefen Fellgeibel, ska sedan bryta förbindelserna med skansen.5 minuter senare exploderar bomben. Flera dödas, men Hitler överlever mirakulöst. Det kraftiga ekbordet gav skydd samtidigt som de öppna fönstren förtar en del av sprängkraften. Hitler stapplar omtöcknad ut ur baracken stödd på en tröstande Keitel. Signalchefen drabbas vid denna insikt av handlingsförlamning som ska straffa sig.
Alltför många agerade likt Fellgeibel, fegt och tveksamt. Stauffenberg tvekar inte. Han bluffar sig iskallt ut ur varglyan, mot det väntande planet. Hitler kan inte ha överlevt. Det är hans absoluta övertygelse. Han agerar efter detta. Mot Berlin!
Vid fyratiden når de
huvudstaden. Medkonspiratörer av generaler och höga officerare uppträder halsstarrigt och vankelmodigt. Ingen visar ledarskap. Stauffenberg skulle behövt vara både i Berlin och i bunkern samtidigt. Han ger order att låta reservarmén ingripa, den styrka som står till förfogande, men Hitlertrogna SS- trupper slår tillbaka försöket. Alldeles för mycket sölande och tid har förflutit.Führern blir på sitt mest bestialiska humör efter attentatet. Gestapo sätter igång en skoningslös jakt på motståndsmännen. Militärbefälhavaren i Frankrike General Stülpnagel, som fängslat ett tusental inom SS och Gestapo, anhålls. Han försöker senare ta sitt liv, men ställs inför Hitlers ”folkdomstol”, en parodi på rättskipning.
Hitlers tidigare gunstling ”ökenräven” Erwin Rommel tvingas under förnedrande former till självmord. I vilken omfattning Rommel konspirerade mot Hitler är oklart. Klart är att han hyste stora betänkligheter gentemot nazismen under den senare delen av sitt liv.
Hundratals personer
avrättas i denna häxprocess. Tillämpningen av blodshämnd, ett djävulskt påfund av Hitler, innebar att även offrens släktingar förföljdes.Karlstad




















































– 







































