Lär oss att se det osynliga
Debatt: Kvinnomisshandel
;)
”Mamma låg ihopkrupen på sängen. Ett stort mörkrött sår sträckte sig över kindkotan. Nerför halsen rann blod från de spruckna läpparna. Mamma försökte dra flickan till sig. 'Kom och lägg dig hos mig gumman, jag är rädd'. Men flickan gjorde inte som mamma sa, hon var tvungen att få veta var pappa fanns. Hon skyndade in i vardagsrummet där hon hittade honom på golvet. Bredvid honom låg julgranen vält med krossade julgranskulor runtom. Hans ansikte var fullt av rivsår. Ett förlåt ekade ut i tomheten pappa dolde ansiktet i händerna och grät. Flickan stod nära bredvid. Försökte trösta. Försökte förstå...”
Under 2010 anmäldes 27 300 fall av misshandel av kvinnor över 18 år och i över hälften av fallen hade kvinnan haft en nära relation med förövaren. Dessutom anmäldes ungefär 2 500 fall av kvinnofridskränkning. Varannan kvinna som blivit utsatt för våld berättar att det har hänt tidigare. Var tredje som polisanmäler kommer att göra en ny polisanmälan inom ett år. Vad vi inte vet är hur stort är mörkertalet? Hur många barn bevittnar dessa händelser och blir brottsoffer?
Arbetet med att bygga upp ett starkt skyddsnät är en ständigt prioriterad fråga och Nya moderaterna ser allvarligt på detta samhällsproblem. Ett led i detta är att regeringen gett Brottsförebyggande rådet i uppdrag att kartlägga brott i nära relationer. Samtidigt som Socialstyrelsen får ett motsvarande uppdrag i att utveckla metoder för arbetet med personer som utövar våld mot närstående. Detta tillsammans med att rättsväsendet också tillförts den största satsningen någonsin gör att vi nu borde stå bättre rustade och ha bättre förutsättningar att möta våldsutsatta kvinnor såväl som att ta hand om förövarna. Det räcker dock inte. Vi måste tillsammans med ideella organisationer stärka upp kanaler så att man faktiskt känner trygghet i att berätta. Samhället måste bli bättre på att fånga upp – reagera och agera. Här är landets kvinnojourer ovärderliga och stödet till dem ska inte vara godtyckligt, tvärtom.
Arbetet mot kvinnovåld ska vara ett ständigt pågående arbete. De förebyggande insatserna är lika viktiga delar som brottofferperspektivet och här måste vi också bli bättre på att se att det kan finnas fler än ett brottsoffer med i bilden. Barnperspektivet är oerhört viktigt.
Under 2000-talet vet vi att minst 201 kvinnor dödats av en man som de har eller har haft en kärleksrelation med – ett genomsnitt på 17 kvinnor per år. Till detta utsätts ett ännu större antal för våld och grova kränkningar. Förutom kvinnan som utsätts drabbas även barn i familjen och fråntas den trygghet och kärlek som är så viktig under uppväxten. Att leva i en familj där vardagen präglas av våld påverkar barnet och medför konsekvenser för resten av deras liv.
Varje människa som blivit utsatt för ett våldsbrott bär på en berättelse. Det är dock långt från alla som blivit utsatta som gör en polisanmälan eller faktiskt berättar om att det har skett. Varje barn som bevittnar detta är ett brottsoffer. Det är långt från alla som blir sedda. Hur kan vi synliggöra mörkertalet? Hjälpa de som i sin ensamhet går och bär på en fruktansvärd historia? Här måste vi alla bli bättre på att reagera och agera – lära oss att se det osynliga!
”Flickan bäddade ner mamma och pappa på varsitt håll. Hon gick ut i vardagsrummet, reste upp granen, sopade upp allt skräp och torkade sedan bort blodet från golvet. Till slut var alla spår borta. De som ändå fanns kvar var de som än en gång bevarats djupt inne i flickans brustna hjärta...”
Marléne Lund Kopparklint (M)
Kommun- och landstingspolitiker
