Skatta inte ihjäl vattenkraften
Debatt: Energipolitik
;)
Vi är på väg mot en solekonomi där tillgången på energi som har låg eller ingen påverkan på klimat och miljö är närmast oändlig. Vi talar om en ekonomi baserad på flödande energier, framförallt sol, vind och vatten. Vattenkraften är solekonomins ryggrad, som möjliggör satsningar på exempelvis sol- och vindkraft genom att bidra med reglerkraft. Vi kommer att behöva mer vattenkraft – inte mindre.
I dagarna fyller Höljesdammen, det största vattenkraftverket i Värmland, femtio år. Det bästa sättet att uppmärksamma jubilaren är genom en seriös diskussion om vattenkraftens roll de kommande femtio åren – och längre än så. Men hur ser förutsättningarna ut för att vattenkraften ska utvecklas – egentligen?
Globalt sett sker i dag närmare 80 procent av all kraftproduktion med fossila bränslen som kol och olja. I Sverige har vi kommit längre tack vare vattenkraft, kärnkraft och kraftvärme. Mindre än 5 procent av produktionen sker med fossila bränslen. På vägen mot solekonomin rör vi oss mot ett bättre resursutnyttjande och mot möjligheten att koppla upp oss mot energikällor som aldrig sinar. Det är inte en avlägsen utopi. Vattenkraften står redan i dag för 65 TWh av totalt 140 TWh kraftproduktion i Sverige.
Att det vid sidan om vattenkraften växer fram ny tekniker för att ta tillvara flödande energier ökar vattenkraftens betydelse – inte tvärtom. Den framtida energiförsörjningen kräver en mångfald och en blandning av småskaliga och storskaliga produktionsformer, alla med sin roll.
Som inom många andra områden så är politiska beslut viktiga för att möjliggöra eller motverka denna utveckling. Egen produktion av solel kommer att byggas ut avsevärt snabbare om möjligheten till nettodebitering finns – de olika skatterna på el är idag så hög, cirka 40 procent av priset, att småskalig produktion under överskådlig tid inte kommer att vara ekonomiskt försvarbar utan nettodebitering. På samma sätt påverkar statens sätt att chockhöja beskattningen av vattenkraftsproduktion tydligt möjligheten att utveckla omställningen.
I stort sett all mänsklig verksamhet påverkar miljön och vattenkraften är inget undantag. Diskussionen kring vattenkraftens lokala miljöpåverkan är viktig men i takt med ökad kunskap ökar också förutsättningarna att minska denna påverkan och värna den biologiska mångfalden. Med stöd av Fortums miljöfond genomför vi en lång rad egna projekt för att gynna biologisk mångfald. Men de grundläggande förutsättningarna styrs av lagstiftning och skatter.
Investeringar i kraftproduktion är till sin natur stora och den nuvarande fastighetsskatten på vattenkraften leder till att framförallt mindre kraftverk och dammar rivs ut istället för att moderniseras och därmed kunna fortsätta att bidra till en klimatneutral energiförsörjning. Dagens energipolitik innebär i praktiken att produktionskapaciteten på sikt minskar allt eftersom beslut tas om avveckling istället för nyinvestering i småskalig vattenkraft.
Att politiskt minska produktionskapaciteten i existerande, förnybara energislag är inte bara djupt problematisk utifrån utmaningen att ställa om energisystemet och minska klimatpåverkan. Den visar också att statens fiskala intressen direkt motverkar en utveckling med ett brett parlamentariskt – och folkligt – stöd. Vi behöver vattenkraften för att skapa förutsättningar för att utveckla mer sol-, vind- och vågkraft. Knäck den inte av statsfinansiella skäl. Det blir betydligt dyrare för kommande generationer.
Göran Hult
Forsknings- och utvecklingschef, Fortum Sverige
