Ett problem för våra invandrare
Debatt: Barnfattigdom
Utanförskap, barnfattigdom, och arbetslöshet diskuterades i bland annat Almedalen. Alla partierna har synpunkter om en förändring borde till men ingen har någon patentlösning på problemen.
Ser man på barnfattigdomen så har inte den förändras sedan 2005 bland svenskfödda, medan däremot våra invandrare har svårare att ge sina barn en dräglig ekonomisk uppväxt enlig Röda Korsets beräkningsform. Cirka 65 procent av de som klassas som barnfattiga har ett utländskt ursprung.
Men varför blundar man för de fakta som så tydligt gestaltar sig i statistiken om våra invandrares skolnivå, som kanske är roten till problemen, när man vet att majoriteten har ingen eller mindre än nio års skolgång och att många är analfabeter när de kommer hit? En femtedel har någon eftergymnasial utbildning men av dessa kan hälften inte visa upp dokument som styrker detta.
Detta sätter ju sina spår i arbetslöshetsstatistiken. Vem vill anställa en analfabet eller en person med dålig skolgång när alla jobb i Sverige i stort sett fodrar gymnasieutbildning? Ett faktum som också sätter sina spår i barnfattigdomsstatistiken. Invandrare har stora svårigheter att komma in på arbetsmarknaden på grund av sin bakgrund, vilket blir en dominoeffekt också på barnfattigdomen, på den sociala statusen, när man i åratal tvingas bli beroende av försörjningsstöd och på grund av detta är blir fast i dessa segregerade bostadsområden runt våra storstäder.
Det är en hopplös situation när politikerna i åratal talar sig varma för det mångkulturella samhället, där man skall intrigera våra invandrare, men sanningen är vi att vi kommer längre och längre från det önsketänkandet så länge inte våra invandrare platsar på arbetsmarknaden. Kanske är det dags att se sanningen i vitögat och sluta med dessa sagor som politikerna i åratal försett medborgarna med att de har lösningen på problemen när de i debatter slår varandra i huvuden med argument som det visat sig efter 30 år inte fungerar.
Vi har haft överrepresentation av brottslingar med invandrarbakgrund i många år som en naturlig följd av den sociala utslagningen i samhället, medan våra politiker står handlingsförlamade på läktaren och tittar på. Är det så konstigt att Sverigedemokraterna med Jimmie Åkesson vädrar luft och siktar på att bli det tredje största partiet i Sverige? För några år sedan skulle man ha skrattat över ett sådant påstående, men nu?
Åkesson han har i alla fall en lösning, begränsa invandringen. Medan våra övriga partier har famlat omkring i åratal utan att kunna åstadkomma annat än förvärra situationen läser vi statistiken över fattigdom, brott, social utslagning och arbetslöshet bland våra invandrare.
Tommy Norum
Åmål
t-norum.bloggplatsen.se
