Skolan i välfärdssamhället
Debatt: Skolan
;)
NWT:s ledare 16 juni anser lite raljerande att den svenska grundskolan är ett femtioårigt fiasko och att det nog var bättre på folkskoletiden. Och visst kan man som lärare fantisera om det tidiga 1960-talet, då det fanns en TV- och två radiokanaler som konkurrerade med läxläsningen, då morsorna var stöttande hemmafruar och ett arbete som väntade på de flesta efter sjuan-åttan. Uppdraget för dagens skola är emellertid att utveckla människor så att de blir anställningsbara och förberedda för vidare studier i nittonårsåldern. Ett komplicerat och ansvarsfullt uppdrag som om det misslyckas leder till arbetslöshet och försämrad nationell konkurrenskraft.
Medan samhällsutvecklingen går i rasande fart på de flesta områden har kunskapsutvecklingen i åtminstone matematik, naturorienterande ämnen, samt elevernas läsförståelse backat de senaste 15 åren, enligt flera TIMSS- och PISA-undersökningar. Detta sker i många västländer, men möjligen mer i Sverige. Läsåret 2010/11 saknade minst 12 procent (25 procent av elever med utländsk härkomst) grundläggande behörighet till gymnasiet och 13 procent till högskola och universitet. Jag tror dock att skolan kan möta välfärdssamhällets distraherande utbud av allt genom att fokusera på några särskilt viktiga områden.
De nya läro- och kursplanerna för grund- och gymnasieskolan är inte tillräckligt konkreta för att förstås av lärare, elever och föräldrar. Planer med ett mer detaljerat centralt innehåll och entydiga kunskapskrav lägger grunden för en rättvis utbildning.
Elever som inte blir godkända på nationella prov i årskurs 3, 6 och 9 bör oftare rådas till omgång av årskurs. Brister i tidigare årskurser kan ha orsaker som är svåra att kompensera för med stödåtgärder. På gymnasiet bör elever med många underkända betyg starkare rådas till omgång eller omval, liksom att överliggande kurs inte får påbörjas innan underliggande är godkänd.
I grundskolan bör elevens val kursutformas för elever som vill fördjupa sig i matematik inom ramen för kursplanen. Matematik har en särställning eftersom kunskaperna grundläggs under lång tid och är viktiga för fortsatta studier.
Lärare bör regelbundet besöka kollegers lektioner för att lära av varandra, vilket bör ingå i den årliga kompetensutvecklingen.
Skolledare och rektorer är viktiga för skolans utveckling, varför de bör ha pedagogisk erfarenhet från den skolform de leder. Liksom i Finland bör de ha undervisningsskyldighet för att vara delaktig i det pedagogiska arbetet.
Elever bör tidigt tränas i att ta ansvar för sina studier via enkla läxor i räkning, läsning, glosor, sångtexter och faktainlärning i olika ämnen, vilket dessutom befäster allmänbildning och tränar arbetsminne och koncentration.
Undersökningar (Den lärande hjärnan, Torkel Klingberg) visar att elever som spelar ett instrument lyckas bättre i skolan. Förutom det roliga i att musicera, verkar koncentration i samband med regelbundet övande stärka arbetsminne och inlärningsförmåga. Varför inte undervisa alla elever i årskurs 3 i ett instrument, som på 1970-talet? Har vi råd att ge elever en dator bör vi ha råd med en blockflöjt (50 kr) eller enklare stränginstrument.
Konditionsträning påverkar hjärnan positivt (Torkel Klingberg). Eftersom elever rör sig allt mindre bör skolan kompensera för detta med ett par konditionspass per vecka i alla årskurser, antingen på idrottslektioner eller på utökad schematid.
Att utveckla människor är betydligt svårare än att utveckla vårt materiella välstånd. Liksom NWT:s ledare tror jag dock inte att den gamla välfungerande folkskolan skulle lyckas bättre med detta än vår tids skola. Däremot bör vi hålla fast vid beprövade metoder, stärka skolans ställning gentemot det övriga samhället, samt ständigt utveckla nya strategier för inlärning som inte bara ökar antalet godkända elever, utan som även utvecklar eleverna så att deras hågkomst och utbyte av skoltiden blir något verkligt positivt. Att få lyckas med detta är kärnan och drivkraften i det framtidsdanande läraryrket.
Anders Andersson
Lärare på Brogårdsgymnasiet i Kristinehamn
Svar direkt
Anders Andersson uppfattar mig fel om han tror att jag tror att vi skulle kunnat ha behållit den gamla folkskolan utan att modernisera den. Jag påpekade bara att den nuvarande grundskolan, som tog dess plats, blivit ett fiasko och därför måste förbättras. Och utan att gå in på detaljerna verkar flera av de förslag han här för fram vara väl genomtänkta. Jag hoppas därför att politikerna tar dem till sig.
Anders Edwardsson
T f ledarredaktör
