Anna ska spela på bröllopet
ARVIKA: Efter lumpen vid livgardet
På lördag ska hon spela på kronprinsessans bröllop.
;)
;)
Foto: Karin Sidenvall [Förstora]
;)
Foto: Karin Sidenvall [Förstora]
Ett 40-tal gånger har hon ridit högvakten som spelande soldat.
På lördag får hon gå.
– Alla regementets 65 hästar är utlånade till kortegen, säger Anna.
Hon har hört att den blir 300 meter lång. Så hon och de andra i Livgardets musikkår får ta sig fram på egna ben.
– Vi ska gå från Karlbergs slott till Sergelrondellen och spela samlingsmusik tills kortegen kommer och då följa med.
Klart hon ville vara med på bröllopet.
– Sånt händer inte varje år.
Fastnade för valthorn
När Anna var liten gick hon med mamma och pappa till musikskolan i Kil för att prova instrument.
– Jag fastnade för valthorn.
Föräldrarna försökte nog med piano eller gitarr. Men Anna stod på sig, lika fast besluten som när hon bestämde sig för att göra värnplikten som ridande musiker, peppad av kompisen Antonia som var ryttare och spelade tuba.
Anna kunde inte rida.
– Men jag tänkte att det är inte meningen att man ska gå en utbildning för att man kan, utan för att lära sig...
Elva månader i lumpen började med kängor, skytte och tält men övergick snart i blankputsade ridstövlar, skänkelvikning och marschmusik vid kavallerikasernen på Östermalm.
– Första gången var det omöjligt att få ljud i instrumentet. Magstödet bara guppade på hästryggen.
"Hur häftigt som helst"
Valthornet byttes ut mot althorn för att göra ena handen fri för tyglarna.
– Fyra tyglar eftersom man rider på kandar, säger Anna som efter elva månaders intensivkurs delrider en häst även på fritiden.
En vårdag 2009 var första gången hon red ut på Valhallavägen och tog Strandvägen till Stureplan, förbi operan och uppför den branta slottsbacken för att spela vid högvakten.
– Hur häftigt som helst, säger hon om att sitta i sadeln 165 centimeter över asfalten i Stockholms city.
Men hon tycker synd om kungen som måste höra samma paradmarsch varje gång han visar sig.
– Hänt jo! Två gånger blev ryttare avkastade. Ena gången skenade en häst ända till Solna.
Ett 30-tal noter i huvudet
Efter muck i december 2009 gick hon polisens utbildning till ordningsvakt och till hösten ska hon prova sig fram på Karlstads Universitet.
– Journalistik, juridik eller kultur, jag vet inte.
Efter musikklasserna i Kil och på Norrstrand vill hon vara bra amatörmusiker. Men utbildningen i det militära vill hon inte vara utan.
– Nu peppar jag min lillasyster också att gå den.
I torsdags ryckte hon in. Då for hon till Stockholm för att träna. Hon ingår i Livgardets Dragonmusikers Kamratförening och spelar såväl utomlands som i Sverige.
Ett 30-tal noter har hon i huvudet.
Och försök själv, att gå och spela blås på en gång, så får ni se hur lätt det är!
