En heldag med Arvikas museer
ARVIKA
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
Dagen börjar runt 10 på turistbyrån, jag har hämtat en kamera och ska nu se vilka alternativ som finns. Rackstadsmuseet är ett tips jag får, även Fordonsmuseet ska vara väl värt ett besök. Sen finns det flera andra alternativ om vi får tiden att räcka till. Tyvärr öppnar inte museerna förrän mellan elva och tolv men tydligen har Hantverksmagasinet i hamnen öppet så vi beger oss ditåt. Byggnaden har ett fantastiskt läge på en pir nere vid vattnet.
– Hantverksmagasinet är från början en gammal lagerbyggnad, berättar Sven-Bertil Olsén som varit med sen de hade sin första utställning 98. Efter att vi hade 17 000 besökare första gången märkte kommunen att det fanns ett stort intresse för utställningarna här.
Med hjälp från olika håll, bland annat EU-bidrag, har de kunnat totalrenovera huset som stod klart i sin nuvarande form 2002. Sedan starten har de haft en utställning varje år, sommarens tema kommer vara ”upp till kamp”. Mellan 3 juli och 15 augusti kan turister och Arvikabor beskåda hantverk, och hantverkare, av alla slag. Allt från keramiker och textilarbetare till snickare och guldsmeder kommer finnas på plats tillsammans med sina skapelser.
Vill bli av med allt
– Helst ser vi att allt försvinner, säger Sven-Bertil. Allt som vi ställer ut kommer vara till salu.
Bland annat Sven-Bertils keramik som blivit världsberömd på ett annorlunda sätt. Han berättar att det för några år sedan kommit ett gäng grabbar från Holland som klivit av bussen och frågat efter ”The guy with the ants” (Killen med myrorna) och på så sätt hittat till honom. Anledningen är att Sven-Bertil ofta lägger till myror och barr som utsmyckning på sin keramik. Något som uppenbarligen spritt sig men hur holländarna fått reda på det, eller hittat till Arvika, avslöjar inte historien.
Lång tradition av hantverk
Arvika har en tradition av hantverkare som sträcker sig hundratals år tillbaka i tiden och den har varit stark långt in i vår tid. På 60-talet fanns det 15-20 aktiva möbelsnickare i staden. Idag finns bara en kvar, men en del traditioner håller fortfarande. Bengt Forslund är guld- och silversmed av fjärde generationen i Arvika. Bland det han ställer ut finns Luciasmycket som hans farfar, Wilhelm Forslund, designade 1941 och som skänkts av Arvika Nyheter till varje års Lucia sedan dess.
Efter att ha beundrat Sven-Bertils keramik och Bengts smycken ett tag är det dags att bege sig vidare. Klockan börjar närma sig tolv och Fordonsmuseet står näst på tur.
Fordonsmuseet – wow!
Jag själv är i grunden inte den största bilfanatiker som finns men så fort jag sätter foten innanför dörren är jag tvungen att dra efter andan. Luften kommer ut i ett långsamt wow! Jag har sett snygga bilar förut men, återigen, wow! Den första bil jag får syn på är en Cadillac V12 Coupé från 1931 som ska vara den enda av sitt slag i Europa.
Museichefen Kent Ekberg möter upp och ger oss en rundtur i den stora och ovanligt ljusa lokalen. Samtidigt berättar han en del om bilarna, deras historia och roliga fakta. Som till exempel att många av bilarna fortfarande är i körbart skick, och att de ägs, men är utlånade till museet, av privatpersoner. Själv har han en bil med i utställningen som har körde för bara några dagar sen.
Minst lika imponerande som samlingen är troféerna bakom Arvikasonen Per Eklunds bil. En av bilarna han kört står utställd tillsammans med närmare hundratalet pokaler. Något vi får veta bara är en liten del av vad han vunnit.
Likvagnar och ångbilar
Det är lätt att fastna, och varje bil verkar ha en bra historia bakom sig. Till exempel sportbilen Indigo 3000 som utvecklades i Arvika och producerades i enbart 40 exemplar, eller en ångdriven Stanley Steamer från 1924. På ovanvåningen finns allt från en hästdragen likvagn och en diligens, via utställningens gamling - en 107 år gammal Humber Humberette, till en hel del gamla cyklar och motorcyklar.
Varje gång jag känner att jag verkligen borde skynda mig till nästa museum dyker något nytt upp. Det känns som när man var liten och kunde springa runt och kolla på bilar en hel dag utan att tröttna, och det är ju precis vad man kan göra här. När vi till slut är på väg mot utgången får jag till min stora förvåning syn på ett flygplan hängandes i taket. Nu är det ju inte en jumbojet det handlar om, utan ett skolflygplan i trä från 50-talet, men det är inte mindre imponerande för det. Dessutom fortfarande i flygbart skick enligt museipersonalen som dock ej testat det.
Rackstadsmuseet och lokal konst
Det första som slår mig efter en kort lunch och en lång promenad är hur otroligt vacker naturen är. Museet ligger inbäddat i en glänta bland träd och blommor. Att man kan ta bil eller buss dit glöms bort och känns nästan overkligt. Men det får sin förklaring i museets historia.
På NE.se kan man läsa att ”Rackstadgruppen är ett typiskt uttryck för den nationalromantiskt färgade längtan som vid sekelskiftet drev konstnärerna att söka sig till den svenska landsbygden.” Rackstadgruppen, eller Rackstadkolonin som de också kallas, var en grupp konstnärer som flyttade till sjön Racken runt sekelskiftet 1900. Först ut var Gustaf Fjaestad som tillsammans med hustrun Maja Fjaestad hyrde ett hus av Christian Eriksson innan de byggde eget, och snart följdes de av ett flertal andra konstnärer.
Rackstadsmuseet visar på ett strålande sätt upp den lokala traditionen av konst och hantverk. Förutom otroligt levande tavlor med motiv från trakten och skulpturer av Skogsrået finns också ett snidat skrivbord i valnöt som belönades med bronsmedalj på världsutställningen i Chicago 1893.
Koppling till musik
– I sommar kommer vi ha en utställning som heter ”Rackstadskolonin och musiken, berättar museichefen Richard Sangwill. Musiken var otroligt viktig för konstnärerna som ofta hade picknickar och andra tillställningar med levande musik.
I sommar kommer det alltså speglas tydligt, ett flertal musikinstrument tillverkade av Gustaf Fjaestad kommer ställas ut tillsammans med tavlor och hantverk. Musik kommer finnas i anslutning till konsten, antingen i högtalare eller hörlurar. För att hedra Maja Fjaestad som var mycket intresserad av blommor och gjorde ett stort antal träsnitt med blomstermotiv kommer museet anlägga en rabatt i hennes stil. Något för den som vill växla inomhuskonst med att vara ute i det gröna.
På väg tillbaks mot staden har vi svårt att enas om vilket besök som varit bäst, vart vi redan längtar tillbaka. Något vi däremot kan enas om är att en dag är alldeles för lite om man vill uppleva allt.
