Örnar som trivs i Västvärmland
ARVIKA
;)
;)
;)
;)
;)
;)
Sedan 1998 har Naturfotograferna Arvika ett gömsle på en enslig myr där föreningen utfodrar örnar, platsen är en av två i Arvika kommun där utfodring sker. Tidigare vintrar har det för Naturfotografernas del mest varit frågan om utläggning av trafikdödade rådjur och charkuteriavfall men de två senaste vintrarna har man haft tillstånd att lägga ut grisar. Genom att lägga ut giftfritt kött vill föreningen stödja örnens överlevnad på samma gång som man ges tillfälle att fotografera fågeln på nära håll.
– Vi gör en naturvårdande insats samtidigt som vi gör det möjligt för oss att fotografera, säger Naturfotografernas örnmatningsansvarige till Arvika Nyheter.
Nationellt
Vinterutfodringen sker med hjälp av ett projekt som heter Örn 72 (bildades 1972). Naturfotografernas ställe är inte en officiell utfodringsplats inom Örn 72-projektet men man får ekonomiskt stöd från den riksomfattande organisationen till de cirka tio grisar med en totalvikt på 800 kilo som läggs ut i vinter.
Örn 72 är för övrigt en ideell förening som har som mål att arbeta för bevarandet av en livskraftig örnpopulation i Norden. Verksamhetsområdet är huvudsakligen förlagd till västra och mellersta Sverige. Under den gångna vintern lades griskött ut på 13 officiella platser i landet eller sammanlagt cirka 40 ton.
– Örn 72 gör ett jättebra jobb, där finns Sveriges örnexpertis samlad, säger den matningsansvarige till AN.
Hemlig
Matplatsens lokalisering hålls bara känd inom en liten grupp. Naturfotograferna Arvika är mycket rädda för att örnarna ska bli störda om platsen blir allmänt känd. Det är därför som platsen inte nämns med namn i den här artikeln, och det är också därför som den medlem som uttalar sig är anonym. Den som är intresserad av örnar och fotografering kan dock bli medlem i Naturfotograferna Arvika och den vägen få tillgång till platsen.
– Störs örnarna sticker de direkt till en ny plats och det kan dröja veckovis innan de återvänder, säger matningsansvarige till AN.
Vinteraktivitet
Utfodringen startar runt den 15 november och pågår till sista mars. Tiden varierar lite beroende på var i landet platsen ligger. Till Naturfotografernas åtel i Arvika kommun dras köttet två gånger i veckan från ett förråd i närheten och utfodringen görs alltså med kontrollbesiktigat kött från slakterier. För att inte störa örnarna sker alltid utläggningen när det är mörkt.
– Vi går aldrig ut i dagsljus när det ligger gris på platsen.
Långa pass
Ett gömsle – en koja – har byggts på platsen där förutom arrangemang för tubkikare och kamera även vissa bekvämligheter finns, bland annat en kamin och en toalett. Vilket också är en nödvändighet:
– De som skall sitta i kojan för att avläsa ringar eller fotografera, måste antingen sova i kojan eller gå dit i god tid före gryningen. Hem går man på kvällen när det blivit totalt mörkt. Dessemellan får man inte ens sticka ut handen genom någon lucka. Passen blir cirka 10-11 timmar långa.
Gömslet ger också möjlighet att följa den färgringsmärkning av örnar som sker. Alla i Norden födda kungs- och havsörnsungar märks om de hittas och om bona är klättringsbara utan risk att de förstörs. Märkningen på höger ben anger området den är född i och märkningen på vänster ben anger vilket år fågeln är född. Båda ringarna är märkta med en individkod.
Cirka tio
Från kojan följer man örnarna och försöker individbestämma dem och uppskatta antalet fåglar. Förra vintern tror Naturfotograferna att åtminstone tiotalet olika individer besökte matplatsen i Arvika mer eller mindre regelbundet. Det är inte helt lätt att hålla reda på det totala antalet men att skilja de olika örnarna från varandra kan ske genom just märkning, åldersbestämning och speciella kännetecken i dräkten eller i ett speciellt beteende.
– Märkningen är mycket viktig, ur forskningssynpunkt är det grundläggande att lära känna de olika individerna och helt avgörande för att man ska kunna följa örnens utveckling.
Ingen varg
Kungsörnen är en stadig gäst ute på myren men det händer även att andra djur och fåglar besöker åteln för att äta sig mätta. Att utfodra örnar med grisar är inte helt okontroversiellt i våra trakter. Någon risk att utfodringen bidragit till att vargen fått gratis mat finns dock inte eftersom teknisk utrustning visat att så inte är fallet, det har även de regelbundna besök som gjorts på platsen och spårning visat (grisarna ringas). Förklaringen är att de nästan dagliga (nattliga) besöken lägger en ständig människovittring runt grisarna. Varg – och skogsräv – törs då inte gå fram och stjäla örnmat.
Och många jägare gillar att örnåteln finns.
– Hittar inte örnen kadaver som rester från älgjakten, vargdödade älgar och dylikt jagar de själva, då jagar de harar, tjädrar och orrar med mera. Därför gillar småviltsjägare när kontinuerlig matning med gris görs, det blir fler harar att jaga.
Flera platser lyckas
I Värmland sker det även utfodring i Karlstad och Kristinehamn inom Örn 72. I närområdet sker även utfodring i Ed i Dalsland.
Antalet observerade kungsörnar inom Örn 72 var 347 olika individer under säsongen 2008-2009, vilket är 53 örnar mera än föregående säsong. Under 2009 fanns 829 kända revir i Sverige varav 410 var besatta av ett örnpar. Under 2009 har nästan 90 lyckade häckningar (ägg lades) konstaterats i landet varav runt 105 enskilda ungar samt 18 dubbel- eller trippelkullar överlevt. I Värmland har fem kända revir konstaterats under 2009 men ingen häckning skett, vilket stämmer med Sverige i sin helhet. Under 2009 skedde färre häckningar i landet jämfört med de senaste åren och under 2008 hittades tre lyckade häckningar i Värmland mot alltså noll i år.
– Bägge örnarterna har haft en starkt positiv utveckling om man ser till de senaste årtiondena. Att 2009 varit sämre har att göra med födotillgången. Örnen häckar inte om det inte är normal födotillgång.
Flera örnar på plats
Den eftermiddag Arvika Nyheter besökte gömslet hos Naturfotograferna Arvika hade det skett sex besök av kungsörn, den sista lämnade åteln cirka en timme innan reportern och den ansvarige medlemmen kom dit. Dagen innan fanns bland annat två örnar samtidigt på plats och i närtid har även en duvhök varit på platsen.
– Jag tror att det är minst tre örnar på mossen just nu, säger medlemmen till Arvika Nyheter.
På rätt väg
Örnar finns i dag i många skogar även om vi människor inte ser dem. Örn 72 – och medlemmarna i Naturfotograferna Arvika – vill verka för att väcka förståelse för naturfrågor och för bland annat rovfåglarnas roll i naturen. Miljögifter som DDT gjorde att örnen – framförallt havsörnen – var hotad på 1970-talet då giftet bidrog till att skalet blev så tunt att äggen krossades när fåglarna ruvade. Även att årsungar är dåliga på att jaga påverkar populationen.
Genom utfodringen har dock stammen stärkts. Idag kan det finnas upp emot 500 par kungsörnar i Sverige.
– Vintermatningen har gett mycket gott resultat, vilket konstaterats när man läst av ringarna på örnarna, detta har även bidragit till kunskap om vilka individerna är.
– Naturfotograferna Arvika gör alltså en naturvårdsinsats samtidigt som man får goda möjligheter att fotografera fåglar.
