Frågor kring Stora Gla-vargar
ARVIKA: Rovdjursansvariga finner det osannolikt att vargarna anföll
;)
;)
Tommy Strandberg själv var helt övertygad om att det var vargar han såg, som närmast på ett par hundra meters avstånd.
Men enligt en hundägare i trakten kan det lika gärna ha varit det istället familjens två Gordonsettrar som var ute och lekte på sjön.
– Vi var där hela dagen och gick med våra hundar. Och inte såg vi några vargar heller, eller spår.
Gordonsettern är en högbent fågelhund, mellan 60 och 66 centimeter hög, med hängöron. Den är svart med bruna så kallade tan-tecken. Inte särskilt lik en varg, kan man tycka.
Kan man verkligen ta miste?
– Ja på det avståndet, då är det ju inte mer än svarta prickar, säger hundägaren.
Övertygad om varg
Men Lasse Larsson, länsstyrelsens naturbevakare i västra Värmland, finner inga skäl att tvivla på Tommy Strandbergs vittnesmål om att det var vargar han såg.
Under måndagen fortsatte de att följa spåren ute på Stora Gla. Djuren har rört sig från väst och sedan fortsatt och vidare söderut. Tre till fyra kilometer spårades de under dagen utan att man såg vidföljande människospår.
Visst är det möjligt att missta sig på vargar och hundar när avståndet är så långt. Men Lasse Larsson är tämligen säker.
– Allt är ju lite spekulationer och tyckande och tänkande, men jag bedömer fortfarande att det var varg, säger han.
Inte ute efter mat
Varför vargarna – vilket det mesta alltså tyder på att det är – betedde sig som de gjorde är svårt att säga. Kanske blev de överraskade och nyfikna och kom närmare för att se efter vad det var som rörde sig. Vargar, precis som andra hunddjur, använder i första hand luktsinnet för att hämta in information, och om vinden ligger åt fel håll kan de behöva ta sig närmare för att få en klarare bild.
Att de skulle ha varit ute efter att käka upp fiskaren verkar tämligen osannolikt.
– Nej, då skulle de ju ha tagit honom, konstaterar Lasse Larsson.
Han har dock full förståelse för att Tommy Strandberg blev skrämd.
– Det är ju omöjligt att bedöma en annan människas upplevelser, det som är olustigt och skrämmande för en person behöver inte vara det för någon annan.
Mycket långt avstånd
Lars Furuholm, rovdjursansvarig på Länsstyrelsen deltog också i spårandet på Stora Gla i måndags.
Han tycker vargdebatten börjar anta orimliga proportioner. Och han konstaterar att Tommy Strandbergs upplevelse säkert var otäck för honom, men efter att ha varit på platsen, tittat på spåren, mätt upp avstånd och steglängd både på vargar och fiskare, kan han inte begripa hur man kan tolka vargarnas aktiviteter som ett anfall.
– Vi har mätt upp avståndet mellan honom och vargarna och det är mycket, mycket långt. Flera hundra meter. Vi måste ju se till vad som hände egentligen. Och han har bara sprungit de sista 20 meterna till sin bil, säger Lars Furuholm.
Anfaller inte människor
Han berättar att han själv har varit med och tagit ur valpar ur en lya, med vuxna vargar i närheten.
– De anfaller inte människor. Vi spårar dem ju, och vi har inga vapen. Vi skulle ju inte kunna jobba med det här om vi skulle ha anledning att vara rädda. Man ska vara mer rädd för att gå ut i stan om nätterna, med allt oprovocerat våld. Vargattacker är inte ens en realitet, säger han.
