Sanering av bruksområde dröjer
JÖSSEFORS
Pengarna finns – statligt bidrag på 1,5 miljoner beviljades redan för år 2006 – men den fördjupade utredningen om markföroreningarna på Jössefors bruksområde har ännu inte kommit igång.
Publicerad: 2007-09-28 16:54 | Uppdaterad: 2008-08-29 16:52
Projektet ingår i det regionala program för arbete med förorenade områden i Värmland. Länsstyrelsen, som ”öronmärkt” pengar för utredningen i Jössefors, anser emellertid att det är Arvika kommun som ska sköta upphandlingen av markundersökningen.
– Ja, själva har vi inte resurser att ta hand om den delen och det har vi klargjort för kommunen. Varför det ändå inte hänt något kan jag inte säga, möjligen har det blivit något missförstånd. Jag överväger att ta en kontakt med kommunen så att vi får igång dialogen, säger Anders Lindblom, chef för miljöskyddsenheten på länsstyrelsen.
Rolf Gustafsson, teknisk chef i Arvika, omtalar att den fördjupade studien i Jössefors inte kommit igång av de enkla anledningen att man prioriterar andra saneringsobjekt:
– Även om vi får statliga pengar till konsulternas insatser skulle en jätteutredning om hela Jössefors industriområde, inklusive fiberbankarna i viken utanför, låsa upp stora personella resurser för ledningsarbetet. Resurser som vi hellre väljer att satsa på andra ställen, eftersom det idag inte finns några stora etableringsplaner som gör att den här stora utredningen i Jössefors så att säga pockar på utifrån ett samhällsintresse, säger Gustafsson och fortsätter:
– Resultatet av en fördjupad utredning kan också innebära ett starkt tryck på kommunen att vidta långtgående och komplicerade åtgärder med hjälp av expertis inom saneringsbranschen. Vad det skulle komma att kosta vet vi inte idag, men hela klart stora pengar som vi också vill använda på bättre sätt.
Gustafsson framhåller att kommunen för närvarande har starkt fokus på hamnområdet, där man börjat få fram ett omfattande undersökningsmaterial om framför allt området där oljecisternerna var placerade. Här har konstaterats omfattande kolväteföroreningar och tungmetaller.
– Hamnområdet är prio ett i dagsläget. De rent fysiska åtgärderna kommer inte igång i år, men förhoppningsvis under nästa år. Saneringsinsatser inleds däremot inom kort i kvarteret Biet, där Arvika Nickel & Nysilverfabrik låg. Under sommarhalvåret har vi sanerat kvarteret Blästern, gamla Perfektagjuteriet. Vidare jobbar vi intensivt för att få fram nya områden för olika verksamheter och boende. Sammantaget kan sägas att vi har en tung arbetsbörda på Samhällsbyggnad för närvarande.
Andra stora rullande projekt är invallningen av Kyrkviken, ombyggnaden av Järnvägsgatan inklusive resecentrum och Palmvikenområdet med bl a planskild järnvägskorsning och omlokalisering av bussgaraget.
För att återgå till Jössefors konstaterar Anders Lindblom att det inte är byggstopp inom området i avvaktan på resultatet av den fördjupade undersökningen:
– Men varje verksamhetsutövare måste säkerställa att man inte bygger över föroreningar så att en eventuell framtida sanering hindras, säger Lindblom.
Han framhåller att undersökning är angelägen därför att den ska visa på särskilt förorenade delområden och platser där det finns spridningsrisk. Och att man får veta vilka åtgärder som behöver vidtas vid en exploatering av respektive markområde.
Rolf Gustafsson:
– Det är nog inte fel att vi tar en diskussion med länsstyrelsen i ärendet. Miljöskyddsenheten vill att vi ska ta tag i alla frågor som de lyfter fram, men vi har inte tillräckliga resurser. Och ibland ser vi också miljöprojekten utifrån lite olika perspektiv.
I Arvika kommuns förslag till översiktsplan har man utgått ifrån att undersökningen skulle komma igång ifjol och skriver i planhandlingar från slutet av förra året att ”utredningen pågår hos länsstyrelsen”.
Under 2004 anlitade länsstyrelsen Stockholmsföretaget Kemakta Konsult AB för att göra en översiktlig undersökning beträffande förekomsten av föroreningar inom f d bruksområdet i Jössefors, även motsvarande områden i Edsvalla, Forshaga och Koppom granskades. De tre förstnämnda hamnade i riskklass 1, ”mycket stor risk”, medan bruksområdet i Koppom placerades i grupp 2, ”stor risk”. Allt enligt den sammanfattande MIFO-graderingen (står för ”metodik för inventering av förorenade områden”).
I Jössefors undersöktes ett cirka 35 hektar stort område och av rapporten framgick att det punktvis konstaterades mycket höga halter av av bly, koppar, kvicksilver och PAH (kemiska föreningar av kol och väte) i marken. Höga halter uppmättes också av dioxin, PCB – kan liksom PAH vara cancerframkallande – och organiska klorföreningar.
– Ja, själva har vi inte resurser att ta hand om den delen och det har vi klargjort för kommunen. Varför det ändå inte hänt något kan jag inte säga, möjligen har det blivit något missförstånd. Jag överväger att ta en kontakt med kommunen så att vi får igång dialogen, säger Anders Lindblom, chef för miljöskyddsenheten på länsstyrelsen.
Rolf Gustafsson, teknisk chef i Arvika, omtalar att den fördjupade studien i Jössefors inte kommit igång av de enkla anledningen att man prioriterar andra saneringsobjekt:
– Även om vi får statliga pengar till konsulternas insatser skulle en jätteutredning om hela Jössefors industriområde, inklusive fiberbankarna i viken utanför, låsa upp stora personella resurser för ledningsarbetet. Resurser som vi hellre väljer att satsa på andra ställen, eftersom det idag inte finns några stora etableringsplaner som gör att den här stora utredningen i Jössefors så att säga pockar på utifrån ett samhällsintresse, säger Gustafsson och fortsätter:
– Resultatet av en fördjupad utredning kan också innebära ett starkt tryck på kommunen att vidta långtgående och komplicerade åtgärder med hjälp av expertis inom saneringsbranschen. Vad det skulle komma att kosta vet vi inte idag, men hela klart stora pengar som vi också vill använda på bättre sätt.
Gustafsson framhåller att kommunen för närvarande har starkt fokus på hamnområdet, där man börjat få fram ett omfattande undersökningsmaterial om framför allt området där oljecisternerna var placerade. Här har konstaterats omfattande kolväteföroreningar och tungmetaller.
– Hamnområdet är prio ett i dagsläget. De rent fysiska åtgärderna kommer inte igång i år, men förhoppningsvis under nästa år. Saneringsinsatser inleds däremot inom kort i kvarteret Biet, där Arvika Nickel & Nysilverfabrik låg. Under sommarhalvåret har vi sanerat kvarteret Blästern, gamla Perfektagjuteriet. Vidare jobbar vi intensivt för att få fram nya områden för olika verksamheter och boende. Sammantaget kan sägas att vi har en tung arbetsbörda på Samhällsbyggnad för närvarande.
Andra stora rullande projekt är invallningen av Kyrkviken, ombyggnaden av Järnvägsgatan inklusive resecentrum och Palmvikenområdet med bl a planskild järnvägskorsning och omlokalisering av bussgaraget.
För att återgå till Jössefors konstaterar Anders Lindblom att det inte är byggstopp inom området i avvaktan på resultatet av den fördjupade undersökningen:
– Men varje verksamhetsutövare måste säkerställa att man inte bygger över föroreningar så att en eventuell framtida sanering hindras, säger Lindblom.
Han framhåller att undersökning är angelägen därför att den ska visa på särskilt förorenade delområden och platser där det finns spridningsrisk. Och att man får veta vilka åtgärder som behöver vidtas vid en exploatering av respektive markområde.
Rolf Gustafsson:
– Det är nog inte fel att vi tar en diskussion med länsstyrelsen i ärendet. Miljöskyddsenheten vill att vi ska ta tag i alla frågor som de lyfter fram, men vi har inte tillräckliga resurser. Och ibland ser vi också miljöprojekten utifrån lite olika perspektiv.
I Arvika kommuns förslag till översiktsplan har man utgått ifrån att undersökningen skulle komma igång ifjol och skriver i planhandlingar från slutet av förra året att ”utredningen pågår hos länsstyrelsen”.
Under 2004 anlitade länsstyrelsen Stockholmsföretaget Kemakta Konsult AB för att göra en översiktlig undersökning beträffande förekomsten av föroreningar inom f d bruksområdet i Jössefors, även motsvarande områden i Edsvalla, Forshaga och Koppom granskades. De tre förstnämnda hamnade i riskklass 1, ”mycket stor risk”, medan bruksområdet i Koppom placerades i grupp 2, ”stor risk”. Allt enligt den sammanfattande MIFO-graderingen (står för ”metodik för inventering av förorenade områden”).
I Jössefors undersöktes ett cirka 35 hektar stort område och av rapporten framgick att det punktvis konstaterades mycket höga halter av av bly, koppar, kvicksilver och PAH (kemiska föreningar av kol och väte) i marken. Höga halter uppmättes också av dioxin, PCB – kan liksom PAH vara cancerframkallande – och organiska klorföreningar.
