Regnet stoppade inte trivseln
ARVIKA
;)
Foto: Karin Gustafsson [Förstora]
;)
Foto: Karin Gustafsson [Förstora]
;)
Foto: Karin Gustafsson [Förstora]
;)
Foto: Karin Gustafsson [Förstora]
Det är inte så farligt, det var värre i fjol, hörde jag en i publiken säga. Hon syftade på störtregnet som kom plötsligt på premiären i fjol. Flera hade tagit med sig egna campingstolar, och smakade gärna på kaffe i en servering som Arvika basket hade ordnat.
Arvikas egen allsång i stadsparken lockade många till ett programupplägg som redan har blivit en tradition. Artister bjuder på egna arrangemang av låtar och väljer sedan en varsin allsång. Precis som i fjol dyker också Jan Sandström upp och i fredags berättade han historien om Arvikas första flickskola.
Först upp på scenen var The Shabblers som helst vill förknippas med The Shadows. The Shabblers består av Owe Walter, Rolf Thorén, Bertil Fryklund och Larsa Eriksson. Gitarrerna riktades rakt upp och de spelade Apache och The Savage. Göran skämtade om att de gärna vill heta som bandmedlemmarna i The Shadows och så undrade han varför bandet heter som det gör.
Mycket schabbel
– Först skulle vi heta The Drifters men det var upptaget. Vi ser oss själva som en innehållsdeklaration och det blir mycket schabbel, säger Owe Walter.
Efter elektrisk gitarr och allsången Summer holiday presenterade Göran syskonen Elin och Johan Ericssons sceniska insats som ljuvlig ton och klang som är lättare att förstå när man vet om deras Gönnerskepåbrå och att de har en känd pappa som heter Magnus.
Elin sjöng och Johan spelade piano till Al of me och Hallelujah I love him so. Nästkommande artist var Åke Ekstedt som har varit med i The Vikings. Han framförde What a difference a day make och I left my heart in San Francisco. Kristian Berndalen var näst på tur och han tycker bäst om att sjunga italiensk opera.
Ukuleleakuten
Vädret till trots och med tanke på trivselfaktorn blev det låtar som Här är det gott att leva och allsången Sommaren är kort. Grand final på hela sångkalaset var flera ukuleleorkestrar från bland annat Mangskog och Charlottenberg. Arvikas orkester kallas för ukuleleakuten. Med andra ord, ring så spelar de.
En efterfrågan ropades ut och de kom akut och fyllde hela scenen samt roade publiken med Leende guldbruna ögon. Det var också den låten som fick igång publikens sång som mest. Varken publiken eller Göran ville sedan släppa iväg dem för tidigt av scenen.
Det blev två låtar till. Allsången Flickan i Havanna och Görans egen låt Maja i Mallis som handlar om hans barnbarn på semester. Avslutningsvis lovade Göran att det inte ska bli regn nästa gång.
