Piller kostar men prat är gratis
VÄRMLAND: Rapport om äldres läkemedelsanvändning
Det är Berit Juhls budskap till politiker och anställda inom äldrevården.
Berit Juhl i Torsby är sjuksköterska. Hon har arbetat som administratör med vårdutveckling och efter pensioneringen inom hemsjukvården.
Hon har med egna ögon sett och upplevt tristessen, baksidorna med alla mediciner och personalens tunga vardag och slitsamma arbete.
För något år sedan skrev hon en liten debattbok som personal och politiker borde läsa.
– Alla ska vi dö. Innan dess hinner många av oss bli gamla och hamnar kanske på ett vårdboende. Vill vi ha det som de gamla har det i dag? frågar hon sig.
Frigångare
Piller kostar pengar men prat är gratis, konstaterar hon.
– Jag kallar oss frigångare, vi som fortfarande är utanför och kan påverka. Varför inte bara gå in och hälsa på?
– Kanske ta med hunden. Nej visst, det får man inte, det är farligt. Men öppna fönstret måste vi, det brukar ju vara så varmt och kvalmigt hos de gamla. Visst ja, det går inte, då kan det bli drag och det är också farligt...
En del får frukost klockan tio, middag några timmar senare och sedan är det sängdags innan det ens hunnit bli kväll. Dusch en gång i veckan och har man tur en promenad om någon har tid.
Rymma
– Men kanske kunde få hjälpa till med att skala sin egen potatis, vika tvätten, duka, koka kaffe? Nehej, det är också farligt, man kan skada sig. Eller vara i vägen för personalen.
– Jag skulle rymma om jag hamnade på ett ställe där man aldrig får gå ut. Tänk vad mycket det skulle betyda för en gammal människa att få krama en snöboll, känna regnet mot kinden eller doften av stekt fläsk. Gamla tiders tbc-patienter hade åtminstone stora balkonger där de fick sitta och andas in frisk luft.
Vad skulle den svenska äldrevården vara utan tabletterna, frågar hon sig:
– Skynda sig nu, lilla tanten. Svälj medicinen så att jag kan komma hem i tid för en gångs skull. Vi måste se till att det är lugnt på avdelningen i natt när vi har så lite personal.
Personkemi
Berit Juhl tror att de gamla mår bättre om de får bo kvar hemma så länge det går. Då är det lättare för vänner och bekanta att hälsa på. Men det måste vara valfrihet, vågar man inte bo ensam ska det finnas plats på ett boende. Personkemin är också viktig, både mellan personal och boende. Att man är gammal betyder inte att man kommer överens med alla andra gamla.
– De äldre måste få bestämma själva. Även om mamma bor i Torsby och barnen nere i Malmö är oroliga måste mamma själv få bestämma var hon vill bo.
– Det är alla vi utanför boendena som har ett gemsamt ansvar för detta. Även för personalen som går på slentrian och har det stressigt och slitsamt och dåligt betalt.
– Äldrevård är inte en glamorös fråga, den handlar om de gamla och grå som ingenting hör, säger Berit Juhl.
