Sändare i laxungarnas mage ger svaren
EDEBÄCK: Hur klarar sig de förbi kraftverken i Klarälven?
Men hur klarar de simturen ner till Vänern, förbi alla kraftverken?
Forskarna tar reda på det, genom att förse laxungarna med små sändare, så att deras färd kan följas hela vägen.
;)
;)
Foto: Olle Persson [Förstora]
;)
Foto: Olle Persson [Förstora]
;)
Foto: Olle Persson [Förstora]
Den vilda lax och öringen i Klarälven var nära att utrotas när kraftverken byggdes i älven. Den vuxna fisk som återvandrar till älven kommer inte längre än till Forshaga.
Därifrån transporteras de upp till Ekshärad, uppströms det översta kraftverket, där de når lek- och uppväxtområdena mellan Sysslebäck och Höljes. Där växer ynglen till laxungar till utvandringsmogen så kallad smolt – färdiga att vandra tillbaka ner till Vänern.
På senare tid har lax- och öringungarna blivit allt fler, efter omfattande biotopvårdande åtgärder i älven och andra vattendrag.
Men hur går det för dem under den långa färden? Hur många klarar sig hela vägen ner till Vänern?
Det undersöker nu en forskargrupp vid Karlstads universitet. Syftet med projektet är att undersöka lax- och öringungarnas vandringshastighet, hur snabbt de tar sig förbi de åtta kraftverken och hur stor dödligheten är på vägen ner till innanhavet.
Sedan maj månad fångar de smolt i två fällor i Edebäck. Fisken sövs så att en mycket liten sändare kan opereras in i magen innan fisken under övervakning vaknar i en sump.
Än så länge har bara 13 fiskar försetts med sändare, men det är först nu som smolten börjar röra på sig och fastnar i fällorna.
Sändaren ger i från sig svaga ljudsignaler i vattnet, signaler som fångas upp av 33 mottagare vid 13 stationer längs älven.
– Varje fisks signal är identitets-specifik, förklarar doktoranden Johnny Norrgård, som leder arbetet i fält. Vi kan alltså i varje stund avgöra var fisken finns.
