Läsarkommentarer om försäkringskassan

Genom hala formuleringar och gemena regeltolkningar har Försäkringskassan omvandlats till en effektiv förnekelsemaskin vars rätta namn borde vara Facistkassan.
Var och en som har minsta arbetsförmåga som det så vackert formuleras pådyvlas ett personligt koncentrationsläger.
Den som tvingas arbeta men inte orkar det, måste dessutom utstå samhällets svek som en indragen sjukförsäkring innebär, vilket först och främst skapar var och ens personliga helvete, genom att den enskilde först måste ställa sig på bar backe och göra sig utblottad innan det socialamyndigheterna lagligen kan ta hand om de kvarvarande spillrorna i förnedring för den enskilde och bistå där en försäkring skulle ha jämnat ut och mildrat den uppkomna svackan så som en sjukdom innebär för envar under kortare eller längre perioder i livet.
Den som tror sig vara försäkrad, ser sig istället fångad i en mardröm när sjukdomen av myndigheten inte bedöms påverka arbetsförmågan. Myndigheten avsäger sig sitt ansvar och hamrar samtidigt ihärdigt sitt mantra arbetsförmågan, men blundar för verkliga förhållanden verifierade av den sjukes läkare och slår dessutom i från sig med hänvisning till samhällets övriga skyddsnät, vilka för en normalt fungerande sjuk medborgare är onåbara.
Om ett hus riskerar att rasa, utryms området, samhället sätter in resurser !
Om ett flygplan störtar skapas krigsrubruker !
Men om 600 personers liv raseras bara i Värmland, är det så oerhört många att det måste döljas i och bakom en procentsats som gör att antalet inte märks, utan syns försumbart lågt i allmänhetens ögon: 4.9% är väl inte mycket !
Att förflytta ekonomin från staten till näringslivet innebär att individens förmåga blir än mer avgörande för tillvaron, konsekvenserna blir att bara de som har tillräckliga medel eller inkomster till försörjning har berättigande att leva fullvärdiga liv, övriga får dra på sig fångdräkten.
Ansvaret för befolkningens välbefinnande som staten nu avsäger sig i och med Försäkringskassans missanpassning, och vurm för att stödja sitt agerande och handlande på statistik, som gör att varje människa döljs bakom en siffra, får följden att människor blir enkla att komma förbi och glömmas bort. Människor som mäts och ses i statistiska sammanhang blir automatiskt försumbara. En siffra ställs mot en annan siffra, man når ett mätresultat, man får ett sannolikt utfall, och det innebär att det blir naturligt att räkna med statistika avvikelser, och man får räkna med ett visst spill, vilket i försäkringskassans fall råkar bli kostnader i människoliv.
Att räkna kostnader i människoliv är ett begrepp som hör till krigzoner och är enbart en godtagbar kalkyl inför möjligheten att överleva ett krigsangrepp.

Fångtransporterna rullar genom Sverige, sjukskrivna och arbetslösa drivs framåt, bygderna avfolkas, Det är bara de som har råd att bo kvar på landet som kan stanna. Kan man ana en konspiration, för att avfolka de olönsamma delarna av den svenska landsbygden. Dock utan officiell samordnad agenda verkar samtliga svenska myndigheter arbeta i symbios för ett gemensamt mål och resultatet blir en utarmad landsbygd, där det knappt skall finns någon service kvar.
Värmland är ett bra exempel, med Karlstad i fokus dit ”alla” skall flytta för att nå 100.000 innevånare, och det krävs inge Einstein för att räkna ut vart de skall komma ifrån.
Anders Stävarby i Lysvik

—–
Jag har själv fibromyalgi och en bindvävsjukdom som heter EDS.
Har varit deltidssjukskriven i drygt 3 år och nu förlorat arbetet för att dom anser att man behöver någon på 100 %
Resultatet nu blir att som arbetssökande måste jag söka arbete på 100% för man kan inte vara deltidsjuk och arbetslös.
Dom som bestämmer alla regler har själva inte en susning om vad ständig smärta innebär och jag önskar av hela mitt hjärta att dom verkligen fick uppleva det.
Det är ju knappast en livsform man väljer för att man är lat!
Att leva med kronisk smärta är en ständig balansgång för att kunna ta sig igenom varje enskild dag. Du måste prioritera allt du gör och dåliga dagar måste man helt enkelt kunna låta bli att göra saker om man ska ta sig upp ur sängen dagen därpå.
Väderomslag påverkar värken och det kan man inte heller styra över.
Det är inte bara fysiskt påfrestande utan även psykiskt. Allt du gör eller inte gör påverkar din omgivning hela tiden. Det uppstår hela tiden irritation över din oförmåga att genoföra saker. Både hos dig själv och andra.
Man tappar nästan alla sociala kontakter i ett nafs, just för att du gärna vill vara med och delta i bjudningar och aktiviteter men hela tiden med förbehållet att du måste tacka nej samma dag. Och sånt orkar inte folk med. Att förstå kronisk smärta är svårt även för oss som lever med den dygnet runt.
Jag kan aldrig planera något och med säkerhet veta att jag kan genomföra det. För jag vet inte hur jag mår om några timmar ens.
Jag måste ständigt äta smärtstillande för utan det fungerar inte kroppen alls.
Det är inte så att det tar bort värken men det gör åtminstone så toppen försvinner.
Att försäkringskassan har som policy att deras läkare inte ska träffa patienterna har jag fått förklarat för mig beror på att dom inte ska bli känslomässigt involverade med patienterna för då kan dom ju faktiskt göra en korrekt bedömning.
Vi som lever med smärtproblematik har dessutom ofta större utgifter för medeciner, läkare, hjälpmedel för att inte tala om porslins kontot, man tappar saker så fort man ska diska och det blir mycket i slutänden.
Men jag har fått lära mig nu att det är bara att bita ihop och springa när dom säger spring, göra det myndigheterna kräver och sen gå under. För det är det regeringen vill med sina regeler. Ta död på så många det bara går så minimerar vi kostnaderna.
Har dom någon gång ens funderat över hur stor självmordsrisken är hos smärtpatienter? Hur stor del blir kollin och vårdpaket i stället för att få rehabilitering och sen kunna arbeta efter bästa förmåga även om det inte är 100%??
Hur har dom tänkt sig att betala konsekvenserna av den nya politiken. För det lär inte blir billigt när dom driver människor till bristningsgränsen.
Jag tycker att det här är värsta fascist metoderna där sjuka helt enkelt ska rensas bort ur samhället. Snart sätter man väl upp läger för kroniskt sjuka där man även erbjuder dödshjälp. Är det så man tänker.
Vore enormt kul att höra hur kontentan av allt det här kommer sluta.
Vi är helt enkelt för tama i det här landet. Man borde helt enkelt göra uppror.
Anna Lundberg – en arg smärtkroniker

—–
Det dom håller på med är förföljelse. Sverige har blivit ruttet man kan inte bli sjuk eller gammal längre för det har man inte råd med om man inte har varit politiker och roffat åt sig. Har någon kollat vad dom har för regler vid sjukskrivning.
Fy Fan

—–
Jag har inte mycket gott att säga om försäkringskassan. En grupp som
ofta får det jobbigt är gravida. Graviditet är ju ingen sjukdom,
försvarar sig försäkringskassan med. Men, det handlar väl inte heller
om sjukdom, utan om arbetsförmåga och arbetsförmågan kan blir mycket
nedsatt under graviditet. Men vad det handlar om egentligen är vilka
ord en läkare väljer att använda, vilken vinkel läkaren belyser.
Råkar det bli fel ligger man illa till. Försäkringssystemet börjar
likna det juridiska systemet. Det handlar inte längre om rätt och
fel, om sjuk eller frisk. Det handlar om att kunna knepen, säga och
skriva rätt saker. Min läkare hade helt enkelt använt för få ord när
han sjukskrev mig när jag var gravid. I veckor fick jag gå med ångest
och oro över hur jag skulle klara mig om jag fick avslag. Tack vara
att jag ringde och tjatade både på min läkare och på min handläggare,
fick jag beslut efter några veckor. Min läkare, en specialistläkare,
tyckte väl att hans ord som specialist borde räcka, att hans tid
kunde användas på bättre sätt än att skriva utförliga rapporter till
försäkringskassan. Jag fick min sjukskrivning godkänd. Men varje gång
jag kontaktar försäkringskassan känner jag mig hotad och granskad,
gör jag verkligen rätt nu? Använder jag rätt ord nu? Är det rätt
blankett?
Är det någon som har tänkt på att vi faktiskt har råd? Vi har råd att
ta hand om varandra, om sjuka, gamla, arbetssökande. Vi har det bra
här i landet, även om en del kunde vara bättre. Det är synd att det
finns så mycket illvilja och avundsjuka när det gäller vårt
socialförsäkringssystem. Det är synd att det finns många som
utnyttjar det. Men är det verkligen de som man kommer åt med dessa
hårda tag?
Linnea

—–
F-kassan verkar först och främst inte ha den kunskap om sjukdomar som de borde ha. En ”lekman” på sjukdomar skall bedöma om personer är friska eller sjuka, de får i och för sig hjälp av försäkringskasseläkaren sägs det. Jag har en syster där hennes handläggare bestämt att hon klarar att jobba 100%, en specialistläkare har talat om att hon får vara glad om hon klarar 50%. Hon vill gärna ut i arbetslivet igen men den stressen över att ”friskskrivas” och sen börja söka jobb på heltid ( vilket hon vet att hon inte klarar) har gjort att hon blivit sämre i sin fibromyalgi. Hon fick reda på 14 dagar innan att hon inte skulle få vara fortsatt sjukskriven, den framförhållningen kan man fundera på. Hon har inte fått den hjälp och rehab hon behöver. Fick också vara med i Pilaprojektet och där bestämde den läkaren, utan undersökning att hon är arbetsför. Pilaprojektet fick inte fram alla de besvär hon har men det gjorde en specialistläkare - kompetensen spelar roll igen. Trodde F-kassan skulle hjälpa med rehab m m och inte stjälpa, till mer sjukdomar och besvär. Det är väldigt jobbigt att se på hur en anhörig blir behandlad, den nonchalans som finns mot den sjuke. Hon fick av sin handläggare höra att det var bara att gå till Socialen om hon inte klarade av att jobba.
Vart är vårt trygga Sverige på väg.

—–
Det finns de som lurar F-kassan, jag vet det finns personer som blivit sjukpensionär på grund av annat än sjukdom. Där borde försäkringskassan vara hårdare. De sjukskrivna som är riktigt sjuka, med diagnos är de lättare att ge sig på då om ju redan är i sämre psykiskt skick?????
Anhörig

—–
Försäkringskassan kränker det svenska folket!
Försäkringskassan kränker det svenska folket. Dom ser oss inte som människor, nej dom betraktar oss som något ”objekt”. Försäkringskassans läkare träffar inte ens oss som drabbas. Dom sitter på sina ”fina kontor” skriver bara på pappren, utan att möta och träffa oss personligen. Det tycker jag är väldigt dåligt. Drabbas dom själva av en personlig kris t ex: Depressioner, djup sorg, ångest, svår värk, inre sjukdomar, då tänker dom nog annorlunda…..
Nej försäkringskassan är inte mänskliga. Jag tycker att det är bra att det har bildats en förening av drabbade, som verkligen står upp och kämpar mot försäkringskassan! Är själv långtidssjukskriven. Har depressioner, svår panikångest och sömnproblem. Det är banne mig inte lätt att komma vidare, om man inte får något stöd!! Nej försäkringskassan är inte alls som den en gång var, vänliga och förstående. Nu är dom otrevliga och oförstående. Någonting måste gått väldigt fel på vägen....
Drabbad
 
—–
Regeringens företrädare Försäkringskassan bör byta namn till Förnedringskassan!
Namnet säger det mesta tycker jag!
Detta är en mycket farlig utveckling i det ”demokratiska” Sverige, vår regering vet
tydligen inte vad demokrati står för.
Dom borde läsa vad svenska lagen säger om Demokrati (det står på deras egen hemsida).
Så fort människor får lite makt så glömmer dom direkt vem dom jobbar för (det gäller alla partier)
Problemet är att det kvittar vad vi skriver och tycker.
Dom skiter fullständigt i det!!! Dom vet att det superflata Svenska folket inte gör något mer än
att sitta vid köksbordet och klaga. Svenska Vikingar, fy fan!
Tack för ordet!
Med vänlig hälsning!
Tommy Birkeland

—–
Vem granskar försäkringsläkarna? Hur vet vi att de kan sitt jobb? Om jag vore ”vanlig” läkare, skulle jag känna mig oerhört kränkt när en annan läkare underkänner mitt arbete. Dessutom har denne läkare inte träffat patienten! Vi kan ju ställa oss frågan, vilken roll ska försäkringskassan ha? Från början var det en garant för att vi skulle klara oss, om än nödtorftigt, när vi blev sjuka och inte kunde jobba. Nu har rollen blivit en helt annan, man ska klämma åt de sjuka så mycket som möjligt och tvinga sjuka tillbaka till arbetet i förtid. Det är ett hårt samhälle som växer fram och jag undrar var solidariteten med andra människor tagit vägen?
Anette S

—–
Självklart är det bra att FK säger sig vilja fokusera på det friska hos människor och därmed höjer kraven på att man ska arbeta. Det jag reagerar mest på är dock FK:s brist på engagemang när det gäller rehabilitering för att få människor tillbaka i arbete. Ni tog upp ett exempel i tidningen och det finns flera sådna där den som varit sjukskriven länge nu plötsligt förväntas kunna jobba till 100% igen, utan någon som helst tillbakaslussning i arbete. För ett år sedan talade min handläggare på FK om att det var så viktigt att få en försiktig tillbakagång i arbete och att jag för allt i världen inte skulle stressa mig själv till att gå tillbaka till arbetet för tidigt för då kunde min sjukdom förvärras. I år har FK inte godkänt min sjukskrivning alls, utan menade att jag i vintras var fullt arbetsför när jag i själva verket mådde väldigt dåligt av min årstidbundna depression. Bemötandet från den handläggare (en ny) jag tilldelats var allt annat än professionellt. Hon var både snorkig och ifrågasättande till varför jag ställde så många frågor. Dessutom hänvisade hon hela tiden till förtroendeläkarens bedömning av min arbetsförmåga och att hon inte kunde bedöma den medicinska biten och därför gick på vad han hade sagt, något som alltså Ulrika Granander-Granath hävdar att hon inte borde ha gjort! Enligt Ulrika är det alltså den enskilde handläggaren som ska bedöma förmågan och jag vet att det är så det bör vara, men det vore nog önskvärt om Ulrika vaknade upp och såg den verklighet som hennes handläggare faktiskt lever efter! Om FK verkligen ville samarbeta med sjukvården, arbetsgivarna och arbetsförmedlingen så som Ulrika Granander-Granath beskriver det i intervjun, skulle inte vi som är sjukskrivna och faktiskt är sjuka alls reagera med den bestörtning, ilska och frustration som jag ju förstår att de anställda på FK dagligen får möta. Då skulle vi få en juste bedömning av vår arbetsförmåga där vår egen läkare (som ju trots allt känner oss mycket bättre än någon förtroendeläkare på FK), vår arbetsgivare och vi själva fick vara med och ta ansvar både för vår sjukdom och för vår arbetsförmåga. Detta är icke fallet idag och det vore önskvärt ifall Ulrika Granander-Granath vaknade upp och såg verkligheten! Hjälp oss tillbaka till arbete i den mån vi klarar av, men stjälp oss inte på vägen dit för det har vår sjukdom redan gjort!
Ann-Louise Rosberg, Filipstad

—–
Insändare 
Vidbränd trettioåring
 En människa som alltid är glad, som alltid tänker på alla andras bästa. Som tycker om att ha en mängd aktiviteter på gång, som är social och älskar att umgås med sina vänner. En person som vaknar varje dag och ser fram emot att gå till arbetet, och ser positivt på livet. Som känner en glädje i att leva.
Jag har varit den personen.
Ibland hinner verkligheten ifatt en. Efter månader av kämpande orkar inte kroppen längre och sparkar bakut. Meningen med livet känns inte längre lika självklar. Glädjen är borta och vägen tillbaka känns oerhört svår. Svår panikångest och depression av olika anledningar gör det väldigt svårt att klara av ens de allra vardagligaste ting.
Jag har nu varit sjukskriven sedan oktober 2004. Flyttade från Åmål till Karlstad i mars 2006. Min kontakt med Försäkringskassan i Åmål var väldigt bra, träffade min handläggare regelbundet. De brydde sig om hur jag mådde.
När jag flyttat till Karlstad var jag kvar i Åmåls system året ut. En övergång från sjukpenning till sjukersättning skulle göras eftersom mitt tillstånd ansågs vara långvarigt. Både min läkare och Försäkringskassan var överens om att ge mig sjukersättning i två år. Men här kom nu ett problem. Eftersom jag vid årsskiftet 2006/2007 skulle skrivas över till Försäkringskassan i Värmlands län kunde inte sjukersättning beviljas för längre än ett halvår. Detta på grund av de två olika länens budget.
I mars 2007 fick jag därför på nytt söka sjukersättning. Nya intyg från läkare och psykolog skickades in. Jag har aldrig träffat någon handläggare här i Karlstad, och har dessutom haft tre olika under ett års tid. Det slutgiltiga beslutet kom den 23e januari i år. Det blev avslag med motiveringen att jag var fullt arbetsför mot den öppna arbetsmarknaden. Jag har inte fått någon ersättning sedan i augusti 2007 och sista utvägen blev försörjningsstöd.
Ett stort personligt misslyckande för min del.
Jag förstår inte hur en handläggare på Försäkringskassan kan fatta ett sådant här beslut, hur de kan gå emot läkar- och psykologintyg. Och detta helt utan att ha träffat mig. Enda kontakten har varit via enstaka e-mail samt telefonsamtal.
Och hur kommer det sig att Försäkringskassan i två olika län kan göra helt olika bedömningar?
I dagens NWT berättar Ulrika Granander-Granath, som är områdeschef för Försäkringskassan i Karlstad, att de efter att ha nekat en person ersättning går vidare och gör många olika insatser för att få folk tillbaka i arbete.
Jag fick mitt avslag den 23e januari, och har ännu inte hört ett ljud från Försäkringskassan. Vad är det för insatser som görs till min fördel nu?
Jag kommer begära omprövning av deras beslut. Beslutet har inneburit att jag mår avsevärt sämre nu och ser med fasa på framtiden. Ska en människa få behandlas så här? Och hur kommer det sig att de sjukskrivande läkarna inte gör något, de blir ju i princip överkörda. Deras kompetens verkar inte ha någon betydelse över huvud taget.
Vad händer med vårt samhälle? Kallt och opersonligt. Var finns tryggheten och hjälpen?
A.G
 
—–
Jag tycker försäkringskassan liknar en diktatur..ingen mänsklighet finns eller empati. Något är galet i Värmland.
Hjälp oss ut istället för att stjälpa oss. Som försäkringskassan går på idag så kommer ingen långtidssjukskriven tillbaka.
Har de glömt oss? Hitta en rehabiliteringsplan tillsammans med oss och låt oss ha sjukersättningen kvar under tiden!
Törs ni inte satsa på oss??
En tjej som vill ha en långsiktig hjälp tillbaka


Alla är inte missnöjda
Jag är nu för fjärde gången i mitt 35-åriga yrkeslivliv sjukskriven och har kontakt med Försäkringskassan. De senaste två gångerna har inträffat under det senaste året - under den tid som Försäkringskassan genomfört en mer strikt bedömning av arbetsförmågan. För fjärde gången kan jag också konstatera att Försäkringskassan fungerar alldeles utmärkt. Det gäller både ett trevligt bemötande, snabbhet och som jag upplever en professionell hantering av det uppdrag som man ålagts av statsmakterna. Något ifrågasättande har jag aldrig upplevt från kassans sida. Jag har respekt för att en och annan känner sig felaktigt behandlad av myndigheter, t.ex. av Försäkringskassan. Men som i all annan myndighetsutövning så har lagstiftaren därför givit oss en möjlighet att överklaga om myndigheten tolkat uppdraget eller lagstiftningen felaktigt. Den överklagansrätten tycks vara bortglömd. Istället utnyttjas media för att skildra personers öden som (om man läser mellan raderna) i vissa fall med lätthet kan känna att de har missuppfattat vad sjukförsäkringssystemet är till för. Media har en given och viktig roll att granska t.ex. myndigheter, och det är bra. Tyvärr tenderar den granskningen att enbart leta reda på de fel som trots allt uppstår i myndighetsutövningen. Jag är övertygad om att om vi som trots allt är nöjda med Försäkringskassan och deras arbete är många, många gånger fler än de som är missnöjda och som kommer till tals.
Nöjd och glad

—–
Till försäkringskassechefen. Jag tycker att det är helt fel att tvinga ut folk som inte orkar arbeta 100% direkt. Förstå att vi måste rehabiliteras ut och under tiden måste vi hitta ett arbete att arbetspröva i och se om vi håller och hur mycket vi klarar av att jobba. Det ni kan göra är väl i sådana fall att minska sjukersättningen gradvis i ett par år. Då kan ni lyckas få ut en del på arbete och ge hedern tillbaka till människan. Men så hårda som ni är nu så avrättar ni nästan folk. Alla individer måste få ha sin egen väg tillbaka.
 En som arbetsprövar på sin sjukersättning frivilligt,
(alla vill ut till arbetslivet)
Nina karlsson

—–
FÖR (KRÄNK) SÄKRINGSKASSAN
Jag läser i många olika tidningar om människors situation runt om i
Sverige. De kallas fuskare och lögnare av folk som aldrig ens har träffat
dem. Jag tror nästan inte att det är sant hur de behandlar människor, det
påminner nästan om en viss Adolf. En man som inte kunde sitta eller stå,
han skulle ligga ner och arbeta tyckte den snillrika försäkringskassan och
kan han inte ligga och arbeta kanske återinföra ättestupan är en
normal utveckling för försäkringskassan.
Man blir förbannad och äcklad av dessa sympatilösa byråkrater som bara
sitter och bestämmer utan ett enda uns vett i skallen. Vem granskar
försäkringskassans anställda när de är sjuka eller är det en förmån de har
att inte bli det, eller så kanske bordsgrannen Lennart gör en snäll
värdering. De sitter och leker med människors liv, vem dog och gjorde
försäkringskassan till Gud. Byt namn till Förkränkningskassan så rimmar
namnet bättre med er verksamhet
Matte Andersson

—–
”Bara psykiskt” verkar fortfarande vara en av de myter Försäkringskassan arbetar efter, samt att vi Värmlänningar älskar att utnyttja sjukförsäkringssystemet.
Att förstå psykiska sjukdomar är en livsavgörande kunskap. När man ger en sjuk människa besked per telefon eller brev om att hela deras tillvaro slås undan, genom att sjukdomen ifrågasätts, kan det medföra livsfara. Risken för självmord är överhängande.
Att en rehabilitering ska ske (vilket inte fungerar idag) i samverkan med den sjuke är väl helt självklart och att det ska ske stegvis. Hur ska annars en arbetsförmåga bedömas?
Att utifrån papper ta beslut och bedöma en människas liv, är inte bara oprofessionellt utan också djupt kränkande.
Nilla

—–
Det verkar som ingen fattar att man måste rehabiliteras ut efter en långtidssjukskrivning med sjukersättning.
De flesta som idag har sjukersättning har gått hemma i flera flera år p.g.a att försäkringskassan var så dålig på
att rehabilitera folk förut. Nu måste man få en tid tillbaka ,man kan inte gå från 0-100 utan att misslyckas..är
det det försäkringskassan vill? Man måste få sin sjukersättning nedtrappad så man har en chans och se hur många timmar man klarar.
Man måste börja trappa upp en arbetsprovning jättelångsamt för att hitta en balans mellan sjukdom och den (friska delen) i sådana fall.
Regeringen säger att alla ska försöka bidra med det de kan....även o det är ett par timmar om dagen, då måste väl resterande bidrag
komma från försäkringskassan ex. 75% sjukersättning 0ch 25% lön.  o.s.v Men försäkringskassan ger ju inga en chans när de ger avslag helt och hållet!! Det verkar ju som man får 100% ersättning eller inget alls?! Trappa ner detta för att se vad människan orkar...efter många års sjukskrivning , det kan ta ett -ett par år kanske att komma upp  upp i 100% arbete och en del
kanske bara kommer upp i 25% eller 50% men det var ju det som regeringen menade, varför fattar inte värmlands försäkringskassan detta!
Den nya rehab tillämpas med andra ord INTE  på de som gått hemma i kanske 5-7 år, man måste ta hänsyn till detta. Alla vill ut och jobba igen.
Hjälp oss att få chansen...och lämna inte över oss till arbetsförmedlingen för de de som gått hemma i 5 år har åkt ur A-kassa.
Susanne Karlsson

—–
Ett tips till Landstinget i Värmland. Lägg ner Vårdcentralerna och köp läkartjänsterna av Försäkringskassan.
Lasse i Kil

—–
Försäkringskassan. Vilket elände. Vi är tillbaka till fattigstuga och ättestupa
Janne

—–
Jag blir så upprörd över dagens artikel om Försäkringskassans
behandling och bedömning av Åsa Hjorth och andra som NWT skrivit om
tidigare. Nonchalant och helt utan någon som helst tanke på och hänsyn
till individen och bakomliggande långvarig sjukdom. Rehabiliteringen
lyser med sin frånvaro. Varför låta Previa göra en utredning som sen
helt lämnas utan avseende och kostade massor med pengar. Det bästa
hade väl varit om dessa 40 000 kr i stället hade lagts på en vettig
och adekvat rehabilitering för Åsa. Det säger sig självt att ingen som
varit hemma med värk mm under en lång tid bara kan komma igång med
arbete igen, allra minst den som inte ens ännu är återställd. Det går
inte bara att kasta ut människor i arbetslivet efter långvarig
sjukskrivning utan rehabilitering och stöd. Varje ny prövning och nytt
beslut från FK innebär dessutom stor oro och vånda med tillbakagång
och försämring som följd vilket inte direkt leder processen framåt.

Oavsett vad FK:s områdeschef säger så är försäkringsläkarens utlåtande
avgörande, detta säger även handläggarna själva, och i praktiken är
det han som de facto beslutar om utgången. Det vore intressant att
veta i hur många ärenden FK frångått försäkringsläkarens utlåtande och
kommit fram till en annan bedömning! Försäkringsläkarens enda mål är
att dra ner på antalet sjukskrivningar och att det är individer bakom
varje beslut tas ingen hänsyn till. Han tipsar om olika anställningar
och starta-eget mm utan att över huvud taget ha träffat vederbörande,
vilket han noga tycks undvika. Inte många minuter tycks läggas ned på
det enskilda ärendet. Det är för övrigt orimligt av FK att underkänna
den behandlande läkarens bedömning. Vem är väl bäst lämpad att bedöma
bl a arbetsförmågan än den läkare som verkligen träffar och har
kontakt med patienten? Fortsätter FK:s hantering och handläggning så
här kan de lika gärna slopa allt underlag med utredningar och intyg
från den som är sjuk. De beslutar ändå bara enligt sin givna mall, dvs
ut i arbetslivet oavsett i vilket skick och var i processen man
befinner sig.
Jättebra att NWT fortsätter skriva om detta och sätter igång en
debatt. Det måste bli en ändring!

—–
Ja, försäkringskassan har helt tappat förnuftet.
Försäkringskassans organisation med försäkringsläkare som inte träffar de sjuka, inte kan
ifrågasättas och inte kan nås är fullständigt oacceptabelt i vårt samhälle.
Det som beskrivs i artikeln om Åsa är fullständigt oacceptabelt. Som grädde på
moset så är det inte försäkringsläkaren som tar beslutet utan en handläggare. Man kan
undra om vi bor i Ryssland.
Min förhoppning är att NWT fortsätter att bevaka försäkringskassan – enda sättet att få
dem att ändra sig.
Artikeln i NWT ”Vi har otroligt duktiga.....” var frågorna för snälla.

—–
Till Försäkringskassan...
Måste man ta livet av sig för att de ska respektera min sjukdom...

—–
Jag har haft sjukpenning o sjukbidrag i drygt 8år på grund av en arbetsskada. Nu blev det omprövning av den, så nu är jag överlämnad till AFpå 50%, ska söka jobb på öppna arbetsmarknaden,AFsäger att det finns inget jobb som passar mej, ingen företagare annställer mej med min skada. Det Ulrika Granander-Granat säger att dom har väldigt bra samarbete med arbetsgivare, sjukvård, arbetsförmedlingen är Bulshit det funkar inte. Jag uppfyller inte kraven till A-kassan och har ingen arbetsgivare, för att man varit borta från arbetsmarknaden för länge då får man ingen ersättning alls vad ska man leva av då, det är då man hamnar mellan stolarna.Har jobbat nästan 40år då jag åkte på min abetsskada. Så nu sitter en handläggare och bestämmer att nu har jag en arbetsförmåga 50% trots läkarutlåtande som säger annat. Jag har haft 14 handläggare på FK dom sista 3mån är det rimligt, hur kan dom sätta sej in i mitt fall. Ni borde skämmas alla FK. Att inte läkarna gör uppror.
Snart 60 år

—–
Med anledning av alla artiklar i NWT angående försäkringskassans hantering av våra sjukskrivna värmlänningar är det bara konstatera att nu har försäkringskassan i Värmland äntligen börjat tillämpa lagen på ett riktigt sätt. Vi har tidigare varit alldeles för generösa och betala sjukpenning för tillstånd som inte klassas för sjukdomar. En som vet. Har varit kontorschef i Karlstad de senaste 20 åren. Är nu pensionerad./Ålderspension/
Gunnar Holmgren

—–
Naturligtvis har försäkringskassan blivit för hård i sina bedömningar! Jag har arbetat heltid och skött mig i mer än 30 år. Är f-kassan en myndighet som kan bedöma både sjukdom och arbetsförmåga utan att ha sett människorna? Efter flera års sjukskrivning har jag drabbats av detta utan att ha träffat någon därifrån och så småningom uppsägning från mitt arbete. Jag hade stor förhoppning få hjälp att hitta ny arbetsplats, men efter flera arbetsprövningar har arbetsförmedlingen och handläggare på försäkringskassan bedömt att jag inte är arbetsför. Därefter flera intyg, flera undersökningar, överklagningar, dålig ekonomi, misslyckade arbetsprövningar, psykisk trötthet och ångest, överklagan till länsrätten och snart återigen test av arbetsförmågan på arbetsförmedlingen som en sista utväg innan det blir socialbidrag då jag måste sälja allt jag äger och förnedras ännu mer. Allt detta som jag upplevt under flera år gör att jag mår ännu sämre och känner mig som en parasit. Försäkringskassan bedömer att jag kan arbeta heltid??? Hur ska jag få jobb när jag är över 50 år, varit sjukskriven i flera år och arbetslös och har inget självförtroende och en fruktansvärd dålig ekonomi?? Kan någon svara mig vad jag nu ska göra för att må bra och få hoppet tillbaka?
”Olycklig”

—–
Man förvånas av att FK gång på gång försvarar sig med att det inte är försäkringsläkaren som bestämmer besluten- utan handläggaren. Det låter ju ännu värre! Vad har de för utbildning att kunna bedömma människors tillstånd bättre än läkare o andra som behandlar sjuka människor?
Om de proffessionella anser o intygar att man inte kan jobba pga sjukdom så är det helt rättsvidrigt att man inte får ersättning för sjukdom! FK avslår massor av människor som inte har arbetsförmåga. Själv tolkar de verkligheten som Fan läser Bibeln. De säger att man inte längre kan ge ersättning för allmän trötthet, skilsmässa m.m. Det är inte det vi dagligen läser o hör om!
”För sjuk för att jobba-enligt alla utom FK”

—–
Jag tycker att det är konstigt att läkare på vårdcentralerna
finner sig i att bli omyndigförklarade av försäkringsläkaren.
Hela deras utbildning och yrkeskunskap blir totat nonchalerad
och de blir omyndigförklarade av någon som inte ens träffat
deras patient.
Mia Valentin Pfeiffer

—–
Jag tycker att det är bra att försäkringskassan har börjat att titta på sjukskrivningarna. Man borde fråga sig varför Värmland har det näst högsta sjukskrivningstalet i Sverige. Jag tror att det har gått slentrian i sjukskrivningarna. Det finns många som tycker att det är jättebra att gå sjukskrivna. Men de som behöver hjälp ska få det och försäkringskassan måste bli bättre på rehabilitering. Där måste även arbetsgivaren ställa upp.
Maria

—–
Försäkringskassan, i likhet med andra överbyråkratiska myndigheter som arbetsförmedlingen,
har enorma brister i empati och sunt förnuft. Nätet är för finmaskigt.
Björn

—–
Försäkringskassan tar inte ansvar för de sjukskrivna, det kvittar hur många
intyg man har.
Hälsningar en drabbad familj

—–
Försäkringskassa – stå upp för de sjuka!!! Eller byt ut namnet mot
titeln: kvittar om du är sjuk, du ska arbeta... Försäkringskassa och
moderater tycks mena att de sjuka är friska! Som sjuk vill man ingenting hellre än att
få tillhöra de friska. Tyvärr är sjukdom omöjlig för den sjuka att trolla
bort. Det är grymt och utan all medmänsklighet att inte lyssna till de sjuka.
Dessas liv och vardag är mer än tillräckligt kampfylld ändå!
Besviken

—–
Försäkringskassan är inte riktigt kloka!! Enligt riktlinjer som
Socialstyrelsen gav ut under 2007 är det självklart att det är den läkare
som träffat och undersökt en patient som kan avgöra om den personen är sjuk eller inte.
När i hela friden träffar försäkringsläkaren några av sina 'klienter'? Handläggarna tycks tro att deras uppgift enbart består av att lyssna på
vad försäkringsläkaren säger. Det har jag mycket svårt att tro stämmer. Enligt min uppfattning så är det handläggarens uppgift att samla in
alla tänkbara fakta, utredningsresultat, medicinska utlåtanden och därefter fatta sitt beslut.
Ska försäkringskassan verkligen få förstöra ekonomin för den som är sjuk?
Har de inget bättre för sig? Man ska väl kunna lita på att läkaren är
kompetent.
Carina

—–
De är omänskliga. Man kan inte bete sig så mot folk som är sjuka. De blir
inte friskare av det. Låt folk som av någon anledning inte kan jobba bli
bra.
Anonym

—–
Vi tycker det är helt fel att någon som ej träffat den sjuka kan sitta och
bedöma! Ge riktiga läkare rätten tillbaka att avgöra sjukdom!
Holly polly, Säffle

—–
Försäkringskassan ljuger! Samarbetet mellan försäkringskassan och arbetsförmedlingen fungerar inte! Nej, det handlar om
utrensning av de sjuka och svaga!! Skamligt.

—–
Ja, det är omänskligt. Låt försäkringskassan gå på empatikurs. Tur att man är frisk.

—–
Det är bra att fokusera på det friska men försäkringskassans läkare är inga specialister
och ska inte ifrågasätta sjukintyg. Däremot ska fuskare stoppas. Försäkringskassan ska inte
förstöra livet för sjuka de ska hjälpa. Dessutom ska personalen inte vara
oförskämd mot patienter som lämnar in sina papper vilket händer ofta.

—–
Att alla handläggare är duktiga är rappakalja. Handläggaren gjorde fel när han bedömde mitt läkarintyg. Jag var hos min läkare i januari. Jag har tidigare haft problem med den ena armen, axeln och nacken och nu har jag även fått problem med den andra sidan. Jag skickade intyget till försäkringskassan – när ny information tillkommer i ett ärende så ska det prövas på nytt. Men jag fick avslag direkt. Handläggaren hade inte ens brytt sig om att lämna över papperen till försäkringsläkaren. Han sa att han tyckte att det var solklart att det inte fanns någonting nytt som gjorde att jag hade rätt till ersättning. Jag fick heller ingen tid att svara på hans bedömning eller lämna kompletterande uppgifter. Min läkare kunde inte skriva någon diagnos på grund av att han inte hade gjort någon röntgen.
Jag kontaktade handläggarens chef som medgav att han gjort fel. Så oprofessionellt får man inte agera, alla har rätt till en rättvis bedömning. Jag tänker överklaga beslutet.
Jag tror att handläggaren var arg på mig för att jag spelat in våra telefonsamtal. Jag kommer inte ihåg vad vi sagt om jag inte gör det. Han har tidigare sagt saker som inte stämt och då har jag haft det på band.
Den 25 mars ska jag börja arbetsträna. Jag vet inte hur det ska gå. Jag kan knappt klä mig och min läkare sliter sitt hår.
Jeanette Andersson

—–
Jag är utsatt som förälder, arbetsgivare och är sjuk själv. Jag vet inte hur min kraft ska räcka. Jag får inte vila någonstans, vare sig på arbetsplatsen där det finns människor som mår dåligt eller hemma.
Jag är orolig för min son som haft sjukersättning, men som nu anses kunna jobba. Det fungerar inte och vi har fått börja försörja honom igen. Han vill inte bli försörjd av oss, men hans fru har ingen häftig lön. Jag är orolig varje dag för att han ska tappa sugen efter avslag, på avslag, på avslag. Ska han behöva ta sitt liv innan han får stöd och hjälp?
Sedan undrar jag – vad är det för företag som ska anställa de här människorna? Visst, det kanske finns många som gått på bidrag i många år, men de flesta är ju sjuka. Det finns ingen arbetsgivare som anställer dem.
Vad är det de sparar? Är det siffror som avgör folks sjukdomar? Och vad har läkarna för betydelse i dagens läge? Det är konstigt att de inte går ut och sätter stopp.
Jag mår själv jättedåligt. Jag blivit opererad för cancer och har ett bråck. Jag har försökt att bli sjukskriven men det har inte gått igenom. Jag älskar att jobba och jobbar nu, men jag blir ännu sjukare av allt runt omkring. Jag orkar inte mer, jag är livrädd för att få en hjärtinfarkt. Det här är bara för mycket.
Sigrid Lundmark

—–
Jag är en äldre människa som varit med ett tag. På 1960-talet när min pappa fick hjärtinfarkt var det svårt att bli sjukskriven. Sedan fick man rätt att vara sjukskriven i flera dagar och en del resonerade som så att de dagarna vill de ta ut. En politiker sa för ett tag sedan att ”Förr blev människor sjukskrivna, nu sjukskriver de sig.”
Det är farligt att skärpa reglerna, det kan drabba dem som behöver stödet, men det är inte försäkringskassan som ska täcka upp för arbetslöshet – då är det andra organ som ska träda in. Socialdemokratin har varit bra på att hjälpa folk, men det finns de som utnyttjar systemet.
Gammal pensionär

—–
Jag har varit sjuk i många år och har haft sjukersättning fram till januari. Trots läkarintyg som visar att jag har en hjärnskada som gör att jag har stora problem i min vardag – jag lider av yrsel dagligen och är känslig för ljud och ljus – så har jag hundraprocentig arbetsförmåga enligt försäkringsläkaren Tommy Elfstrand.
Arbetsförmedlingen ordnade en praktikplats, men den misslyckades förstås. Då remitterades jag till Faros (Förnyad arbetslivsinriktad rehabilitering, organisation och samordning). Jag ska börja där i april. Då får jag aktivitetsstöd, det blir ungefär 3 000 kronor i månaden – det går inte att leva på. Den enda möjligheten jag har är att skilja mig från min fru och för att få socialbidrag. Jag får varken socialbidrag eller a-kassa nu – jag är 37 år och blir försörjd av min mor.
Jag ska överklaga försäkringskassans beslut, men att hålla på och kämpa så här när jag har den skadan jag har gör ju inte att jag mår bättre.
Det känns inte som att man får någon rättvis prövning. Har man varit sjuk länge kan man inte börja jobba heltid direkt. Försäkringskassan borde ordna rehabilitering och avsluta alla ärenden ordentligt.
Rättslös

—–
De sparkar på dem som redan ligger och inte kan försvara sig – det är oerhört pinsamt. Vi har gått tillbaka till 1800–talet och fattigvård. Rehabilitering – det får man ingen. Jag har själv varit ute för det. Jag kom med egna förslag på vad jag kunde göra, men det hände ingenting – de sa att det kostade för mycket pengar.
Ninni

—–
Jag förstår inte hur försäkringsläkare kan döma ut personer som de inte har träffat. Jag har en sjukskriven dotter som är rädd för att de snart ska skicka ut henne på arbetsmarknaden. Hon får brev undan får undan och blir mer och mer orolig. Jag hoppas att de tar sig i akt och lyssnar på patienternas egna läkare som har undersökt dem.
Bjarne Högkvist

—–
Jag undrar hur många som inte orkar med det här utan tar livet av sig? Jag var sjukskriven för att jag inte kunde gå, men försäkringskassan sa att jag kunde klara ett stillasittande arbete. Jag överklagade till länsrätten och fick rätt. Då gick försäkringskassan till kammarrätten och där fick jag fel. Nu har jag överklagat till regeringsrätten.
Det är rent maktmissbruk. Det behövs inga vårdcentraler – det är bättre att försäkringskassan tar över. Det är konstigt att de inte vet bättre – ska man stå till arbetsmarknadens förfogande ska man vara fullt frisk.
Jag blev psykiskt sjuk på grund av att jag inte kunde gå. Nu är jag återställd och har börjat jobba igen, men jag har hört många säga att de inte orkar leva längre. Det tror jag att varken regeringen eller försäkringskassan bryr sig om – de gallrar väl ut dem som de inte vill ha kvar.
Förresten – vem utreder om personalen på försäkringskassan blir sjuk?
Ulla

—–
Jag tycker att Ulrika Granander–Granth pratar emot sig själv. Om man läser den andra artikeln om Åsa Hjorth som blev lovad rehabilitering för två år sedan, men inte fick någon – då måste hon väl inse att det är något som brister. De säger en sak, men sedan hjälper de inte människan i alla fall.
Om en människa är sjuk är ju inte arbetsförmågan hundra procent – vilken arbetsgivare vill ha en sådan person? Följer försäkringskassan upp de här människorna som de skickar till arbetsförmedlingen? Vad händer med de som försöker men inte klarar av att arbeta?
Man blir livrädd när man hör om försäkringskassan i dag, de hjälper inte människor på rätt sätt. Helt plötsligt får man ett brev som säger att nu ska man ut och jobba. Människor måste få komma tillbaka i rätt takt.
Jag förstår inte varför läkarkåren inte gör revolution mot försäkringskassan som inte bryr sig om deras bedömningar. Läkarna borde har mer att säga till om, det handlar om människoliv.
Vi ska värna om den sociala tryggheten som vi har i Sverige. Det är ingen som låtsas att vara sjuk för att få en dålig ersättning varje månad. Man har så många läkare och andra runt omkring sig, det går inte att låtsas vara sjuk.
Snart flyttar jag härifrån – till Norge

—–
Jag följde med en vän som varit sjukskriven i flera år till arbetsförmedlingen. Efter en omprövning av sjukersättningen så ska han ha ett lättare arbete på halvtid. Men att försäkringskassan och arbetsförmedlingen har ett bra samarbete är hur långt från sanningen som helst.. När vi kom till arbetsförmedlingen visste kvinnan där ingenting om den här personen, hon hade inte fått någon förhandsinformation. Vi fick förklara och kvinnan på försäkringskassan lämnade över papper på mötet.
Han blev inskriven och ska ut på den öppna arbetsmarknaden – men han klarar inte av det utan måste ha ett lättare arbete. Kvinnan på arbetsförmedlingen sa att de inte har några lättare arbeten och att det är jättesvårt att få lönebidrag. ”Jag vet inte vad vi ska göra med dig,” sa hon. Båda handläggarna tyckte att han skulle överklaga beslutet.
Jag tycker att det är ynkligt. Han skulle säkert klara ett lättare jobb om han fick stöd och om företaget han kom till fick ekonomisk hjälp, men att bara slänga ut honom på arbetsmarknaden – så får det inte gå till. Han har jobbat i 40 år innan arbetsskadan, men eftersom han har varit hemma i många år så uppfyller han inte kraven för a-kassa. Nu lever han på halvt sjukbidrag och på sin fru. De försöker att hanka sig fram så gott det går.
Ryggradslös

—–
Jag är helt förstörd i mina händer och har blivit opererad fyra gånger. Försäkringskassan drog in min sjukersättning i januari. Nu jobbar jag och har inte längre något liv. Jag jobbar 50–60 procent som telefonförsäljare och det är väldigt monotont. Efter en arbetsdag kan jag inte lyfta armarna. Jag har överklagat försäkringskassans beslut.
Handläggarna som fattar beslut går bara på vad försäkringsläkarna säger. Jag ville ha ett utlåtande från ortopeden, men handläggaren sa att det inte behövdes för det kostade pengar att skaffa ett sådant.
Anna-Lena Olofsson

—–
De som sitter och ifrågasätter andra läkares beslut - vad har de för utbildning? Min ena son råkade ut för en trafikolycka och var tvungen att skaffa en advokat för att få rätt mot försäkringskassan. Sedan drogs ersättningen in ändå. Nu jobbar han heltid och har så ont så att det inte är klokt, men vad ska han göra?
Man törs inte protestera, då drar de in resten av ersättningen. Tack och lov fyller jag snart 65 år och slipper ha med dem att göra. Men den nya regeringen hittar säkert på något nytt.
Kerstin Johansson

—–
Jag tycker att det här har gått alldeles för långt. Det är ju ingen av de här människorna som har bett om att bli sjuka. Vi som arbetar har en försäkring som ska täcka det här. Vi ska ha det skyddsnätet, annars blir det som i USA där alla måste teckna privata försäkringar. Man måste kunna bli sjuk även om man är fattig.
Jag tycker att det är fruktansvärt att en handläggare eller försäkringsläkare kan fatta beslut om en människas framtid på tio minuter. Den läkare som har följt en människa i tio år struntar man helt i. Männniskan själv måste bestämma om hon orkar arbeta eller inte. Det har blvit en häxjakt för att spara pengar, men det kommer att kosta ändå för många mår så psykiskt dåligt.
Vi ska värna om de sjuka – den dag de orkar och vill ska försäkringskassan hjälpa dem med en rehabiliteringsplan.
Anonym

—–
Jag tycker att det är jättebra att de tar tag i det här och kollar upp alla som går sjukskrivna år ut och år in. Jag har kompisar som har gått sjukskrivna i flera år på grund av att att det är svårt att få jobb eller att de är ensamstående och inte vet hur de ska lösa barnpassning och sådant. Det är klart att deras situation är påfrestande – men de är inte sjuka. Problemet är att det inte finns möjligheter för alla att få jobb, men det är inte försäkringskassan som ska betala de pengarna utan socialen.
Min mamma jobbat i sjukvården i hela livet. Hon närmar sig 60 år och har ont i nacken men går till jobbet ändå. Då blir man lite sur – varför ska hon gå iväg och slita när unga människor sitter hemma?
A.

—–
Jag undrar med vilken kunskap försäkringskassan beslutar att cancerpatienter som går på behandling ska ut och jobba. Jag har hört att de till och med kräver att patienter som får cytostatika ska ut och jobba. De går emot läkarna och det är helt absurt. Cytostatika tar stenhårt på kroppen. Det är ganska knäckande att vara cancerpatient och svårt sjuk.
Jag är själv cancerpatient och får behandling, jag jobbar 50 procent det är vad jag orkar.
Cancerpatient

—–
Jag tycker att det är bedrövligt hur de behandlar dem som är sjuka. Det finns ju inte arbeten till dem som är friska en gång – finns det då arbetsgivare som kan ge jobb till dem som är sjuka? Jag har varit sjukskriven på grund av arbetsskador i fyra år, nu väntar en ny utredning.
Har de på försäkringskassan aldrig haft värk? De lever inte i verkligheten – de sätter sig över den.
Kristina

—–
Jag tycker att de behandlar oss som är sjuka fruktansvärt illa. Jag har själv varit sjukskriven i fyra år och får sjukersättning, men jag hör så mycket om hur illa andra behandlas att jag blir helt förtvivlad. Vi som är sjuka och arbetslösa är inte värda någonting i Sverige längre.
En som har sjukersättning

—–
Jag har varit sjuk i hela mitt liv så jag vet hur det är. Jag tycker att de ska avskeda den där försäkringsläkaren som inte ens har träffat patienten men ändå ska avgöra om hon är sjuk eller inte. Det verkar chansartat. Om läkaren vaknar på fel sida kanske 10–15 ärenden hamnar i soporna. Det är vansinnigt att skicka ut människor som är sjuka på arbetsmarkanden, men det verkar inte finnas någon empati eller känsla för vad som är rimligt att genomföra.
S.G

—–
Jag fattar ingenting av det här. Ulrika Granander-Granath säger att sjukförsäkringen först och främst är till för att föra människor tillbaka till arbetslivet. Är inte sjukskrivning i första hand ett ekonomiskt stöd vid sjukdom? Försäkringskassan inkompetensförklarar läkarna när handläggarna häver sjukskrivningar. I de flesta fall tar de inte heller kontakt med läkaren.
Jag undrar vilken kompetens handläggarna har för att bedöma arbetsförmågan – vet de hur varenda arbetsplats fungerar? Det är ju vad som krävs om de ska göra en ordentlig utredning av varje individ.
Jag skulle vilja veta vilken utbildning handläggarana på försäkringskassan har. Samtliga borde vara beteendevetare, kurator, arbetsplatsspecialist, samhällsvetare, men jag betvivlar att så är fallet.
Bengt Larsson

—–
Är det meningen att man ska behöva ha sju–åtta olika utbildningar för att klara sig efter en olycka? Om man är byggnadsarbetare men inte klarar av att jobba efter en olycka – vad gör man då om man inte blir sjukskriven?
För drygt tio år sedan fick jag en logport som vägde 300 kilo på knät, men jag blev inte sjukskriven utan tvingades jobba ändå. Jag fick inte ett öre i ersättning och förlorade mitt hus på det. Jag försökte att jobba ändå, men till slut var jag tvungen att vända mig till arbetsförmedlingen och anmäla mig som arbetslös.
Jag trodde att försäkringskassan var till för att man skulle klara sig när man var sjuk, men istället fick jag höra att jag försökte fuska. Jag tycker att man ska ta tag i dem som fuskar, men inte tvinga dem som verkligen är sjuka att jobba.
Före detta företagare