”Vi vill ha en liten och frisk vargstam”
Länsstyrelsen: Folk känner sig överkörda av myndigheter
I början av december presenterade den statlige utredaren Åke Pettersson sitt förslag om hur vargen och de andra stora rovdjuren i Sverige ska hanteras i framtiden.
Förslagen gillas av länsstyrelsen i Värmland. Faktum är att en hel del av dem är hämtade från länets rovdjursexperter.
– Vi vill ha en liten och en frisk vargstam, säger rovdjursexperten Lars Furuholm. På kanske max ett par hundra vargar.
Förslagen gillas av länsstyrelsen i Värmland. Faktum är att en hel del av dem är hämtade från länets rovdjursexperter.
– Vi vill ha en liten och en frisk vargstam, säger rovdjursexperten Lars Furuholm. På kanske max ett par hundra vargar.
Publicerad: 2007-12-31 07:13 | Uppdaterad: 2008-08-29 17:09
;)
"I Italien rycker man på axlarna åt vargen och använder den i marknadsföringen", säger rovdjursexperten Lars Furuholm -- som kan kosta på sig ett och annat vargskämt, som med den här kaffekoppen.
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Foto: Anders Hanson [Förstora]
;)
Länsstyrelsens expert på rovdjur, Lars Furuholm, ritar in vargarnas revir på länskartan, allt eftersom de ändrar sig. Och det gör de -- ständigt.
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Foto: Anders Hanson [Förstora]
;)
--,,Jägarna måste kanske ändra jaktmetod, säger Lars Furuholm.
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Foto: Anders Hanson [Förstora]
När utredningen presenterades applåderade jägarna, medan naturvännerna protesterade.
Men Lars Furuholm – som gärna kallar sig naturvän – var nöjd. Han gillar bland annat Åke Petterssons resonemang om en reglerad jakt på vargen, inte minst som ett sätt att få bukt med den illegala jakten.
– Det är bättre om vi får förvalta stammen genom jakt, än att det görs genom tjuvjakt, säger han.
Det är få som vet något konkret om illegal vargjakt, men enligt Lars Furuholm är attityden mot varg är hårdare i Dalarna än i Värmland.
Statens Veterinärmedicinska anstalt obducerar alla vargar, dödade i trafik eller på annat sätt.
– De har funnit hagel i nästan alla, säger Lars Furuholm. Det tyder på att många jägare som stöter på varg under annan jakt skjuter, antingen för att skrämma, eller för att döda.
Hagel används främst vid småviltsjakt och tränger för det mesta bara in under huden på vargen. Skott på nära håll kan ställa till med större skada.
Bättre skjuta hela familjer
Får man legal jakt på varg, är förhoppningen att både den spontana och planerade illegala jakten ska upphöra. Därför är Lars Furuholm nöjd med utredningens förslag om både skyddsjakt och i förlängningen licensjakt. Helst ser han att man i så fall skjuter bort hela familjegrupper – alltså tömmer hela revir på varg.
– Annars riskerar man att göra unga vargar föräldralösa. Utan rätt uppfostran blir de vilsna och kan bli för närgångna.
Utredaren vill sätta ett tillfälligt tak för vargpopulationen på 20 föryngringar – alltså ungefär 200 vargar – och det ligger helt i linje med länsstyrelsens gamla förslag.
– Vi kanske redan är där, säger Lars Furuholm. Vargstammen har växt till snabbt på senare år. Förra året hade vi 15 föryngringar. Det kan mycket väl vara 20 i år.
Revirkartan förändras ständigt. En del revir är stabila. Andra försvinner och ersätts av nya. Vargarna i Glaskogen är borta, men i Edsleskog i Dalsland har två vargar bildat par. Ett nytt revir har bildats troligen bildats söder om Kristinehamn.
Inavel kan ge färre ungar
I Värmland brukar det bli 2–3 föryngringar per år. Hittills har länsstyrelsen noterat en föryngring med sex ungar, en med fyra, en med tre och en där man inte vet exakta antalet. Normalt får vargarna i genomsnitt sex ungar. Att det varierar så starkt kan bero på inaveln.
– Nu har vi nog 45–50 individer i Värmland, säger Lars Furuholm.
– Vi och forskarna är ense om att det nog går att frysa vargstammens tillväxt vid 20–30 föryngringar i hela landet. Under förutsättning att vi får in nytt friskt blod från Finland eller Ryssland ungefär vart femte år.
Om det inte sker på naturlig väg är länsstyrelsen beredd att ge naturen ett handtag.
– Ett sätt vore att helt enkelt byta ut ungar i vargens lyor, säger han. Då ökar man inte antalet individer i reviret.
Länsstyrelsen och forskarna har hanterat vargungar i lya förr – för att skrämma bort en flock som attackerade boskap. Det lyckades.
Utredaren Åke Pettersson har en idé om att man glesar ut vargarna där de är flest för att få en spridning av dem över större område. Det tror Lars Furuholm inte är möjligt.
– Man kan inte styra vargen på det sättet mer än tillfälligt, säger han. De bosätter sig ju var de vill.
Vargen kan dö ut om 50 år
Vargen sprids som koncentriska ringar från kärnområdet i Nyskoga. På norska sidan finns en vargzon. Utanför den jagas vargen efter särskilda beslut. På svenska sidan sprids vargen upp till renskötselområdet. Av någon anledning är det soprent på varg där.
– Gränsen söderut är Göta kanal, säger Lars Furuholm. Söder därom är det förmodligen för tätt med väg, och landskapet är alltför uppsplittrat för att vargen ska trivas.
Sveriges vargar härstammar från bara tre individer. Inaveln är svår.
– Om inget görs kan stammen enligt forskarna fortleva i 50 år, säger Lars Furuholm. Men utdöendet kan gå fortare.
Ju större stammen är, desto större chans för mutationer och därmed bättre överlevnad.
Vad beror motståndet mot vargen på?
– Många som bor på landsbygden känner sig överkörda av politiker och myndigheter. När de fick beslutet om skyddsjakt, blev det nästan förbluffande tyst, säger han.
Det bor inte så många människor inne i själva reviren.
– De flesta som berörs bor i utkanten. De hör ylandet nästan dagligen, säger Lars Furuholm.
Han gör en jämförelse med Italien där de har mer varg än här.
– Där rycker man på axlarna, säger att det är ett fint djur och ser det som en positiv kraft i den lokala marknadsföringen. Här i Värmland finns folk som har vare sig hund eller tamboskap, men ändå tycker att det är lite otäckt med varg.
Andra bryr sig mindre.
– En hel del fårägare har ändrat attityd, de accepterar vargen när de får rovdjursstängsel och bra ersättning för rivna får.
Orädd
Själv är han inte det minsta rädd för varg.
– Jag är ute ganska ofta och spårar och letar spillning. Vargen är ofta alldeles nära, men... nej, jag har aldrig varit det minsta orolig. Vi vet av erfarenhet att varg går undan för människor.
Länsstyrelsen har alltså en del att hantera – värna vargarna, motverka skador på boskap och hund, hantera de konflikter som ändå uppstår i vargens spår.
Vargens attacker mot jakthund är ett stort problem.
– I början av 1900–talet kunde man inte jaga med lös hund, säger Lars Furuholm. Det började man med först när vargen var utrotad. Jägarna kanske måste ändra jaktmetoder. De flesta attackerna mot hund sker under harjakten, före älgjakten.
– Jägarna måste lära sig leva med den varg som ändå kommer att finnas. Alla måste hjälpas åt och dra sitt strå till stacken.
När det gäller framtida jakt för att hålla stammen nere, finns ett alternativ. I stället för att jaga vuxna djur tänker sig Lars Furuholm att man helt enkelt tar man bort valparna i lyan.
– Det är nog den enklaste och effektivaste metoden, säger han.
”Alla arter har en funktion”
Han tror att det finns plats för ytterligare några revir i Värmland, om folk kan acceptera det.
– Folk vill först och främst ha ett tak på tillväxten, många tycker att det är nog nu, säger han.
Begränsa tillväxten. Jaga vargen på ett acceptabelt sätt. Det är Lars Furuholms recept för framtiden.
Länsstyrelsen har tre så kallade naturbevakare som ägnar mycket tid åt att spåra varg.
– Det finns ett stort motstånd mot myndigheter ute i bygderna, säger han. Vi försöker prata med alla vi möter och för det mesta blir vi vänligt bemötta. Men en del är avogt inställda och tycker att pengarna vi lägger på varg i stället borde läggas på sjukvård och annat.
Men vad har vi för nytta av vargen?
Lars Furuholm för ett resonemang om naturens beskaffenhet, att den består av en tät väv av näringskedjor, där vargen befinner sig i toppen.
– Alla arter har en funktion att fylla, vilket inte är så lätt att förstå alla gånger, säger han.
Han jämför med förhållandena i den amerikanska nationalparken Yellowstone, där man har planterat in varg. Antalet hjortar minskade, men antalet fågelarter ökade. Naturen blev mer balanserad, mer mångformig.
– Och vargen är ett vackert djur som få får se i vilt tillstånd, säger rovdjursexperten.
Men Lars Furuholm – som gärna kallar sig naturvän – var nöjd. Han gillar bland annat Åke Petterssons resonemang om en reglerad jakt på vargen, inte minst som ett sätt att få bukt med den illegala jakten.
– Det är bättre om vi får förvalta stammen genom jakt, än att det görs genom tjuvjakt, säger han.
Det är få som vet något konkret om illegal vargjakt, men enligt Lars Furuholm är attityden mot varg är hårdare i Dalarna än i Värmland.
Statens Veterinärmedicinska anstalt obducerar alla vargar, dödade i trafik eller på annat sätt.
– De har funnit hagel i nästan alla, säger Lars Furuholm. Det tyder på att många jägare som stöter på varg under annan jakt skjuter, antingen för att skrämma, eller för att döda.
Hagel används främst vid småviltsjakt och tränger för det mesta bara in under huden på vargen. Skott på nära håll kan ställa till med större skada.
Bättre skjuta hela familjer
Får man legal jakt på varg, är förhoppningen att både den spontana och planerade illegala jakten ska upphöra. Därför är Lars Furuholm nöjd med utredningens förslag om både skyddsjakt och i förlängningen licensjakt. Helst ser han att man i så fall skjuter bort hela familjegrupper – alltså tömmer hela revir på varg. – Annars riskerar man att göra unga vargar föräldralösa. Utan rätt uppfostran blir de vilsna och kan bli för närgångna.
Utredaren vill sätta ett tillfälligt tak för vargpopulationen på 20 föryngringar – alltså ungefär 200 vargar – och det ligger helt i linje med länsstyrelsens gamla förslag.
– Vi kanske redan är där, säger Lars Furuholm. Vargstammen har växt till snabbt på senare år. Förra året hade vi 15 föryngringar. Det kan mycket väl vara 20 i år.
Revirkartan förändras ständigt. En del revir är stabila. Andra försvinner och ersätts av nya. Vargarna i Glaskogen är borta, men i Edsleskog i Dalsland har två vargar bildat par. Ett nytt revir har bildats troligen bildats söder om Kristinehamn.
Inavel kan ge färre ungar
I Värmland brukar det bli 2–3 föryngringar per år. Hittills har länsstyrelsen noterat en föryngring med sex ungar, en med fyra, en med tre och en där man inte vet exakta antalet. Normalt får vargarna i genomsnitt sex ungar. Att det varierar så starkt kan bero på inaveln.– Nu har vi nog 45–50 individer i Värmland, säger Lars Furuholm.
– Vi och forskarna är ense om att det nog går att frysa vargstammens tillväxt vid 20–30 föryngringar i hela landet. Under förutsättning att vi får in nytt friskt blod från Finland eller Ryssland ungefär vart femte år.
Om det inte sker på naturlig väg är länsstyrelsen beredd att ge naturen ett handtag.
– Ett sätt vore att helt enkelt byta ut ungar i vargens lyor, säger han. Då ökar man inte antalet individer i reviret.
Länsstyrelsen och forskarna har hanterat vargungar i lya förr – för att skrämma bort en flock som attackerade boskap. Det lyckades.
Utredaren Åke Pettersson har en idé om att man glesar ut vargarna där de är flest för att få en spridning av dem över större område. Det tror Lars Furuholm inte är möjligt.
– Man kan inte styra vargen på det sättet mer än tillfälligt, säger han. De bosätter sig ju var de vill.
Vargen kan dö ut om 50 år
Vargen sprids som koncentriska ringar från kärnområdet i Nyskoga. På norska sidan finns en vargzon. Utanför den jagas vargen efter särskilda beslut. På svenska sidan sprids vargen upp till renskötselområdet. Av någon anledning är det soprent på varg där.– Gränsen söderut är Göta kanal, säger Lars Furuholm. Söder därom är det förmodligen för tätt med väg, och landskapet är alltför uppsplittrat för att vargen ska trivas.
Sveriges vargar härstammar från bara tre individer. Inaveln är svår.
– Om inget görs kan stammen enligt forskarna fortleva i 50 år, säger Lars Furuholm. Men utdöendet kan gå fortare.
Ju större stammen är, desto större chans för mutationer och därmed bättre överlevnad.
Vad beror motståndet mot vargen på?
– Många som bor på landsbygden känner sig överkörda av politiker och myndigheter. När de fick beslutet om skyddsjakt, blev det nästan förbluffande tyst, säger han.
Det bor inte så många människor inne i själva reviren.
– De flesta som berörs bor i utkanten. De hör ylandet nästan dagligen, säger Lars Furuholm.
Han gör en jämförelse med Italien där de har mer varg än här.
– Där rycker man på axlarna, säger att det är ett fint djur och ser det som en positiv kraft i den lokala marknadsföringen. Här i Värmland finns folk som har vare sig hund eller tamboskap, men ändå tycker att det är lite otäckt med varg.
Andra bryr sig mindre.
– En hel del fårägare har ändrat attityd, de accepterar vargen när de får rovdjursstängsel och bra ersättning för rivna får.
Orädd
Själv är han inte det minsta rädd för varg.– Jag är ute ganska ofta och spårar och letar spillning. Vargen är ofta alldeles nära, men... nej, jag har aldrig varit det minsta orolig. Vi vet av erfarenhet att varg går undan för människor.
Länsstyrelsen har alltså en del att hantera – värna vargarna, motverka skador på boskap och hund, hantera de konflikter som ändå uppstår i vargens spår.
Vargens attacker mot jakthund är ett stort problem.
– I början av 1900–talet kunde man inte jaga med lös hund, säger Lars Furuholm. Det började man med först när vargen var utrotad. Jägarna kanske måste ändra jaktmetoder. De flesta attackerna mot hund sker under harjakten, före älgjakten.
– Jägarna måste lära sig leva med den varg som ändå kommer att finnas. Alla måste hjälpas åt och dra sitt strå till stacken.
När det gäller framtida jakt för att hålla stammen nere, finns ett alternativ. I stället för att jaga vuxna djur tänker sig Lars Furuholm att man helt enkelt tar man bort valparna i lyan.
– Det är nog den enklaste och effektivaste metoden, säger han.
”Alla arter har en funktion”
Han tror att det finns plats för ytterligare några revir i Värmland, om folk kan acceptera det.– Folk vill först och främst ha ett tak på tillväxten, många tycker att det är nog nu, säger han.
Begränsa tillväxten. Jaga vargen på ett acceptabelt sätt. Det är Lars Furuholms recept för framtiden.
Länsstyrelsen har tre så kallade naturbevakare som ägnar mycket tid åt att spåra varg.
– Det finns ett stort motstånd mot myndigheter ute i bygderna, säger han. Vi försöker prata med alla vi möter och för det mesta blir vi vänligt bemötta. Men en del är avogt inställda och tycker att pengarna vi lägger på varg i stället borde läggas på sjukvård och annat.
Men vad har vi för nytta av vargen?
Lars Furuholm för ett resonemang om naturens beskaffenhet, att den består av en tät väv av näringskedjor, där vargen befinner sig i toppen.
– Alla arter har en funktion att fylla, vilket inte är så lätt att förstå alla gånger, säger han.
Han jämför med förhållandena i den amerikanska nationalparken Yellowstone, där man har planterat in varg. Antalet hjortar minskade, men antalet fågelarter ökade. Naturen blev mer balanserad, mer mångformig.
– Och vargen är ett vackert djur som få får se i vilt tillstånd, säger rovdjursexperten.
Nöjen & evenemang
