;)
– Kopplerilagen är diskriminerande för oss sexsäljare som inte får arbeta säkert och tryggt. Vi kan inte arbeta tillsammans.
Hon ser inget kränkande i att sälja sex till män. Och hon reagerar direkt när man säger att hon säljer sin kropp.
– Jag säljer inte min kropp mer än du gör när du sitter och fingrar på tangentbordet.
Har alltid gillat sex
Hon har alltid tyckt om sex, varit den frigjorda typen. Och hon fortsätter att få ut mycket av det, även när den intima stunden bara är resultatet av ett ekonomiskt avtal.– Hur tror du sex med mig går till? Tror du att jag ligger som en livlös docka och spretar med benen? Det trodde jag själv innan jag började jobba med det här. Men de flesta killar tänder sexuellt när även kvinnan njuter. De vill visa att de är bra älskare. Jag trodde att jag var unik tills jag började prata med andra sexsäljare, men det är så här det går till.
Vilka män som helst
Enligt Isabella Lund är männen som köper sex som vilka män som helst, vilket är naturligt eftersom det är vilka män som helst.– De flesta killar tänder inte på kinky saker utan vill ha helt vanligt mjuksex. Om man tänker efter är det inte så konstigt, säger hon.
”Kontrafeministiskt”
– Det är radikalfeminismens hypoteser som ligger bakom den officiella synen på prostitution. Man lägger hela ansvaret på männen och det är bara kontrafeministiskt – som om jag som kvinna inte kan ta ansvar för mina handlingar! Man omyndigförklarar oss som vill jobba med sex, jag tycker det är fruktansvärt.Men hon medger att det ibland kan vara ett utsatt jobb. Hon berättar om en gång då hon mot sin inre intuition tog emot en kund. Han visade sig vara en iskall, hård människa, ”psykopat”, som hon utförde sexuella handlingar med trots att hon hela tiden var livrädd för honom. Han blev aldrig våldsam, men hon kände att han när som helst kunde bli det.
I stället för att se incidenten som bevis för att hon borde byta jobb blir hon bara ännu mer engagerad i sin kamp för de prostituerades rättigheter. En legalisering skulle göra att hon kunde jobba tillsammans med andra kvinnor under säkrare förhållanden.
Ser du inget problem med att legalisera en verksamhet som för många kvinnor bara handlar om att få pengar till knark?
– Det finns en liten klick som jobbar i utsatta miljöer, med gatuprostitution och droger. Men där handlar det i grund och botten om ett missbruksproblem och då får man försöka jobba riktat mot det. Där finns det goda exempel från Danmark där man jobbar med subitex-program för att få kvinnorna bort från sitt beroende.
Hur representativ är du egentligen?
– Mycket, svarar hon resolut.
Är du säker på det?
– Ja ja, jag har jobbat länge med det här och pratat med massor av kollegor.
Jonas Klint
– 
