Kyrkerudselever presenterade skisser på offentlig konst
ÅRJÄNG
;)
Foto: Jens Magnusson [Förstora]
Eleverna på Kyrkeruds Konstprojektlinje har gnuggat geniknölarna länge. Uppdraget de fick i höstas var att smycka en plats i Årjäng med offentlig konst.
– Vi blev tilldelade en plats som vi skulle använda för att göra ett skissförslag på offentlig konst, säger Kristina Nilsson Fredriksson.
I torsdags presenterade hon och de andra eleverna sina visioner. Kristina hade tilldelats den norra änden på en av HSB-fastigheterna i centrum. Inspirationen fann hon i Västra Silens vattenspegel.
– Jag ville plocka upp dess vattenblänk och har valt att placera det hela så högt upp så att det syns från E 18.
Hon har valt att arbeta med aluminium och tanken är att det ska belysas med spotlights från olika håll.
Hennes klasskamrat Hedvig Hallberg har också hämtat sin inspiration från naturen men valt att lösa den på ett annorlunda vis. Hdevigs objekt blev tunneln under E 18.
– Hela mitt koncept grundas på mitt första intryck av den. Det är en död, livlös och steril genomfartsmiljö som egentligen har med något att göra och det som fattas är liv, säger hon.
Vildare och vildare
Därför valde hon att skissa på ett förslag där naturen får tillbaka lite av den yta som man tagit från den.
– Det är en struktur av vattenledande järnrör som är fastmonterade i taket, Sen är det åtta hålrum med jord i och där ska växterna ha sina rötter, säger Hedvig.
Hålrummen ska synas så lite som möjligt för att man ska få intrycket av att växtligheten spränger sig genom betongen. Tanken är att verket ska klara sig utan skötsel och tillsyn. Det är det vilda som Hedvig har försökt närma sig.
– Det är ju ett föränderligt verk som hela tiden blir större och större, vildare och vildare.
Livsnödvändigt
När kursen startade var det konstnären Astrid Göransson som introducerade eleverna i offentlig konst.
– Det är fantastiskt att se hur det har gestaltat sig.
Hon är imponerad över förmågan att skapa en dialog. Offentlig konst handlar nämligen inte bara om att köra ner en bronsstaty i backen och vara nöjd.
– Det är för lite dialog och identitet. Det ska vara en fjäder i hatten, ett uttryck för makt och rikedom, status.
Samspelet och samtalet mellan verk och betraktare är viktigt förklarar Astrid Göransson och hon tycker att det vackra med offentlig konst är att man berör drömmar och fantasier. Berör något bakom det vi redan känner till.
– Det är ju onödigt men ändå livsnödvändigt för själen. Det är ju det som är en människa, säger Astrid Göransson.
