Mer bondförnuft önskas

– Var är di där gôrbra ullstrumporna och köpte ja inte batteri till komradion, säger maken och slår ut med armarna och himlar med ögonen. Ja, allt ska letas fram, som gör att det blir en lyckad älgjaktsvecka.

Jag brukar pusta ut, när väl måndagen är inne och det blir tomt i huset. För jag är endast indirekt älgjägare. Det blir ett stilla lugn när jägarna begett sig iväg. Minns alla gånger våra barn varit med på pass, för redan från 5-års ålder har de fått förfrågan över att få följa med och alla tre har sagt ja, och kommit hem rödkindade och upprymda av själva jakten, naturen och alla historier som berättats runt elden. Tycker det är viktigt att visa och lära barnen var maten kommer ifrån, och älg är en del av det vi äter i vår familj. Men det skrämmer mig att mat i dag har låg status i Sverige och kunskapen om mats ursprung sjunker och vi lägger mindre och mindre del av vår lön på mat.

Och än mer oroande är att Sverige importerar nästan 50% av livsmedel och vi har inte längre något självförsörjningsmål, när det gäller mat, det försvann i och med EU-inträdet. Nu lägger de svenska politikerna ansvaret på Europa i stället, medan övriga EU-länder fortsätter att måna om sina egna jordbruk.

Det är naivt att tro vi skulle få hjälp av andra EU-länder om en katastrof, terrorism eller krig skulle utbryta i Europa. Varje land kommer att se om sitt eget hus och Sverige kommer undra varför vi bara kan mätta hälften av Svenska befolkningen. Vi har inte heller några beredskapslager att ta till. De avvecklades i mitten av 1990-talet.

Vi har haft det bra i så lång tid att vi inte längre tror att något kan gå snett. Men en katastrof kommer fort och då är det försent att börja fundera. Jag önskar att de svenska makthavarna kunde få lite mer sunt bondförnuft och tänka om.

Men nu vattnas det i munnen på mig för här ska bli god middag. Älgsteken står o puttrar på spisen och bredvid sjuder kantarellsåsen och Värmlandspotatisen och till det bjuds även egenplockade lingon. Vad vore livet utan mat, ja, inte vore det länge i alla fall. Väl bekomme!