Bara ben betyder baltisk boom

Det kan jag meddela efter en ovetenskaplig sensommarspaning i Lettlands huvudstad Riga.

Egentligen var vi där för att delta i en serie utmärkta seminarier om undersökande journalistik. Vi höll till i den lettisk-svenska handelshögskolan som är inrymd i en av Rigas vackraste byggnader mitt bland stadens ambassader och beskickningar.

Men solen sken, och det fanns även lite tid över för praktiska ekonomiska studier ute på gator och torg.

Antalet tyska lyxbilar har minskat kraftigt i antal sedan tiden före den senaste lågkonjunkturen. Om de skeppats tillbaka till Bayern eller exporterats vidare till Ryssland är oklart. Kanske är det så enkelt som att ägarna inte längre har råd med bensinen.

Men klädmodet ger å andra sidan hopp om rejält uppsving.

Vi flög in från Karlstad och Stockholm där människor klär sig i lager-på-lager även i sensommarvärme, och där benen täcks med stela jeans eller trista tights oavsett temperatur.

På gator och uteserveringar i Riga dominerar ett 60-tals inspirerat mode med lätta plagg och en hel del hud.

Hur kan detta komma sig?

Jo, enligt gängse förklaringsmodeller beror det på konjunkturella skillnader.

Mycket paltor = lågkonjunktur.

Lite tyg = högkonjunktur.

Teorin lanserades på 1920-talet och den fick ny livskraft under konjunkturuppsvinget på 1960-talet då kjolarna var som allra kortast. Sedan följde det depressiva 1970-talet med oljekriser, koftor och långklänningar.

Det finns mode-sociologer som försökt se djupare in i fenomenet. Enligt dessa så skulle klänningarna bli kortare i takt med att arbetstillfällena för kvinnor ökar. Skälet är att med ökande ekonomiskt oberoende blir kvinnor mindre hänvisade till äktenskapet som en ekonomisk strategi, och slipper därför uttrycka sedesamhet genom att bära långa kjolar (som under det i och för sig expansiva 1950-talet då nästan alla var hemmafruar).

Alltså: när ekonomin expanderar blir kjolarna i allmänhet kortare.

Mot den bakgrunden framstår det ekonomiska läget i Sverige som närmast depressivt. Att komma hem igen var som att träda rakt in i den ekonomiska fimbulvintern, trots att det rådde skön sensommar och tunga Porsche-SUV:ar, BMW-bilar och Mercedesar sågs morra omkring på gatorna i ett ganska betydande antal.

Det finns hopp för Baltikum.