Framgångsrik entreprenör i vit rock

Anders Wallmons sommarhus som ligger bara några meter från Rådasjöns fridfulla vatten förefaller vara en perfekt fristad för en storstadsfamilj som vill varva ner på landsbygden. Den vita rocken är långt borta när han bjuder på kaffe i det kök som en gång i tiden var stationshusets biljettförsäljning. Ändå känns det självklart att han är en person som bär vit rock om dagarna och förkovrar sig inom medicin.

– Inom medicin kan man alltid lära sig mer och det är en gåva att ha ett sådant yrke, säger Anders.

Spikrak väg trots arbetarbakgrund

Anders växte upp i en arbetarfamilj utan studietradition, men hans föräldrar har alltid varit stöttande och stolta. Studiebegåvningen upptäckte han i första klass.

– Jag hade lätt för mig och läraren satte mig en mattegrupp som de andra kunde be om hjälp, förklarar Anders med ett leende och säger också att han alltid varit nyfiken och tyckt om att läsa mycket.

Redan i mellanstadiet visste Anders att han ville läsa vidare. Under högstadietiden på Centralskolan i Ekshärad blev hans lärare Arne Albertsson en viktig person.

– Han var en bra lärare, bra på att se alla elever. Vi förde samtal om min framtid.

På gymnasiet fick Anders upp ögonen för medicin.

– Jag spelade fotboll i Ekshärad BK och skadade mig en del vilket gjorde att jag ville lära mig mer om idrottsskador. Så jag köpte en bok, Skador inom idrotten, och blev fascinerad av det jag läst. Det blev början till mitt intresse för medicin.

Sedan dess har det flutit på utan större problem, även om han till en början kände sig lite annorlunda. Många studiekamrater kom från akademikerfamiljer och det tog ett tag innan Anders kände sig bekväm i den miljön.

– Det är fortfarande så att jag märker att jag kommer från en miljö och verkar i en annan. Men under tiden på läkarlinjen var det en stor sak för mig, och jag läste mycket böcker om klassresor, berättar Anders som särskilt minns en avhandling där olika personer berättar om sin klassresa.

– Den bekräftade den känsla av utanförskap som jag haft, och jag fick igenkänning i deras historier.

Viktigast att trivas

Det börjar närma sig lunch och dottern Alice är hungrig. Hon vill gärna sätta i gång och göra äggröra själv. Anders säger ok, men övervakar och hjälper till lite grann. Han ställer inga krav på att barnen ska läsa vidare på universitet.

– Det viktigaste är att de trivs och gör något de gillar, en utbildning ger såklart större möjligheter men det behöver inte vara en universitetsutbildning.

Det är ändå något med hur Anders hjälper sin dotter som ger en känsla av att han är en person som ställer krav. Eller snarare att han är perfektionist. Förmodligen en bra egenskap hos en kirurg.

Den osäkra vägen

Idén att starta en egen klinik föddes i sommarhuset vid Rådasjön. Anders och en kollega satt och pratade om de långa väntetiderna på Sahlgrenska sjukhuset, Anders dåvarande arbetsplats.

– En patient kunde få vänta i två år innan han eller hon kom till mig för bedömning, och ytterligare två år på en operation.

De bestämde sig för att satsa och Anders gav upp sin kliniska karriär på universitetssjukhuset. Reaktionerna från andra kollegor var blandade, en del tyckte att de var våghalsigt att ge upp en utstakad väg för en mer osäker.

– Det kunde ha gått dåligt, det var skrämmande, men jag tog risken för att jag ville styra själv över min framtid. De första månaderna jobbade vi utan lön.

Företaget Handcenter, som bildades 2008, har blivit framgångsrikt och är i dag en verksamhet med 20 anställda och en nyöppnad filial i Stockholm. Snart expanderar de även till Linköping och Malmö.

Handkirurgi i framkant

I början av sin karriär arbetade Anders som ortoped, men valde så småningom att rikta in sig på handkirurgi, där han specialiserat sig på handledsproblem.

Ett smalt område inom medicin, där patienterna ofta är idrottare. I hela världen finns cirka 300– 400 läkare som huvudsakligen arbetar med handledsproblem.

Handleden består av en liten yta där både nerver, senor, blodkärl och ledband ryms i ett komplext system. Det är lätt hänt att det blir fel vid en operation.

– Jag skulle vilja se att handledsproblem tas på allvar i större utsträckning, nu tror ofta både patienter och läkare att det bara är en vrickning och risken är då att man får en svagare greppfunktion permanent. Det är först när man får en skada som man blir medveten om hur viktig en optimal handfunktion är i ens liv, säger Anders.

För att öka kunskapen kring handledsproblem ingår han i ett internationellt samråd för handledsfrågor.

Älskar Värmland

I Göteborg bor Anders och familjen mitt i stan och trivs, men Värmland finns alltid i deras hjärtan. Ungefär 6–8 veckor om året tillbringar de i sommarhuset vid Rådasjön.

– Jag är värmlänning i själ och hjärta och i allt jag gör, trots att jag levt mer än halva livet i Göteborg.

Under åren har hemkära Anders då och då hoppat in på en till två veckors jobb på Torsby sjukhus. När han var nyutexaminerad doktor var sjukhuset hans första arbetsplats. Då gjorde en natt på akuten särskilt avtryck.

– Det kom in en trafikolycka med några svårt skadade personer, och en person dog. Hur överläkarna hanterade situationen och hur de tog sitt medicinska ansvar fullt ut har följt mig genom min medicinska karriär. Känslan av deras stora ansvarstagande har etsat sig fast i mig.